Vinterland eller mörker?

Krönika 24 nov 2016
Dela artikeln

Dagen efter att valresultatet i USA blev klart slog vintern till med full kraft i stora delar av Sverige. Stockholm fick en extra dos vinter och kaos bröt ut.

Min vanliga timme till jobbet blev nästan fyra, medan andra inte kom fram alls.

Som en chockad varnings- och protestsignal tycktes snökaoset peka finger åt oss storstadsbor. Eller var det en reaktion på att så många röstat på den megakändis som alla underskattat magnetstyrkan hos?

Nja, men världen stannade i alla fall upp i häpnad.

Mitt flöde på Facebook svämmade över av förbluffade, oroade och ganska skärrade kommentarer från alla möjliga håll. Vad händer nu? Hur kommer det att bli?

Våra politiker stannade förhoppningsvis också upp och lystrade, för vi ser ju samma reaktioner från stora grupper på närmare håll än i USA när röster räknas samman.

Vem minns inte Brexit-omröstningen och vårt eget senaste riksdagsval?

Många vill värna sitt och känna kontroll över sin tillvaro, avskärma sig från konflikter, främlingar och marknader man upplever sig inte kunna påverka. Det behöver politiker förstå och hantera.

Jag tänkte på det i snökaoset, att det är så olika hur vi ser på världen. En del makar på sig, hjälper andra, gör plats för fler och rycker lite på axlarna åt de olägenheter som snödrivor och hala vägar ställer till med.

Andra knuffas och armbågar sig in först på tåget, gormar och skäller på busschaufförer och snöröjare och snäser åt medpassagerare som om snön har beställts av oss andra på pin kiv.

Man kan se världen som en plats att samsas i och värna om, eller som en tävlingsarena där var och en kör sitt eget race. Där är vi olika.

När du läser detta har årets riksstämma och utställningen Swedental redan gått av stapeln. Kanske har vi träffats, det hoppas jag, och förhoppningsvis var trängseln under dessa dagar av det vänliga slaget, den som uppstår när man plötsligt stöter ihop med en kursare eller arbetskamrat man inte sett på länge eller hittar samma intressanta föredrag som oväntat många andra.

Förhoppningsvis blev du vänligt bemött i trängseln. Sammanlagt gjordes drygt 6 000 besök på riksstämman, en del av er gjorde ett besök medan andra deltog under två eller tre dagar.

Vi valde att lägga det mesta av bevakningen på vår webb. Där hittar du referat, bilder och intervjuer, men lite smått och gott från stämman hittar du också här i tidningen.

Hann du inte anmäla dig till vår kommande läsarpanel, finns det fortfarande möjlighet. Vi söker dig som kan tänka dig att ingå i vår läsarpanel och svara på en kortare webbenkät om innehållet i tidningen 2–4 gånger per år. Är du intresserad? Mejla oss och berätta lite om dig själv så hör jag av mig! redaktionen@tandlakarforbundet.se

Text: Hilda Zollitsch

Dela artikeln
Hilda Zollitsch
Hilda Zollitsch
Tandläkare och journalist. Chefredaktör och ansvarig utgivare för Tandläkartidningen sedan 2016. Det här är en personlig krönika. Åsikterna är mina och speglar inte nödvändigtvis Tandläkarförbundets ståndpunkter.

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in kontakta webbredaktören. redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch