» Samarbete viktigt för bra barnprotetik«
– Det är en ynnest att tycka att jobbet är jätteroligt efter 33 år i yrket, säger Ann Lindunger, protetiker och kliniskt ansvarig på kliniken för juvenil protetik.

» Samarbete viktigt för bra barnprotetik«

14 mar 2013
Dela artikeln
Eastmaninstitutets klinik för juvenil protetik är den enda protetikkliniken i Skandinavien som är helt inriktad på barn.

Många barn och ungdomar i Sverige slår ut eller skadar sina tänder i samband med olyckor. En del av skadorna är så svåra att barnen behöver protetik.

Att tänder saknas eller är defekta beror annars ofta på ärftlighet. Medfödda defekter kan orsakas av mineralisationsstörningar, agenesier, läpp-käk-gomdefekter och olika syndrom.

På Eastmaninstitutets klinik för juvenil protetik gör man kronor, broar och proteser till barn och ungdomar som har förlorat tänder eller som saknar anlag till tänder. Eftersom barn växlar tänder och växer, både fysiskt och mognadsmässigt påverkar det behandlingarna.

Inom barnprotetiken är tidig diagnostik och multidisciplinär terapiplanering viktiga. En annan skillnad är att barnprotetik kan vara tekniskt svårare, eftersom det är mindre utrymme för tandersättningar.

[slideshow]

Barn behöver trygghet

Barn behöver känna sig trygga för att den protetiska behandlingen ska bli lyckad. Ett led i det är att göra patienten och patientens föräldrar delaktiga. All planering sker i samråd med dem.

– Vi berättar alltid noga vad vi ska göra och det är mycket viktigt att barnen och föräldrarna deltar i terapibesluten, säger Ann Lindunger, protetiker och kliniskt ansvarig på kliniken för juvenil protetik.

– Patienterna måste känna att vi engagerar oss i deras vårdbehov för att känna sig trygga.

Inom barnprotetiken måste man tänka långsiktigt. En ersättning som utförs innan patienten lämnar barntandvården ska kunna fungera under lång tid. Därför måste de preprotetiska förutsättningarna vara så bra som möjligt.

– Bettet styr prognosen väldigt mycket. En krona i ett djupbett utsätts för mycket större belastning än i ett normalbett. Vi planerar därför tidigt för att förhållandena ska bli så bra som möjligt för det som ska göras längre fram, berättar Ann Lindunger.

– Juvenil protetik är profylaktisk protetik. Vi strävar alltid efter att patienterna ska lämna barntandvården med så få tandersättningar som möjligt.

Det kan åstadkommas genom exempelvis primärtandsextraktioner vid rätt tidpunkt eller ortodontisk luckslutning. Terapiplanering görs därför ofta tillsammans med specialister inom pedodonti, ortodonti och käkkirurgi. Det är lätt att göra på Eastman, där specialisterna är samlade under ett tak.

God framförhållning behövs

– Barn växer olika. Man får följa utvecklingen vid ett antal tillfällen och planera utifrån barnets förutsättningar, säger Ann Lindunger.

Den permanenta protetiken görs helst i 18-, 19-årsåldern innan ungdomarna lämnar den kostnadsfria barntandvården. Då har de i stort sett vuxit klart.

Det krävs god planering och framförhållning. Den permanenta protetiken måste passa in med fritidsintressen, intensiva examensperioder och annat som händer i unga människors liv.

– En del ungdomar vill åka utomlands en längre period för att studera eller arbeta. Det kanske inte alls går ihop med den protetiska behandlingsplanen.

Samarbeta vid trauma

Allmäntandläkaren har en viktig roll när barn råkar ut för trauma som innebär att en eller flera permanenta tänder måste extraheras. Ann Lind-unger rekommenderar att terapiplanering sker i samråd med pedodontist och protetiker.

Kontrollera alltid att luckbredden behålls och är lika bred som kontralateralen, råder hon.

– Saknas en tvåa eller en trea sitter oftast mjölktanden kvar länge. Breddar man den primära tanden med komposit när barnet är i nio-, tioårsåldern kan den tänkta permanenta tandersättningen få plats.

– Tappar man luckbredden med en eller två millimeter måste patienten ha tandställning i upp till två år för att vidga luckan igen.

Har patienten djupbett ska detta åtgärdas i samråd med ortodontist och protetiker. Djupbettet gör annars att tandersättningen lättare går sönder.

Om en permanent tand går i ankylos till följd av en skada hämmas oftast tillväxten av käkbenet runt tanden. Särskilt vanligt är detta när ett barn växer mycket på längden.

Ann Lindunger råder allmäntandläkare att snarast kontakta protetiker för terapiplanering när detta upptäcks.

– Tillväxthämningar runt den ankylotiska tanden kan vara mycket ogynnsamt om patienten senare vill ha implantat, framför allt i fronten.

Tidig diagnos vid agenesi

När anlag för permanenta tänder saknas är det viktigt med tidig diagnos.

– Om det är möjligt vill man minska antalet luckor, och på sikt behovet av tandersättningar, säger Ann Lindunger.

Upptäcker man en agenesi rekommenderar hon att man frågar föräldrarna om någon av dem saknar tänder. Det är ofta ärftligt. Om det kan saknas anlag till flera permanenta tänder, råder Ann Lindunger att man tar panoramaröntgenbilder. 97 procent av tandanlagen brukar vara anlagda i tio-årsåldern. Då syns de på OPG.

Samplanera alla agenesier med ortodontist, rekommenderar Ann Lind-unger. Om man bedömer att det på sikt kommer att behövas tandersättningar bör man också kontakta en protetiker så tidigt som möjligt.

Extraheras till exempel primära tänder vid rätt tidpunkt kan de permanenta tänderna mesialvandra av sig själva och patienten kan behöva färre ersättningar som vuxen. Men en sådan behandling behöver mycket noggrann analys av bettet och tillväxtmönster.

Bra med diagnos

Om allmäntandläkaren upptäcker omfattande mineralisationsstörningar är det bra för patienten att få en diagnos. Remittera till pedodonti i första hand, rekommenderar Ann Lindunger.

Patienter med exempelvis amelogenesis imperfekta eller dentinogenesis imperfekta får efter prövning hos beställarkontoret kronersättningar till samma kostnad som hälso- och sjukvård när de blir vuxna, berättar hon.

Tanderosioner har blivit mycket vanligare hos ungdomar. Ann Lindunger rekommenderar allmäntandläkare att titta lite extra efter lokala erosioner i ocklusala ytor på molarer och uttunnad emalj på palatinalytor i överkäksfronten.

– Ju tidigare patienter och föräldrar blir uppmärksammade på problemet desto bättre, tycker hon.

Då kan man förebygga fortsatta erosioner och patienten kan slippa kronor.

– Finns det utrymme att täcka de eroderade ytorna, brukar vi förse dem med kompositfyllningar för att skydda mot ytterligare erosion, berättar hon.

Det är bättre än att avvakta och se att mer och mer emalj försvinner, anser Ann Lindunger.

Eftersom barns kronor är korta och pulparummen är stora, är utrymmet mycket begränsat för de temporära och permanenta tandersättningarna. Det krävs stor försiktighet vid preparationsarbetet. Det är också viktigt att samarbeta med tandtekniker som är vana vid barnprotetik.

Porslin blir vackrare

För estetikens skull använder Ann Lindunger genomgående porslin till fasader och kronor. De blir vackrare och tar lite mindre plats.

– Bondade tandersättningar har varit viktiga för barnprotetikens utveckling. Vi vill avverka så lite tandsubstans som möjligt, säger hon.

Etsbroar i porslin blir mindre tåliga, men kan fungera på rätt patient. Hon tror dessutom att materialen blir bättre på sikt. En etsbro i underkäksfronten är ofta en bättre permanent lösning än implantat, anser Ann Lindunger.

Men implantat har sin givna plats inom juvenil protetik och har också varit viktigt för utvecklingen. Avdelningen gör cirka 200 implantatkronor per år på ungdomar.

KLINIKEN FÖR JUVENIL PROTETIK
  • Kliniken för juvenil protetik är den enda protetikkliniken av sex kliniker vid Eastman-institutet i Stockholm. De andra är barn- och ungdomstandvård, tandreglering, oral kirurgi, bettfysiologi och röntgen. Det finns även ett tandtekniskt laboratorium vid Eastmaninstitutet.
  • Ett tiotal personer arbetar vid kliniken, varav hälften är tandläkare.
  • Kliniken får cirka 800 remisser per år från folktandvården och privata tandläkare.
  • På kliniken bedrivs forskning och uppföljning av implantat, etsbroar och mineralisationsstörningar.

BONDNING PÅ DEFEKTA TÄNDER
Sedan mitten av 1990-talet har Ann Lindunger haft ett 60-tal patienter med amelogenesis imperfekta, ärftliga mineraliseringsstörningar orsakade av mutationer i de gener som reglerar amelogenesen. Hon har gjort omkring 700 bondade porslinsersättningar (fasader och kronor) på patienterna.

Behandlingarna lyckas i cirka 90 procent av fallen, i samma utsträckning som på patienter med vanlig emalj.

Text: Janet Suslick

Foton/Illustrationer: Foto: Michael Melanson

Dela artikeln

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in kontakta webbredaktören. redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch