Pigg på karieskunskap

”Hänger ni med på resonemanget? Vad tänker ni om det?”

Blicken är vänd mot deltagarna och Karin Sunnegårdh-­Grönberg söker hela tiden återkoppling. En form av mjuk pedagogik för att skapa förtroende och bygga upp kunskap.
Och att ge sig på tandläkaren verbalt är tillåtet. Karin tar emot kritiken för hela kåren.
– En del får man höra, men det är ändå ganska lugnt. Har man tagit sig hit är huvudfokus att ­skaffa sig kunskap och få bra, egna verktyg för att klara sin munhälsa.
– Men jag tycker samtidigt att det är viktigt att rubba lite på maktbalansen. I behandlingsrummet har en patient som gång på gång behandlas för karies ett ganska rejält underläge, säger Karin Sunnegårdh-Grönberg.

Fyra gruppträffar

Det är en vardagkväll i Umeå i hjärtat av universitetssjukhuset, där Karin Sunnegårdh-Grönberg har sin arbetsplats som specialist inom kariologi och med under­visning och kliniskt arbete.
Fem Umeåbor har sökt sig till en av gruppträffarna. ­Totalt fyra gånger under lika många veckor med en uppföljningsträff ett halvår senare.
Fröet till modellen såddes för tio år ­sedan när Karin Sunnegårdh-Grönberg arbetade med uppdrag för SBU.

Likheter med diabetes typ 2

– Jag fick då insikt i patientutbildning i grupp för diabetes typ 2 och såg likheter med kariessjukdomar som i båda fallen är multifaktoriella och beteende­beroende. Erfaren­heten från diabetesgrupperna var att grupp­behand­ling gav bättre effekt än när patienten vände sig till en diabetessjuksköterska.
Det kan handla om både psykologi och tidsaspekter.
– I gruppsammanhang finns möjligheter att reflektera och i en lugnare miljö ta till sig kunskap. Många av deltagarna är också omedvetna kring att gener och bakterie­flora har betydelse för risken att få hål i tänderna och man kan lasta av lite skuld från sig själv och börja bygga upp egenvård som fungerar.
Arbetar tandläkarna i allmäntand­vården fel?
– Jag kan tycka att en hel del kolleger inte har förståelse för att det finns ärftliga faktorer som påverkar. Våra riktlinjer är också tydliga med att vi ska ge hälsoinformation och rekommendationer om egenvård, men jag förstår också att det kan vara svårt att klara med snäva tidsramar för varje patient.

”Jag kan i alla fall säga att möjligheterna att undvika karies är väldigt stora om man jobbar på rätt sätt.”

Karin Sunnegårdh-Grönberg skulle önska att tandläkare gjorde mer för att in­gjuta hopp även i patienter med en historik av mycket karies.
– Men det kan nog bero på en osäkerhet om vilka utfästelser man kan ge. Jag som är expert på området känner mig trygg med att säga till mina egna patienter att gör du det här, så kommer du inte att få fler hål.
– Med gruppdeltagarna är jag inte lika kategorisk efter­som jag inte kan varje individs historik i detalj. Men jag kan i alla fall säga att möjligheterna att undvika karies är väldigt stora om man jobbar på rätt sätt.

Mindre klibbigt och sött

I sak är ingenting annorlunda påpekar hon: arbeta rätt med fluor och tandborstning, ät mindre av klibbigt och sött.
– Men det finns saker jag trycker lite extra på och då särskilt fluor. Där brukar det finnas ett behov av fördjupning, att nå ut med hur oerhört viktigt det är för en god munhälsa och att man använder fluor på rätt sätt. Jag försöker också peka på fällor som att eltandborsten med litet borsthuvud har sin begränsning när man är särskilt beroende av fluor som skydd, säger Karin Sunnegårdh-Grönberg.
Deltagarna lyssnar intresserat och flikar in frågor. Man märker precis den anda av samspel som Karin Sunnegårdh-Grönberg vill skapa.

Tandhygienisten Ulrika Öhman kompletterar genom att dela med sig av kliniska erfarenheter i arbetet mot karies.
– Det är mycket av det här som man egentligen kan men som passar bra att gå igenom igen och få ett sammanhang kring. Karin presenterar det på ett sätt som gör att man verkligen blir inspirerad att lägga ner ännu mer tid på att sköta tänderna, säger deltagaren Mari Berg.
Hon är 30 år och bland de yngre som hörsammat Folktandvårdens erbjudande om kostnadsfri grupp­behandling.

Dragkamp mellan tid och pengar

Satsningen har förkortningen Pigg, Patient­informa­tion i gemensam grupp, och riktar sig till vuxenpatienter.
Det är något av en dragkamp mellan tid och pengar för att få deltagare till grupperna. Många tackar nej med motiveringen att det går bort för många kvällar.
– Det kan vara en tröskel att komma över för att ta sig till första träffen. I vissa fall kan det bero på en misstro mot tandvården eller att man upplever sig själv som en slarver. Min inriktning är att Pigg ska ge en personlig övertygelse om den egna förmågan att klara munhälsan men också att bygga ett förtroende för tandvården och hur vi tillsammans kan nå resultat, säger Karin Sunnegårdh-Grönberg.

Fluoridjoners uppbyggnad

I många fall blir de växande tand­vårds­kostnaderna det som får individen att agera.
– Tyvärr ser många patienter karies som ett problem först i hög vuxenålder. De vårdkostnader man då samlat på sig blir en drivkraft för att göra ­någonting åt situationen, säger Karin Sunnegårdh-Grönberg.
I viss mån har hennes Pigg-grupper – i regel en per termin med 5–10 deltagare per grupp – utmanat de egna före­ställ­ning­arna om vilka patienter som drabbas av karies.
– På gruppträffarna har vi allt från väldigt grund­läggande diskussioner till högst detaljerade, med akademiker som vill gå in på fluoridjoners uppbyggnad. Det är också lite av tjusningen, att man inte kan veta vart samtalen tar vägen.

”En erfarenhet hittills är att de blivit mycket mer aktiva med att diskutera med sin tandläkare.”

– De som jag möter i grupperna har så olika bakgrund. Vissa är genetiskt mer mottagliga för karies, and­ra kan ha misskött sin munhälsa. Det finns också deltagare som jobbar natt och fått problem genom att de då utsöndrar mindre saliv.
Åter till gruppträffen: Rappt men utan att stressa går Karin Sunnegårdh-Grönberg igenom grunderna kring karies och tändernas uppbyggnad. Efter hälso­fika, med gott tilltugg som är skonsamt för tänderna, fortsätter träffen en kort stund. Titta, lyssna, fråga och lära tillsammans har blivit Karin Sunnegårdh-Grönbergs mant­ra för Pigg-modellen, som nu kommer att utvärderas mer i detalj vad gäller de långsiktiga effekterna för deltagarnas munhälsa.
– En erfarenhet hittills är att de blivit mycket mer aktiva med att diskutera med sin tandläkare. Många berättar att tandläkaren reagerat över just det, berättar Karin Sunnegårdh-Grönberg, som bland annat lär ut grunderna i att tolka röntgenbilder under gruppträffarna.

Bättre rutiner

Deltagaren Britta Drewes tycker att Pigg gett bättre rutiner.
– Det är först efter de här grupperna som jag förstår hur viktigt det är att inte bara lägga ner tid på tänderna utan att använda fluor på rätt sätt. Jag är jätteglad över att jag tackade ja till att ingå i en grupp.
Efter höstens inplanerade, nya grupp hoppas Karin Sunnegårdh-Grönberg på en fortsättning med Pigg som kompletterande behandlingsform. Hittills har Västerbottens läns landsting och Umeå universitet stått för finansiering.

Se över det preventiva arbetet

– Det är ett unikt sätt att jobba. I den mån man jobbat med tandvårdsgrupper för ­vuxna på liknande sätt så har det varit mot specifika grupper som exempelvis intagna på fängelser, säger Karin Sunnegårdh-Grönberg.
Folktandvården Västerbottens tandvårdsstrateg Ulf Söderström pekar på ett behov för tandvården att se över det preventiva arbetet.
– Vissa grupper har vi svårt att nå, och då kan utbildning i grupp vara en väg framåt där gruppdynamiken ofta är viktig för att nå resultat. Vi måste från tandvårdens sida också hitta ersättnings­modeller för att delta i folkhälsoarbetet. I det sammanhanget behöver vi dels utveckla bra samverkan med andra parter, som ­skolan och hälso- och sjukvården, och dels lämna kliniken i större utsträckning för att möta människor på andra arenor i samhället, säger Ulf Söderström.