Remiss i tid kan rädda tänder

Patienten har haft parodontal sjukdom länge och har på senare år gått på stödbehandling hos tandhygienist. Nu vill tandläkaren göra en ny bro och remitterar patienten till en parodontolog för att få ”klartecken”. Men få av tänderna går att rädda. Det är ett scenario som parodontologen Maryam Pourmousa känner alltför väl igen. Det är inte ovanligt att hon tar emot patienter som har fått stödbehandling i åratal utan att bli friska från sin parodontit. Det förekommer också att hon träffar patienter som har fått protetiska ersättningar för förlorade tänder utan att grundsjukdomen har behandlats alls.

– Remissen kommer för sent. Det går att rädda tänder – om patienten remitteras i tid, säger Maryam Pourmousa.
Patienterna har ofta inte förstått hur illa det är ställt och sitter och gråter i behandlingsstolen.
– De är chockade över att behöva förlora tänder trots att de har gått hos tandhygienist ett par gånger om året, berättar hon.
Skräckscenariot går oftast att slippa. Första steget är att upptäcka sjukdomen tidigt och ställa rätt diagnos för att kunna anpassa behandlingen efter individen. Mät fickdjupet på alla patienter i samband med revisions­undersökningarna, råder Maryam Pourmousa, som driver en privat mottagning i Stockholm.

Tecken på inflammation

Fickdjupsmätning tar tid, men ingår i basundersökningen. För Maryam Pour­mousa tar det oftast mellan fem minuter och en kvart, beroende på patientens tand­kötts­status.
Blödning är alltid ett tecken på inflammation, men utan att mäta fickdjupet är det svårt att veta om det rör sig om gingivit eller parodontit. Det finns unga vuxna som har parodontit, men som inte blir undersökta eftersom behandlaren inte tror att en 35-åring som borstar sina tänder kan ha sjukdomen.
– Det är viktigt att man verkligen gör fickdjupsundersökningen ordentligt.

”Parodontit är inte alltid generell. Sjukdomen kan drabba enstaka tänder. Ibland blir man förvånad.”

På Maryam Puormousas klinik mäts fickdjupet vid sex ytor intill varje tand.
– Det är också helt okej om man bara kontrollerar vid fyra ytor, men man behöver mäta vid alla tänder. Parodontit är inte alltid generell. Sjukdomen kan drabba enstaka tänder. Ibland blir man förvånad.
För att kunna ställa rätt diagnos behövs både en klinisk och en röntgenologisk undersökning för att kontrollera den marginala bennivån. Maryam Pourmousa tar fickstatus först och kompletterar sedan med en röntgenundersökning när det behövs.

Bitewing för benhöjd

Hon rekommenderar att man tar stående bitewing för att kunna se benhöjden – även på yngre patienter.
– Ta en apikalbild om du misstänker djup fika.
Maryam Pourmousa poängterar hur viktigt det är att ta gingivit på allvar, behandla den och instruera patienten noga i munhygien.
– Tandborstning är svårare än man tror. Alla borstar, men alla borstar inte rätt.

”Två minuters tandborstning räcker inte om man har parodontit och kanske dessutom kronor, broar eller implantat.”

Berätta att man ska borsta systematiskt och nära tandköttskanten, och visa hur. Visa patienten var plack och tandsten sitter och vilken storlek på mellanrumstandborste som passar.
– Två minuters tandborstning räcker inte om man har parodontit och kanske dessutom kronor, broar eller implantat, säger Maryam Pourmousa.
Hon rekommenderar att man använder infärgningstabletter.
– Det visar att det inte är så lätt att få bort allt plack.

Depuration

Om patienten röker bör hjälp med att sluta diskuteras.
Patienter med parodontit behöver också mekanisk infektionsbehandling (depuration), som oftast görs av en tandhygienist men behöver följas upp av tandläkaren, till exempel efter ett halvår.
Om tandköttsfickorna inte minskar efter ett par rundor med depuration och utvärderingar är det dags att remittera till en parodontolog. Man ska inte vänta för länge.
– Det är inte det exakta fickdjupet som spelar roll, utan man ska se till helheten. Pati­enten ska inte behöva gå med en kronisk sjukdom som sakta blir sämre och sämre.

Kirurgisk behandling

Förutom nya försök med instruktion och mekanisk infektionsbehandling, kan parodontologen göra exempelvis lambå­kirurgi och parodontal regeneration med hjälp av emaljmatrixprotein (EMD) eller guidad vävnadsregenerering (guided tissue regeneration, förkortad GTR ).
På patienter som inte har fått bra resultat efter mekanisk infektionsbehandling brukar Maryam Pourmousa utföra kirurgisk behandling.
– Jag gör mycket regenerativ parodontalkirurgi, berättar hon.

Stödbehandling

Behandlingsperioden varierar, men det kan vara mellan sex och tolv månader.
– Jag gör första utvärderingen omkring ett halvår efter operationen och den andra utvärderingen cirka ett år postoperativt. En del behandlare vill utföra stödbehandlingarna själva. Andra lämnar allt till oss och vill att patienten kommer tillbaka när jag har gjort den andra utvärderingen.
Det viktiga är inte vem som behandlar, utan att det blir gjort.

”Innan jag sätter igång med behandlingen gör jag en bedömning av vilka tänder som går att rädda.”

Prognosbedömning och uppföljning är två faktorer som är avgörande för att patienten ska blir frisk från parodontit, betonar Maryam Pourmousa.
– Innan jag sätter igång med behandlingen gör jag en bedömning av vilka tänder som går att rädda. Om en tand har dålig prognos från början dömer jag ut den och lägger inte så mycket tid och energi på den.
På hennes klinik lägger man däremot mycket tid på uppföljning, stödbehandling och att motivera patienten efter operationen.
– Det är en mycket viktig del av behandlingen och behövs för att behålla en frisk gingiva.
Janet Suslick