Annons
Annons
Så hjälper du den rädda patienten
Det tandläkaren kan göra är att lyssna och bekräfta patienten, men utan att bli överbeskyddande.
Illustration: Mia Nilsson
Tandvårdsrädsla beror ofta på mer djupliggande besvär än de symptom som är synliga för tandläkaren. Det menar forskaren Markus Höglund som funnit att tandvården inte alltid är så bra på att upptäcka de svårt rädda patienterna.
Patienten behöver vara medveten om att hen är rädd och tandläkaren behöver visa förståelse för patientens rädsla. Då kan det bli ett bra möte. Men om inte bägge parter når dit är det svårt att ge en bra behandling om tandvårdsrädslan är svår, och kanske till och med har utvecklats till en fobi.
– Problemet är att många inte vill berätta om sin rädsla för att de tidigare upplevt att tandvården inte tagit deras rädsla på allvar, säger Markus Höglund, specialist i orofacial medicin, verksam i Region Östergötland och doktorand i tandvårdsrädsla vid Karolinska institutet i Stockholm.
Parallellt med sin forskning behandlar han patienter som lider av en svår rädsla för att gå till tandläkaren.
– Tandvården är inte är ointresserad av att hjälpa patienterna, men behöver bli bättre på att bekräfta deras rädsla.
Patienter hindras ofta från att berätta om sin rädsla av den skam och sociala stigma som råder kring att vara rädd för tandläkaren, och av kulturen att inte vara till besvär. Markus Höglund har mött många tandläkare som upplever detta som frustrerande.
– Det man kan göra är att fråga, lyssna och bekräfta patienten. Det handlar om att bilda en allians, ett samarbete.
Enkla knep är att visa sig glad för att patienten kommer, nämna personen vid namn och försöka bryta anspänningen genom att först prata om något annat än behandlingen. Hur frågor ställs kan vara avgörande för att nå fram. Ett vanligt misstag är att använda fel språk.
– Att vara ”tandvårdsrädd” är professionens ord för att beskriva fenomenet. Det används sällan av patienterna. Man måste passa sig för att använda tandvårdens akademiska språk, säger Markus Höglund.
Man kan i stället fråga ”Är du ängslig”, eller ”Ogillar du tandvård”. Att ställa en smal och direkt fråga som ”Är du rädd” kan lätt uppfattas som för rakt på sak. En mer öppen fråga som lämnar utrymme för hur patienten känner sig fungerar oftast bättre. Som till exempel ”Känner du några obehag inför det här besöket”.
Att samtala på det här sättet kan av tandläkare uppfattas som att man behöver ge mer tid.
– Den tiden finns inte, så det är inte det jag säger. Tandläkarna är alldeles för pressade. Men min erfarenhet är att detta inte behöver ta mer tid. Det kräver dock engagemang.
Markus Höglund, doktorand i tandvårdsrädsla, undersöker mötet mellan tandvårdspersonal och patient ur ett psykologiskt, socialt och ekonomiskt perspektiv.
Foto: Region Östergötland
Markus Höglunds forskning kretsar kring att identifiera tandvårdsrädsla, en liten men viktig del av behandlingen av rädda patienter. Han undersöker mötet mellan tandvårdspersonal och patient ur ett psykologiskt, socialt och ekonomiskt perspektiv och berättar att tandvårdsrädsla får sociala konsekvenser eftersom människor inte gärna berättar öppet om sin rädsla.
Kvinnor är bättre på att berätta än män, som ofta bemöts med mer oförstående. Enligt statistik finns det fler tandvårdsrädda bland personer som har det tufft ekonomiskt jämfört med de som har det bättre ställt.
– Statistiken ger lätt en något missvisande bild av orsaker till rädslan. Jag tror det mer handlar om problem i livet. Som tendenser till psykisk ohälsa, svagt självförtroende och en rörig tillvaro, mer än rent ekonomiska problem, säger Markus Höglund.
Att kunna delta i och klara av ett besök hos tandläkaren är kopplat till tilltron till den egna förmågan. Hur mycket pengar du tjänar har inte samma betydelse. Om man inte är tillräckligt mentalt uthållig är det svårare att utmana sig själv och gå till tandläkaren. Människor med svåra trauman kan ta till en undvikande strategi.
– Ett vanligt sätt är att inte dyka upp alls, vilket tandvården lägger märke till.
En annan strategi, där rädslan är mycket svårare att upptäcka, är att göra precis som man blir tillsagd av tandläkaren. Patienten gör sig då passiv och behandlingen går bra, men till priset av ett oerhört lidande inombords.
– Patienter har berättat detta i mina studier. Jag tror inte det är så vanligt förekommande, men när det händer är det extremt psykiskt jobbigt för patienten och förstärker traumat, säger Markus Höglund.
Om tandläkare och patient kommer överens om enkla spelregler är de på väg in i ett samarbete, var och en med sitt ansvarsområde.
Ett misstag tandläkare inte får göra är att bli överbeskyddande. Markus Höglund har sett tandläkare, framför allt i början av karriären, svara med att ”Jag ska ta hand om dig, du behöver inte bekymra dig. Jag ska ta hand om dina tänder åt dig”. Men om patienten inte är en aktiv part förstörs alliansen man är på väg att bygga upp och patienten blir ansvarslös.
– Att ge en tveksam tandvård bara för att vara snäll är en livsfarlig väg att gå. Vi får aldrig kompromissa med vården utan ska tydligt förklara vad patienten behöver klara av för att behandlingen ska bli bra.
Det kan också bli precis tvärtom, att tandläkaren inte tar sitt ansvar för överenskomna spelregler. Att ge patienten möjlighet att pausa behandlingen kan vara en viktig del i överenskommelsen. Men på grund av tidspress kan det vara lockande att borra klart, trots att patienten höjer handen för att hen behöver en paus.
– Om tandläkaren inte tar hänsyn till det man kommit överens om förstörs det förtroende som byggts upp. Tröskeln till att våga säga ifrån till en auktoritet, som dessutom är inne i din mun, är mycket hög. Allt vi i tandvården kan göra för att göra tröskeln lägre är viktigt.
- Ge patienten ett empatiskt bemötande och förståelse i både ord och handling. Prata med, lyssna på och ta patienten på allvar.
- Ge en så smärtfri och lugn behandling som möjligt.
- Ge patienten inflytande och kontroll över behandlingen. Möjlighet att pausa och avbryta.
- Berätta vad du ska göra och vad patienten behöver klara av. Stäm av med patienten under behandlingen.
- Uppträd inte för omhändertagande mot patienten och kompromissa aldrig med behandlingens kvalitet.
- Låt patienten ta ansvar för att den klarar av behandlingen. Ta aldrig ifrån patienten det ansvaret.
Källa: Markus Höglund
Den senaste vetenskapliga undersökningen om tandvårdsrädsla i Sverige gjordes 2013. I studien, som genomfördes av Lisa Svensson vid Göteborgs universitet, ingick 3 500 personer från hela landet.
- Undersökningen visar att nästan en femtedel, 19 %, av den vuxna svenska befolkningen upplever rädsla för tandvården.
- Av de tillfrågade upplevde 4,7 % svår rädsla, 4,5 % måttlig rädsla och 9,8 % lite rädsla. Det innebär att det var hela 80,9 % som inte var rädda för tandvården alls.
- Under de senaste 60 åren har andelen av den vuxna befolkningen som inte känner någon rädsla för tandvården mer än fördubblats. Vid en undersökning under 1960-talet uppgav 38,5 % av befolkningen att de inte upplevde något obehag med att gå till tandläkaren.
Lisa Svenssons avhandling har titeln ”Dental anxiety: prevalence, measurements and consequences”.
