I mitten av januari 2023 fick Nationella vårdkompetensrådet i uppdrag av regeringen att ta fram förslag på en nationell plan för hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning. Detta är en första delredovisning av uppdraget. En andra delredovisning ska lämnas senast den 7 december 2023. Hela uppdraget ska slutredovisas den 31 maj 2024.
En stor del av den nuvarande lärarresursen på bland annat tandläkarutbildningarna är äldre och väntas gå i pension i närtid. Det, i kombination med svagt inflöde av disputerade lärare, gör att kvaliteten på tandläkarutbildningarna och senare patientsäkerheten hotas, skriver Nationella kompetensrådet i en ny rapport.
– Att det finns en tillräcklig tillgång till disputerade lärare är förutsättningen för att kunna utbilda ny sjukvårdspersonal och för att kompetensförsörjningen ska fungera, säger Ann-Marie Wennberg Larkö, ordförande i Nationella vårdkompetensrådet i ett pressmeddelande.
Bristen på disputerade lärare kan i förlängningen också leda till att lärosäten förlorar tillstånd att examinera exempelvis tandläkare, konstaterar rådet. Förutom tandläkarutbildningarna har bland annat utbildningarna till tandhygienist, vissa inriktningar till specialistsjuksköterska, barnmorska och audionom, samma problem, framgår av rapporten.
För att öka antalet disputerade lärare vid landets universitet och högskolor lämnar Nationella kompetensrådet tre rekommendationer till regeringen:
Dels vill rådet se en långsiktig finansiering av forskarskolor. Med fler forskarskolor skulle forskningsanknytningen inom undervisningen bli starkare, vilket på sikt skulle leda till fler disputerade lärare.
Rådet vill också se möjlighet till förenade anställningar för fler än läkare. Anställningar vid både en högskola och en sjukvårdsenhet ger ett värdefullt utbyte mellan lärosäten och sjukvårdshuvudmän gällande vetenskaplig utveckling och klinisk forskning, menar rådet.
Det bör också införas för så kallade VULF-avtal, anser rådet. VULF står för vårdvetenskaplig utbildning, lärande och forskning och motsvarar ALF-avtalen för läkare. Ett sådant avtal kan ingås mellan staten och vårdgivarna och reglerar bland annat samarbete mellan regioner och lärosäten, statens ersättning till regionerna för medverkan i den verksamhetsförlagda utbildningen, samt utveckling av den kliniska forskningen och av hälso- och sjukvården.