
Foto: Colourbox
Läkare, tandläkare och andra yrkeskategorier med förskrivningsrätt kan skriva ut läkemedel även utanför den ordinarie vårdverksamheten. På uppdrag av regeringen har Socialstyrelsen nu för första gången gjort en kartläggning över hur stor den så kallade fritidsförskrivningen och förskrivningen som sker efter pensionen är.
I kartläggningen framgår att den mesta förskrivningen utanför vården görs av läkare (drygt 98 procent) och endast drygt en procent av tandläkare. Det har dock varit svårt att få en nationellt heltäckande bild av förskrivningarna, säger Annika Johansson Ensjö, projektledare för rapporten, som inte utesluter att tandläkarförskrivningarna kan vara fler.

Annika Johansson Ensjö, Socialstyrelsen
– Av det vi kunnat kartlägga står tandläkare för en liten del av förskrivningen, men i en del regioner har vi inte fått in arbetsplatskoder alls för tandläkare.
De vanligaste läkemedlen som tandläkare förskriver utanför vården är smärtstillande medel, där den narkotikaklassade kombinationen kodein och paracetamol är vanligast, följt av antibiotika (penicillin V). Även kariesmedel, antiinflammatoriska medel och sömn- och lugnande medel hör till de fem vanligaste läkemedelsgrupperna som förskrevs.
– Det följer ett liknande mönster som för hur det ser ut bland läkarna, säger Annika Johansson Ensjö.
Om det är bra eller dåligt gör Socialstyrelsen ingen värdering av i kartläggningen. För tandläkare gäller dock att all förskrivning ska ske på odontologisk indikation och Annika Johansson Ensjö konstaterar att det inte finns några undantag för förskrivning som sker på fritiden eller efter pension.
– Förskrivningen omfattas av samma regler som när den görs inom vården.
Den sammanlagda förskrivningen utanför vården tycks dock utgöra en liten del av den totala förskrivningen, enligt kartläggningen. I region Kalmar, där man bäst kunnat mäta fritids- och pensionsförskrivningen, är andelen cirka 0,4 procent. Om det är rimligt kan dock inte Annika Johansson Ensjö svara på.
– Om det är mycket eller lite är upp till någon annan att bedöma.
I kartläggningen har Socialstyrelsen använt arbetsplatskoder och data från läkemedelsregistret, nationella läkemedelslistan och receptregistret. Regionerna har dock olika sätt att organisera arbetsplatskoderna, vilket gjort att alla regioner inte är med i kartläggningen.