Unika siffror: här är tandläkarbristen värst

Tandläkartidningen bad Försäkringskassan att ta fram uppgifter om var allmäntandläkare i privat och regional regi, som under 2021 tagit emot tandvårdsstöd från kassan och gjort mer än 100 åtgärder, arbetar.

I storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Malmö råder ingen tandläkarbrist. Visst finns det kommuner även här med få tandläkare – i Vaxholms kommun i Stockholm arbetar till exempel bara fyra tandläkare, i Perstorp i Skåne tre och i Grästorp i Västra Götaland färre än tre. Gemensamt är dock att avståndet till andra tandläkare är kort.

I Norrbotten, med drygt 186 000 invånare och med en femtedel av Sveriges yta, är dock flera kommuner helt utan tandläkare eller har endast någon enstaka. Trots intensiva kampanjer har inte folktandvården lyckats rekrytera tandläkare till dessa klinker. Även de privata tandläkarna lyser med sin frånvaro.

Folktandvården i Norrbotten koncentrerar sig nu enbart på barn- och ungdomstandvård, samt tandvård för äldre och funktionshindrade. Tandvård till övriga vuxna erbjuds ”i mån av tid”, står att läsa på folktandvårdens hemsida.

Problemet är emellertid inte unikt för Norrbotten. I samtliga av de nordliga länen – Västerbotten, Västernorrland, Jämtland, Gävleborg och Dalarna – råder det brist på tandläkare i flera glesbygdskommuner (se grafik under artikeln).

I Dalarna, som har landets lägsta tandläkartäthet med 54 tandläkare per 100 000 invånare, har bristen på tandläkare på vissa orter varit påtaglig under många år, enligt folktandvårdens kansli i regionen. ”Det innebär att befolkningen har begränsad tillgång till tandvård och alla som vill gå till tandläkaren har inte möjlighet att få tid”, skriver kansliet i ett mejlsvar till Tandläkartidningen. Bedömningen är att det i nuläget saknas cirka 20 tandläkare inom Folktandvården Dalarna.

Även i Västerbotten råder tandläkarbrist. Flera av folktandvårdens kliniker saknar tandläkare och även på klinker där det finns tandläkare är de för få, enligt Anna-Maria Stenlund, tandvårdschef i Västerbotten. Bemanningsläget gör att man nu prioriterar akuttandvård och revisionstandvård för barn och ungdomar. Nya vuxna patienter utanför prioriteringsgrupp tas inte emot över huvud taget.

Inte heller i Västernorrland kan man som vuxen lista sig som ny patient i ­folktandvården, och i Jämtland Härjedalen är situationen likartad. Där bedömer regionens tandvårdschef Stefan Stjernström att det saknas cirka 15 tandläkare totalt, och nya vuxna patienter över 24 år får vara beredda att vänta ”i flera år” på tid på vissa kliniker, skriver han i ett mejl.

Tandläkarförbundets ordförande Chaim Zlotnik säger att detta är ett problem och att alla ska erbjudas tandvård efter behov.

– Så är det inte i dag. Tillgängligheten är inte tillräckligt bra och den bristande tillgängligheten skulle kunna bli en riskfaktor vad gäller tandhälsan. Den skapar också en otrygghet hos människor om de känner att de inte kan få tandvård, säger Chaim Zlotnik.

Att det är svårt att rekrytera tandläkare till delar av Sverige är dock inget nytt. Frågan är om problemet kan lösas, och i sådana fall hur?

– Här måste de regionala vårdgivarna säkerställa den egna attraktionsförmågan och skapa förutsättningar som är attraktiva för arbetstagarna. Jag tror också på de kompletterande enheterna, att offentlig och privat tandvård kompletterar varandra inom samma upptagningsområde, säger Chaim Zlotnik.

Inte heller bland de nyutexaminerade tandläkarna tycks intresset för att arbeta i glesbygdsregionerna vara särskilt stort, visar Tandläkarförbundets enkätundersökning ”Framtidens tandläkare”, riktad till alla som tagit svensk tandläkarlegitimation åren 2019 till 2021.

Endast 2 procent av de 194 individer (av totalt 1 272 tillfrågade) som svarade på enkäten angav att de helst ville arbeta i Region Västernorrland eller Jämtland Härjedalen. Motsvarande siffror för storstadsregionerna Västra Götaland och Stockholm var 33 respektive 32 procent.

Hälften av de 194 svarade dock att de kunde ”tänka sig” att arbeta i en glesbefolkad region, och 27 procent, 52 stycken, hade enbart listat glesbefolkade regioner som tänkbara arbetsplatser i sina svar. Tand­läkar­förbundets slutsats är att det trots allt tycks finnas ett intresse för att arbeta utanför storstadsregionerna.

– Tandvården verkar i dag på en marknad och då får man använda sig av marknaden för att säkerställa tillgången till tandläkare. Svårigheten att rekrytera till vissa orter är ett strukturellt problem och gäller även andra yrkesgrupper. Men man kan inte tvinga folk att bo någonstans, säger Chaim Zlotnik.

Borde man införa AT-tjänstgöringen igen för att få ut fler tandläkare i landet?

– Det är en intressant tanke men en fråga som förbundet inte har landat i än. Det kräver att man säkerställer förutsättningarna för att få till en bra utbildning med bland annat erfarna tandläkare som kan ta hand om AT-tandläkarna på ett bra sätt.

Men faktum kvarstår – tillgången till tandläkare är ojämnt fördelad över landet. Så är också tandhälsan, mätt som andel 64–74-åringar med 20 eller fler kvarvarande tänder, visar Social­styrelsens tandhälsoregister.

Högst andel med kvarvarande tänder, 95–97 procent, finns i de socioekonomiskt starka Stockholmskommunerna Danderyd, Täby och Lidingö – där också tandläkartillgången är hög. Lägst är andelen i glesbygdskommunerna Grästorp i Västra Götaland, Grums i Värmland och Ljusnarsberg i Örebro län, där endast 76–79 procent i åldersgruppen har minst 20 tänder kvar. Kommunerna hör också till dem med lägst tandläkartäthet i landet.

– Om man inte kan komma till tandvården vid behov finns en risk att gapet mellan friska och sjuka i samhället ökar, säger Elisabeth Wärnberg Gerdin, ordförande i Svensk samhällsodontologisk förening, SSOF.

– De med förutsättningar att välja hälsosamma levnadsvanor har stora möjligheter att hålla sig friska på egen hand. De med sämre levnadsvillkor, är sjuka eller riskerar att bli sjuka har större behov av stöd från tandvården, många gånger i samverkan med annan vård och omsorg. Om då inte tandvården finns tillgänglig riskerar klyftorna att öka.

Hur man ska komma till rätta med den ojämna tandläkarfördelningen är en ”tiotusen­kronors­fråga”, säger Elisabeth Wärnberg Gerdin.

– SSOF har ett befolkningsperspektiv med en jämlik munhälsa och tandvård i fokus. Vi ser det som viktigt att hela tandvården har det som ett gemensamt mål.

Är det så?

– Jag har starka förhoppningar om det, och att om man jobbar med tandvård gör man det för att skapa en god munhälsa i samhället.

Totalt fanns det år 2021 drygt 6 200 tandläkare i landet som genomfört minst 100 åtgärder. 58 procent av dem var verksamma i de tre storstadsregionerna Stockholm, Väst­ra Götaland och Skåne, som tillsammans motsvarar 53 procent av befolkningsmängden och en tiondel av Sveriges yta.

Tolv procent av tandläkarna var verksamma i de nordliga länen Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland, Jämtland, Gävleborg och Dalarna, som tillsammans har 14 procent av befolkningsmängden och utgör 66 procent av Sveriges totala yta.

Statistik: Försäkringskassan