Caroline Fridhs ledarskap beskrivs som tillitsfullt, lyhört och närvarande. Avsaknaden av en tandläkarutbildning ser hon inte som något negativt, i stället har hon bred erfarenhet från andra bolag och branscher.
– Jag plockar grejer jag tycker passar och gör om dem så de passar där jag är nu. Jag tycker det är en styrka, säger Caroline.
I Folktandvården i Stockholm, bland de 30 procent klinikchefer som är tandsköterskor och tandhygienister, finns Caroline Fridh. Sedan 2010 har hon varit chef för Medicinsk tandvård på Danderyds sjukhus. Hon är närvarande och energisk med en pigg blick. Hon lotsar oss till sitt kontor och stegar snabbt fram med kliniktofflor genom korridoren.
– Är jag en bra chef? Jag är stark på att tänka nytt och strategiskt. Kolleger brukar säga att jag ofta går utanför ”boxen”. Ibland kan det anses kontroversiellt.
Som sina styrkor ser hon sin coachande förmåga samt förmågan att se möjligheter och potential i människor.
– Det är både en styrka och svaghet att lita mycket på folk. Där behöver jag lära mig att bli mer nyanserad. Men jag utgår från det positiva och att alla
måste få sin chans. Jag tydliggör vårt gemensamma mål och vägen dit. Ansvaret att komma dit ligger mycket på medarbetaren. Man måste tillåtas vara lite individualist, säger Caroline Fridh.
Caroline Fridh började som tandsköterska i folktandvården men slutade efter åtta år för att studera digital mediekommunikation. Därpå följde ett par år med arbete inom mässbranschen, både som anställd och som egen företagare.
– Att jobba som egen företagare, ge service, hitta lösningar, utveckla och utvecklas, det var jättespännande.
”När jag tittar i backspegeln inser jag att det var ett stort uppdrag. Det var en utmaning med stort U.”
Sedan följde en tuff tid i Carolines privatliv. Att gå tillbaka till arbetet i mässbranschen kändes inte som ett bra alternativ. Via en tidigare kollega kom hon tillbaka till folktandvården för att arbeta med utbildning av personal i ett nytt digitalt system.
– Jag hade en klinikchef som var väldigt coachande och sporrade mig: ”Du ska göra något mer, arbetsledare skulle passa dig perfekt”.
Efter ett par år som arbetsledare kom möjligheten att söka uppdrag som klinikchef. Caroline blev från början tilldelad fyra (!) kliniker.
– Ja, antingen var man med eller så var man det inte. Men jag måste prova mig fram i livet, så jag tackade ja till det uppdraget. När jag tittar i backspegeln inser jag att det var ett stort uppdrag. Det var en utmaning med stort U.
Vad är din övergripande vision för ditt ledarskap och för kliniken?
– Det viktigaste är patienten såklart, vi är där för patienterna och vi vill ge den bästa vården och se patienten i sin helhet. Att medarbetarna utvecklas i den riktning verksamheten behöver och de själva vill är viktigt för att de ska kunna hjälpa så många patienter som möjligt.
Är det ett problem att du inte har tandläkarutbildning?
– Jag kan tänka mig att det finns tandläkare som ibland har en önskan att diskutera odontologiska problem med sin klinikchef i stället för att ta upp frågan med en kollega. Då kan det bli problem. Men jag är tydlig med våra roller, jag lyssnar men kan inte uttala mig om vad de ska göra odontologiskt. Jag är inte bäst på tandvård, det är tandläkarna.
Caroline har inte själv känt sig ifrågasatt, men hon har hört andra klinikchefer som är tandsköterskor och tandhygienister berätta att de fått kommentarer och gliringar. Men att hon inte är tandläkare, det reflekterar hon sällan över.
– Om det är rätt eller fel, bra eller dåligt, finns lika många åsikter om som det finns personer. Det viktiga i min roll är att ständigt utveckla mitt ledarskap.
