Annons

Annons

Så undviker du fallgroparna vid färgbedömning

Berit Bergström, expert på färglära ger sina bästa råd om färgbestämning och val av nyanser av vit på provkartan.

Tänder är huvudsakligen vita, med varierande inslag av främst gult och rött. Många tandläkare använder en karta som innehåller provtänder i 16 olika nyanser men i verkligheten kan tänder förstås ha betydligt fler färger än så.
– Dessutom försvåras färgbedömningen av olika faktorer i omgivningen, säger Berit Bergström, som är vd vid Skandinaviska Färgskolan i Stockholm och håller i en återkommande kurs i färglära och färganalys för tandvårdspersonal, i Praktikertjänsts regi.
Det är till exempel viktigt att vara omsorgsfull vid sitt val av belysning. I största möjliga mån ska den efterlikna vanligt dagsljus.
Färgåtergivningen blir optimal om belysningen har en färgtemperatur på 5 000 Kelvin. Färgtemperaturen anger hur varmt eller kallt ljuset är. Färgåtergivningsindex, Ra-index, anger ljuskällans förmåga att återge färger, och ska ligga över 90.
I ljuset från en vanlig glödlampa upplevs gula färger däremot som mer rödaktiga än de egentligen är, medan bruna nyanser ser mörkare ut. Varmvita lysrör gör att blå och röda färger inte kommer fram så bra.

Se upp med färgstarka kläder

Att tanden är blank av saliv, och lite transparent, kan också lura ögat. Då är det viktigt att prova sig fram till en vinkel med så lite blänk som möjligt när man jämför mot färgen på tandprovet, enligt Berit Bergström.
Dessutom kan omkringliggande färger öka risken för felbedömningar. Upplevelsen kan till exempel påverkas av att man själv eller patienten har färgstarka kläder.
– Det är även bra att tänka på att tänder ser vitare ut än de i själva verket är, i kontrast mot den svarta munhålan. Tänk om det gick att sätta vit papp bakom spegeln? Det skulle nog underlätta, säger Berit Bergström.
Att helt enkelt byta till en provkarta med fler nyanser kan också göra det enklare att hitta rätt färg.
Ett annat problem uppstår när man ska beskriva nyansen på en tand för tandteknikern som till exempel ska göra ett implantat.
– Det är väldigt lätt att färgmässigt hamna mittemellan två tandprov. Då behöver man ett entydigt språk för att beskriva färgen, säger Berit Bergström.
På kurserna för tandvårdspersonal lär hon ut grunderna i ncs-systemet, som är ett språk för att bedöma och kommunicera om färger, och som bygger helt på hur människor upplever färg.
I systemet beskrivs en färg utifrån sina likheter med sex elementarfärger, som upplevs som rena av människan.
Gult (y), rött (r), blått (b) och grönt (g) är de kulörta elementarfärgerna, medan vitt (w) och svart (s) är okulörta.
– Alla andra färger kan beskrivas genom sin större eller mindre likhet med elementarfärgerna.
Likheterna är färgernas så kallade elementaregenskaper och beskrivs som gulhet, rödhet, blåhet, grönhet, vithet och svarthet.
– När man beskriver färgen på en tand uttrycker man det som att den är rödare eller gulare, mörkare eller ljusare i förhållande till tandprovet som den är mest lik. Då kommer man färgmässigt så nära som man kan.
Kursen innehåller mycket praktiska övningar i att se skillnad på färger och träna sitt färgseende. Berit Bergström tycker också att man lär sig mycket bara genom att se sig omkring och reflektera över hur färg används på olika sätt.
– Hur har de använt färg på ett visst ställe? Hur påverkar det upplevelsen? Att bli medveten om vikten av färg ger bra träning för färgseendet.

Upptäck mer