Annons

Annons

Håll koll på muncancern

Enklare biopsimetoder kan underlätta screening och samarbetet mellan specialist- och allmän­tandvård. Och öka intresset hos allmäntandläkarna för ­munslemhinne­förändringar.

Specialisttandläkaren Lars Grundström hoppas att det arbetssätt som prövas i Dalarna och Stockholm leder till att tandläkare får ett ökat intresse för munslemhinneförändringar.
Han leder särskilda utbildningar för tandläkare och tandhygienister vid utvalda enheter i Dalarna. Genom ett forskningsprojekt testar de provtagning av misstänkta förändringar med hjälp av borstprov som ett enklare och snabbare alternativ till kirurgiskt ingrepp.

Lars Grundström

Lars Grundström


– Tanken med projektet är att man ska kunna göra mer inom allmäntandvården, och där önskar jag även fler vardagskontakter med kolleger som inte är specialiserade kring de här delarna. Jag tycker att det redan är märkbart att man hör av sig mer med frågor och att vi kan diskutera olika fall med hjälp av digitala foton och telefonkontakt, vilket känns positivt, säger Lars Grundström, som sedan två år är Dalarnas första specialist i orofacial medicin.
– Jag vill väcka intresse hos mina kolleger för det här ämnesområdet – detta sagt med vetskap om att tand­läkare lätt fokuserar på tänderna. Men vi har hela munhålan att ta hand om, och det gäller att vara observant i alla fall och kunna se vad som är normalt och inte normalt.

Borstbiopsier för munslemhinneförändringar

Parallellt prövas motsvarande arbetssätt i Folktandvården Stockholm. Inriktningen är att komma upp i 300 prover vardera inom respektive organisation, och även automatiserad diagnostik med hjälp av artificiell intelligens, AI, prövas.
– I Dalarna är det fem olika team bestående av tandläkare och tandhygienister som prövar den nya modellen där man använder sig av borstbiopsier på olika munslemhinneförändringar, framför allt vita förändringar. Proverna går sedan vidare för analys av eventuell före­komst av HPV och cellatypier, berättar Lars Grundström.
– Patienterna kommer därefter till oss där vi gör samma provtagning genom borstbiopsi. Vi tar sedan även en vanlig incisions- eller excisionsbiopsi på förändringarna för mikroskopisk analys vid det oralpatologiska labb vi använder.

Remiss till specialisttandvården

Av Dalarnas 300 prover tas 200 i allmäntandvården, varav 100 på frisk munslemhinna och 100 på en misstänkt förändring som också remitteras till specialisttandvården.
– Det blir intressant att göra jämförelser av de svar vi får för att kunna gå vidare och hitta rätt arbetsfördelning mellan specialist- och allmäntandvård.  Ser vi att det fungerar väl med borstbiopsier på allmäntandvårdsklinikerna så öppnar det för att kunna screena en större mängd patienter, även om det säkert kommer att kvarstå ett behov av vanliga biopsier, säger Lars Grundström.
Pandemin har gjort att tidsschemat fått ses över. Runt 40 procent av proverna har tagits.

Kristina Edman

Kristina Edman


– Vi får nog räkna med ytterligare ett och ett halvt år innan vi samlat in 300 prover, säger projektledare Kristina Edman.
Hon ser erfarenheterna hittills som lovande, och utan tecken på att det ska ha varit svårt eller krångligt. Däremot kräver det en del merarbete för berörda kliniker.
– I en studie ska en hel del information ges till pati­enten. Det kan hända att det inte hinns med vid det ordinarie besöket och att patienten får komma tillbaka för provtagning vid ett senare tillfälle, säger Kristina ­Edman.

”Anatomiska strukturer i sig kan se annorlunda ut men ändå inte innehålla någonting sjukligt, så utbildningarna handlar till stor del om att lära ut vilka förändringar som kräver extra vaksamhet.”

En förhoppning är att metodiken kan avlasta specialisttandvården, som hanterar ett ökat remissinflöde av fall med misstänkta munslemhinneförändringar.
Lars Grundström ser generellt ett stort utbildningsbehov:
– Delvis kan det bero på att vi fått många yngre tandläkare med examen från andra länder där man kanske inte har samma kunskapsgrund inom området. Det handlar mycket om en vana att lära sig se de här förändringarna och kunna bedöma vilka som är viktiga att gå vidare med. Anatomiska strukturer i sig kan se annorlunda ut men ändå inte innehålla någonting sjukligt, så utbildningarna handlar till stor del om att lära ut vilka förändringar som kräver extra vaksamhet.

Specialist inom orofacial medicin

Han tillägger att det även är en intressefråga:
– Alla tandläkare är inte lika intresserade av ämnesområdet och då är det ändå viktigt att de kan titta ordentligt och bedöma om det är någonting som avviker från det normala och sedan skicka in det för vidare utredning.
Lars Grundström tog tandläkarexamen 1980 och arbetar sedan 2000 heltid inom sjukhustandvården vid Falu lasarett.
– Jag fick mitt specialistbevis inom orofacial medicin i januari 2019, och vi har nu en ST som även forskar på halvtid. Tanken är att vi ska försöka rekrytera ytterligare en ST för att säkra kompetensen på längre sikt. Jag är ju själv lite ”överårig”, men blir kvar som huvudhandledare för vår första ST. Så jag räknar med att jobba på ett tag till, och det känns positivt och roligt.

Upptäck mer