”Kommer ni ihåg hur ostabil den gamla bussen var, och hur olidligt varmt det var på sommaren? ­Carina, kan du skicka skinkan är du snäll? Du får gärna sitta här bredvid.”
Tandläkare Rutger Andersson gör en svepande rörelse med handen och flyttar på sig för att visa tandsköterskan Carina Ljung att det finns en plats till henne i soffan. På andra sidan bordet öppnar tand­sköterskan Ann-louise Josefsson locket till sin matlåda.

”Många blev sjösjuka när de arbetade i den och när det saknades vattenslang på plats fick vi bära vatten i en kanna.”

Det är lunch i tandläkarbussens lilla personalrum och samtidigt som maten slinker ner berättar de tre kollegerna hur det var att jobba i den gamla tandläkarbussen.
– Den var som en trång men välplanerad husbil med dålig ventilation, för små hjul och för klen axel. På vintern kunde de utanpåliggande rören frysa och om det var halt kunde vi inte köra ut den, säger Rutger.
– Många blev sjösjuka när de arbetade i den och när det saknades vattenslang på plats fick vi bära vatten i en kanna. De sista åren gick den sönder minst en gång om året, vilket resulterade i inställda tandläkarbesök och höga reparationskostnader, fortsätter Carina.

Skräddarsydd buss

Till slut gick det inte längre. 2016 fick Carina och Rutger tillåtelse av Region Kronobergs tandvårdschef ­Annika Kahlmeter att titta på olika alternativ och ta fram en ny buss, skräddarsydd efter verksamhetens behov.
Genom studiebesök på mobila enheter över hela landet, som en gång i tiden hade inspirerats av Region Kronobergs gamla buss, samlade de intryck och lärdomar. De tog fram en grovskiss som Rutger gjorde om till en skalenlig planritning. Varje millimeter är noggrant planerad.
– Den mest avgörande detaljen är det 6 meter långa utskjutet som är infällt i behandlingsrummet under transport, men kan skjutas ut 1,7 meter på plats och skapa ett större rum som gör det enklare för oss att jobba, förklarar Rutger.
– Vårt behandlingsrum är större än många nybyggda klinikrum, så i grunden, i själva yrkes­utövandet, är det inget som skiljer mot en vanlig klinik. Här finns all utrustning, även röntgen, och vi har möjlighet att göra kronor, broar, implantat och skalfasader.

Tandläkarbuss med utskjut

I Sverige är Region Kronoberg ensam om att ha en tandläkarbuss med ett utskjut, vilket är en av anledningarna till att många i branschen gör studiebesök i bussen. Carina, som är den som ansvarar för fordonet och kör den över hela länet, räknar upp detaljer och funktioner som har förbättrats gentemot andra mobila enheter.
Englasfönster har ersatts av isolerglas, vattentanken som används i reserv är placerad så att den är enklare att rengöra, och tre luftvärmare ger värme på vintern och skön luftkonditionering på sommaren. Den gamla bussen hade ett gemensamt utrymme för väntrum och personalrum, och nu har personalen ett eget rum för lunch och rast längst fram bakom lastbilshytten.
– Förrådsutrymmet under oss är alltid uppvärmt för att inte vattentank och rör ska frysa och gå sönder. ­Isoleringen gör att vi nu, till skillnad från förra bussen, inte hör den högljudda kompressorn som driver borrmaskinen och övrig dentalutrustning.

Äldreboende och förskola

Knappt hörbart tränger glada rop och skrik från lekande barn in genom personalrummets ytterdörr. Den här veckan står bussen parkerad utanför äldreboendet Björk­äng och förskolan Älvan i Lidhult. Region Kronoberg använder tandläkarbussen som permanent tand­läkar­klinik vid skolan i Åseda varannan vecka, och övriga veckor står bussen i Lidhult och Strömsnäsbruk.
Rutger, som jobbar på kliniken Solrosen i Ljungby, har ända sedan regionen började med mobil enhet för tolv år sedan ansvarat för Lidhult medan två andra tandläkare arbetar på de andra orterna.
– Tandläkarna och övrig tandvårdspersonal har berättat att det är en sorts frihetskänsla att komma ut till bussen, säger Carina som alltid arbetar i bussen och ansvarar för att den städas ordentligt och fylls på med material.
– Här finns inga arbetstelefoner som kan ringa eller kolleger som kan komma in och ställa frågor. I bussen kan de lägga allt fokus på patienterna.

Larm för viktiga funktioner

I ett skåp bredvid mikrovågsugnen sitter det ­mobila bredbandet, samma modell som finns i regionens ambulanser, som möjliggör tandvårdsarbete ute i fält. Utan uppkoppling till regionens patientjournaler kan inte personalen utföra sitt arbete. På väggen, över soffan, sitter en touchskärm med menyer och larm för vattenpump, el, färskvatten, gråvatten och andra viktiga funktioner. Takpaneler, golv, tandläkarstolen, innerväggar, den utvändiga trappan och allt annat som måste tas bort, fällas ihop och låsas fast innan utskjutet körs in i bussen är försett med sensorer.
– Det kan hända att jag är sjuk en dag och med tanke på att det är så många delmoment, och att det kan bli väldigt dyrt om vi missar något, har vi satt sensorer på allt. Alla delmoment måste lysa grönt innan vi trycker på knappen och kör in utskjutet.

Fyra stödben

Arbetsveckan i Lidhult börjar alltid med att Carina hämtar bussen halv sju på morgonen vid Region Kronobergs transportcentral och kör den till orten. ­Innan första patienten kommer klockan halv nio ansluter hon ström- och vattenkablar till förskolans lokaler. Fyra stödben fälls ut under bussen för att skapa stabilitet innan utskjutet körs ut.
– Jag kör igång kompressorn, ventilation och torkar av ytorna i behandlingsrummet …
Plötsligt öppnas ytterdörren i tandläkarbussens bakre parti och en barnröst hörs från väntrummet.
­­­
– Är det dags för nästa patient nu, frågar Rutger och reser på sig eftersom han redan vet svaret på frågan.

32 kvadratmeter undersökningsrum

Han går in i behandlingsrummet, som med hjälp av utskjutet är 32 kvadratmeter stort. Direkt till höger ligger sterilrummet med diskdesinfektor, Icare och övrig utrustning som finns i folktandvårdens ordinära kliniker. I mitten av behandlingsrummet står den smäckra lila tandläkarstolen från Planmeca.
– Jag hann inte borsta tänderna i morse, berättar åttaårige Albin Svensson när han kommer ut från väntrummet och hoppar upp i stolen.

Lugnande inverkan

Dörren mot väntrummet stängs och undersökningen börjar. Eftersom arbetsdagarna i Lidhult mestadels består av vanlig barntandvård, det vill säga mycket undersökningar och en del enstaka lagningar, rotfyllningar och kontroll av tandställningar, hinner personalen med mellan 15 och 24 barn om dagen. Rutger räknar högt.
– 36, 75, ingen 74 då vi tog bort den för ett år sedan, 73 …
Albins blick är fäst i det vita taket som omges av gråa ljudisolerande aluminiumväggar. På mitten av väggarna löper en bård i samma lila kulör som finns på tandläkarstolen, alla lådor och skåp. Innan de valde kulörer konsulterade de Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken i Växjö för råd om vilka färger som hade lugnande inverkan på barn. Carina har märkt att bussen och dess miljö har en bra effekt på barnen, på flera sätt.
– Både här och i Åseda har vi tagit emot barn som i vanliga fall har svårt att gå till en vanlig klinik, men här blir det lite annorlunda. Enligt rektorn i Åseda blir det också lugnare och mindre skadegörelse på gymnasieskolan under de veckor som vi står där.

”Va, är ni galna? Har ni en fallucka i ­golvet? Varför har ni en fallucka i golvet?”

Samtidigt som Albins undersökning går mot sitt slut ­säger hans mamma Linda Svensson att hon är väldigt tacksam över att tandläkarbussen besöker Lidhult där det för många år sedan fanns en folktandvårdsklinik. Närmaste tandläkare finns annars i Ljungby, fyra mil bort enkel resa. Hon berättar att det är stor skillnad mellan att ta ledigt från jobb och skola i ett par timmar ­eller att gå en kort promenad till den uppställda bussen. ­Albin som har tjuvlyssnat på samtalet flikar in.
– Det går snabbt att gå hit, och jag har varit här flera gånger. När jag gick från klassen hade vi SO och NO, och jag hinner nog tillbaka innan det är slut.
Han hoppar ner från stolen och på vägen ut till väntrummet får han syn på en lucka i golvet.
– Va, är ni galna? Har ni en fallucka i ­golvet? Varför har ni en fallucka i golvet?

Tandläkarbussen är framtiden

Ann-louise, Carina och Rutger, som har satt sig vid datorn för att föra in uppgifter i patientjournalen, drar på smilbanden. De är eniga om att tandläkarbussen är framtiden.
– Det vi sett hittills är bara början. Snart kommer de flesta regioner och även privata aktörer ha en sådan här modern buss, ­eller stora trailers med två behandlingsrum. I stället för att patienterna kommer till oss, kommer vi till dem, menar Rutger.

Rutger Andersson och Carina Ljung i förarsätet.
Foto: Joachim Grusell