Annons

Annons

Från fronten till tandvård i krigets Ukraina

Vad ska en soldat, som tjänstgjort vid fronten under ett halvt år, göra när han eller hon får åka på en tio dagars permission? Hälsa på familjen och släkten. Och ta hand om sina tänder förstås.

Ihor Lishchynskyj passar på att ta hand om sina tänder under permissionen, och får hjälp av tandläkaren Anzhelika Azamis. Som soldat vid fronten får han behandlingen gratis.

Foto samtliga bilder: Tadeusz Rawa

På tandläkarkliniken ­Oxford Medical i centrala Kiev, Ukrainas huvudstad, syns regel­bundet soldater. Vid mer komplicerade fall tas de om hand av doktor Marat. Han är käkkirurg, arbetar också vid käkkirugiska kliniken på stadens militärsjukhus, och av säkerhetsskäl vill han inte uppge sitt efternamn.

– Till militärsjukhuset kommer soldater med svåra krigstrauman som de har fått vid fronten. Det innebär ofta komplicerade operationer som tyvärr kan lämna efter sig bestående men, säger doktor Marat.

Doktor Marat arbetar som käkkirurg på Oxford Medical, men också på käkkirurgiska kliniken på Kievs militärsjukhus.

Han understryker att vården och behandlingarna både på militärsjukhuset och på kliniken där vi träffas är i världsklass.

– Vi får besök av tandläkarkollegor från Kanada, USA, Polen, Tyskland, Storbritannien. Vi umgås och vi opererar tillsammans. Och alla säger att tandvården i Ukraina ligger på samma nivå som i deras hemländer.

Ihor ”Tränaren” Lishchynskyj gör sitt femte besök på kliniken. Han har löjtnants grad och är kompanichef.

– Jag passar på att fixa lite karies och tandköttsinflammation nu när jag fått ledigt från tjänstgöringen, berättar han.

Han ville betala för behandlingarna men fick höra att de är gratis. Smeknamnet ”Tränaren” fick han i det mili­tära, eftersom han har varit huvudtränare för ukrainska friidrottslandslaget och senare arbetade som tränare i konståkning på en idrottsskola.

Den 24 februari 2022, samma dag som ryska styrkor anföll Ukraina, anmälde han sig som frivillig till försvarsstyrkorna. Just vid den tiden var hans fru gravid och senare i maj föddes deras fjärde barn.

– För mig var det självklart att för­svara mitt land – och min familj, säger han bestämt.

När Ihor Lishchynskyj är färdigbehandlad får han med sig en tandborste i militär­ryggsäcken.

Soldaterna vid fronten har det inte lätt när det gäller problem med tänderna, menar han.

– På fältsjukhusen vid fronten finns det ingen tandvård. Vid tandvärk kan en soldat be sin överordnade om att få permission för tandläkarbesök, men det är inte alltid möjligt. Då återstår bara smärtstillande medel, berättar Ihor Lishchynskyj.

– Det är besvärligt, men det är ju krig.

Många soldater skadas i huvudet och ansiktet, och får ofta samtidigt skador i tänder och käkar. De skickas för vård och operationer till sjukhus i landets storstäder.

– Det är brist på platser och brist på läkare där, också tandläkare. Så soldater med vanliga tandproblem får söka sig till tandläkarmottagningar under sina permissioner, säger han.

Soldater som kommer till kliniken får kraftiga rabatter på behandlingar. Kommer de direkt från tjänstgöringen vid fronten är det helt gratis.

– Det finns särskilda fonder, både privata och offentliga, som delfinanserar deras tandvård, berättar Tamara Charchenko, klinikchef för tandvårdskliniken Oxford Medical.

Förlorar inte din klinik pengar på all denna gratis tandvård?

– Jo, men det spelar ingen roll. Det är vår insats i kampen för vår frihet. Vi är medvetna om att vi kan leva här i relativ trygghet bara därför att dessa soldater vid fronten riskerar sina liv, understryker hon.

”Vi är medvetna om att vi kan leva här i relativ trygghet bara därför att soldaterna vid fronten riskerar sina liv”, understryker Tamara Charchenko, klinikchef på Oxford Medicals tandläkarklinik i Kiev.

När den ryska aggressionen mot Ukraina startade, stängdes kliniken under några dagar. Redan i mars var den åter i gång.

– Under mer än en månad efter krigsutbrottet erbjöd vi kostnadsfri tandvård för alla.

Hon berättar att nästan alla anställda stannade kvar, även under den mest kritiska och farliga tiden då det var nära att ryssarna skulle ta Kiev, och de få som flydde huvudstaden efter krigs­utbrottet kom ganska snabbt tillbaka.

För Tamara Charchenko, liksom för många andra ukrainare, kom kriget som en överraskning.

– Jag trodde inte att det skulle bli krig. Så de första bombningarna och explosionerna kom som en chock, säger hon.

Hon tog sin 10-årige son och åkte till sina föräldrar som bodde på landet utanför Kiev, men förstod snabbt att det var tryggare inne i staden och återvände. Föräldrarna dröjde lite och hamnade i tre dagar under rysk ockupation, men lyckades så småningom ta sig till Kiev de med.

– Vi blev så småningom vana. Jag lärde mig till och med att skilja på ljuden från ryska och ukrainska flygplan och kanonskott. Och jag lärde min son att alltid lägga sig platt på golvet eller på marken när det hördes inkommande missiler, berättar Tamara Charchenko.

I dessa dagar känns det faktiskt förhållandevis tryggt i Kiev. Det senaste stora ryska luftanfallet kom i maj 2023. Det beror bland annat på att huvudstaden har ett mycket starkt luftförsvar, så ryssarna koncentrerar sig på att bomba ­andra storstäder som ligger närmare fronten, såsom Odessa, Zaporizjzja, Charkiv eller Dnipro.

Upptäck mer