Full styrka i Krokom

Det har gått snabbt att vända utvecklingen, men jag upplever ändå inte att vi jagat någon slags quick fix på de problem som fanns. Snarare handlar det om att arbeta metodiskt för att på punkt efter punkt skapa en bättre klinik, säger klinikchefen Kristina Palm.
Ungefär mitt i Jämtland ligger Krokoms kommun, något av en kameleont som kommunal skapelse. Här finns närheten till Östersund, drygt en mil söderut från centralorten Krokom. Men också väldiga områden av glesbygd med fjällvidderna mot norska gränsen och orter som Valsjöbyn, varifrån Kerstin Ekman hämtade näring till sitt författarskap under några decennier.
Stolt visar Kristina Palm runt i lokalerna, mitt i centrum av Krokom med vårdcentral och äldreboende i samma byggnad. Samma lokalyta som före ombyggnaden 2009, men i dag utnyttjas lokalerna betydligt smartare.

Stor ansiktslyftning

Golven var slitna på gränsen till sunkiga, behandlingsstolarna närmade sig 20-årsstrecket, personalutrymmena var undermåliga. Nu har allt fått en ordentlig ansiktslyftning i lokaler som är ganska små men trivsamma, en helt annan miljö än den vinterdag för två och ett halvt år sedan när Kristina Palm anlände som ny chef.
– Det var lite av en chock och jag hade inte riktigt förstått hur illa ställt det var med arbetsmiljön och att personalen gick på knäna. Men det kanske var tur att jag inte visste. Jag är pedodontist och får väl erkänna att det främst var halvtidsjobbet inom specialisttandvården i Jämtland som lockade mig hit. I dag är det nog min halva arbetstid här i Krokom som jag brinner mest för, säger hon med ett leende.
Anna Hallenberg, en av klinikens tandläkare, började i Krokom ungefär samtidigt som Kristina:
– Det kunde variera mycket i bemanning mellan olika dagar. Vi var beroende av ambulerande tandläkare och jag som relativt ny tandläkare hade svårt att få den handledning jag behövde av äldre kolleger.
– Men någonstans fanns ändå en vilja att förändra saker. Att få struktur på verksamheten och inte minst att enas i personalen om en gemensam färdriktning för kliniken.
Ett hopp i mörkret fanns. Medel var fonderade för en upprustning av kliniken och det var egentligen bara nya chefen man väntade på.
– Ibland undrade man var det skulle sluta när det var allmänt kaos under byggperioden, som pågick under en stor del av 2009. Vissa dagar fick vi klara oss utan datorer och telefoner och vi fick samsas om några få behandlingsrum. Men det var hoppingivande att vi kunde få vara med och påverka utformningen av de nya lokalerna och det gjorde det lättare att uthärda byggtiden, säger tandsköterskan MajLis Eriksson.

Lönsam investering

Fast ibland fick man ryta till. Fastighetsägaren, Krokoms kommun, var inte pigg på att byta golvbeläggningen i behandlingsrum och korridor. Men då satte sig personalen på tvären och fick sin vilja igenom.
– Totalt investerades 2,3 miljoner kronor i ombyggnaden och det har ökat vår hyreskostnad med 300 000 kronor per år. Men det är ändå en plusaffär för folktandvården eftersom vi producerar betydligt mer vård nu, säger Kristina Palm.
2009 lyckades kliniken rekrytera en ny tandläkare och efter det har det gått förvånansvärt snabbt att åtgärda vakanserna. I dag har kliniken fem tandläkare – motsvarande fyra heltidstjänster – fyra tandhygienister och sju tandsköterskor.
– Jämför det med en till två fasta tandläkare och en hygienist, som dessutom arbetade halva tiden på en annan klinik, när det var som värst för två tre år sedan. I dag har jag medvetet valt att överbemanna organisationen med tanke på att många i personalen är kvinnor i fertil ålder, säger Kristina Palm och tillägger glatt:
– Det är nog inte många chefer som liksom jag kan känna enbart glädje när någon ur personalen meddelar att man vill gå på föräldraledighet…
Kliniken tar återigen emot nya patienter och en stor del av den eftersläpning av revisionslistorna som byggts upp under åren har kunnat betas av.
– Allt har blivit mycket roligare. Det frigör energi och arbetsglädje när man vet att ekonomin går ihop och att vi är tillräckligt många i personalen för att kunna göra ett bra jobb utan att det behöver gå ut över arbetsmiljön, säger Dora Bakalova med en bakgrund som privattandläkare i hemlandet Bulgarien under sju år.
– Det var inte så enkelt att komma till en ny klinik i ett nytt land när jag började här för fyra år sedan. Då var jag i behov av stöd och man kunde känna att det tog tid från andra viktiga uppgifter. Nu har vi en väldigt bra mix av tandläkare med två som kommit direkt från skolan och jag har kunna bidra genom att handleda dem.
När vi är på besök gör en av tandläkarna, Ingrid Kristiansson, en av sina sista arbetsdagar.
– Det är familjeskäl som gör att jag flyttar söderut – annars hade jag med säkerhet blivit kvar. Det är inte bara det att vi lyckats åtgärda vakanser och göra kliniken lönsam. Det har skett utan att göra avkall på den tandvård med empati som jag brinner för. Vi ges tid att kommunicera med patienterna och vi erbjuder alltid tolkstöd när flyktingar kommer hit, för att nämna ett par exempel.
Just dynamiken i personalgruppen lyfter Kristina Palm fram som en stor tillgång.
– Det är viktigt att låta medarbetare specialisera sig efter intresse och kunnande. Särskilt på hygienistsidan är det påtagligt hur våra hygienister har specialområden, vilket exempelvis gynnat klinikens förebyggande hälsoarbete. Att tandläkare och hygienister möts i terapimöten skapar också förutsättningar för bra gruppdynamik och för tandsköterskorna finns ett särskilt forum med fokus på den gruppens särskilda uppgifter.
Kristina Palm ser det inte som en brist att enbart kvinnor arbetar på kliniken:
– Inte när vi har bredd i åldersfördelning och intresseområden och därmed bredd erfarenhetsmässigt. Det ger den dynamik i gruppen som är så viktig för att kliniken ska fungera avseende såväl patientbehandling och arbetsklimat som ekonomi.

Generationsväxling i Nälden

Mindre än ett år efter examen i Stockholm tog 26-årige Per Tronders över en klinik i Nälden i Krokoms kommun, en karriärväg som var långtifrån planerad.

 
Jag var inriktad på Oslo, men så hade Praktikertjänst en presentation på skolan och det fanns en traineeplats ledig här. Om Norrland visste jag ingenting, men jag har ett stort intresse för friluftsliv och särskilt skidåkning och det räckte för att testa arbete i Jämtland, säger Per Tronders.
I maj tog han över kliniken (Tandhälsan), med knappt 2 000 patienter, efter Bengt Åke Orrell, som då fyllde 65 år. Orrell blev privattandläkare i Nälden 2004 då den tidigare folktandvårdsmottagningen omvandlades till en privat klinik.
Per Tronders började som trainee i augusti förra året.
– Det var nervöst för även om jag tycker att traineekonceptet är väldigt vettigt, så hänger det mycket på att man får en bra handledare. Och det stämde direkt mellan Bengt Åke och mig. Han har fantastiska kunskaper inom materialval och att arbeta med ny teknik.

Engagerade patienter

Han hade inte räknat med att det skulle gå så snabbt att förbättra sina kliniska färdigheter och kring jul i fjol dök tanken upp att ta över kliniken.
– För mig växte det fram som en naturlig lösning och lyckligtvis var Bengt Åke positivt inställd till att sälja kliniken. Han har lovat att jobba kvar även sedan jag tagit över, säger Per Tronders.
Per Tronders är själv uppväxt i Västerås, med en pappa som privattandläkare, och bor nu i Östersund med 3,5 mils pendlingsavstånd till jobbet i Nälden, ett litet industrisamhälle som bland annat hyser Skandinaviens ledande tillverkare av fläkttrummor.
Har dina föreställningar om att jobba i glesbygd kommit på skam på något sätt?
– Ja, delvis. Jag trodde nog att folk i allmänhet skulle vara ganska ointresserade av tandvård. Men jag märker tvärtom att patienterna är väldigt måna om en god munhälsa och även är nyfikna på ett område som estetisk tandvård.