Det var inte planerat. Tanken hade väl funnits där då och då under åren, men att han skulle ta det där steget krävde en påhälsning av slumpen. Och att slumpen dök upp vid just rätt tillfälle; den har för vana att göra det. En liten knuff bara; svårare än så var det inte, förklarar han när vi träffas den här fredagseftermiddagen två veckor efter att han lämnade den offentliga tandvården för att börja jobba privat.
Praktiken ligger mitt emellan ett bostadsområde och ett industriområde, på andra våningen i byggnaden där flera andra företag huserar; på bottenvåningen en golvbutik och ett tryckeriföretag, på samma våning som kliniken en trafikskola. Utanför har ett skogsparti mejats ner och ska lämna plats för ett friskvårdshus.
– Kanske kan vi locka hit lite patienter därifrån så småningom, säger han.
Stimulerande konkurrens
Det finns konkurrens om patienterna: en folktandvårdsklinik i Märsta centrum och fem privatpraktiker i närområdet, utöver det en klinik på Arlanda flygplats.
– Konkurrens är stimulerande, gör att man måste skärpa till sig. Men jag ser inga problem att få hit patienter också i framtiden. Det här är ett tillväxtområde.
Många har säkert träffat på Göran Lundh. I nio år var han ordförande i Dalarnas tandläkareförening och representant i Nordöstra kursnämnden.
Ett stort beslut att ta klivet över den ideologiska gränsen? Han funderar några sekunder innan han svarar:
– När jag var färdig med AT-året 1985 var det en tuff arbetsmarknad. Det gällde att få ett jobb, och det fick jag på folktandvården i Dalarna. Att starta en privatklinik fanns inte i min tankevärld, och har väl inte funnits sedan heller. Som egenföretagare handlar det om att satsa långsiktigt, det är ett stort ansvar.
Han berättar att han trivdes inom folktandvården.
– När jag blev klinikchef fick jag, förutom det kliniska arbetet, syssla med utveckling och ekonomi, vilket var stimulerande. Det passade mig.
Slumpen bästa vännen
Efter drygt elva år som klinikchef i Dalarna flyttade han och hustrun, som arbetade inom SAS, till Sigtuna, där han blev chef för kliniken i Valsta. Efter den stora omorganisationen 2001 inom folktandvården i Stockholm när antalet klinikchefer halverades och kliniker slogs ihop, blev han bas för de tre klinikerna i Sigtuna, Märsta och Valsta i fem år.
Enligt honom en ytterst intensiv och slitsam period. Han valde att lämna chefskapet och i stället bli allmäntandläkare i Sollentuna centrum närmare Stockholm.
Efter drygt sex år där – han trivdes mycket bra – utannonserades en tjänst som allmäntandläkare vid folktandvården i Sigtuna. Tjänsten skulle innebära kortare resväg till jobbet. Men slumpen kom på besök i form av ett samtal från Praktikertjänst; Clifford Janson skulle pensionera sig och hans kollega behövde en partner vid praktiken i Märsta.
Göran Lundh drog inte saken i långbänk. Varför inte ge sig ut i det okända? Kanske sista chansen för en 52-åring.
– Jag kastade mig ut utan fallskärm, säger han och ler. Nån gång måste man göra det. Och jag har ju trots allt en hel del erfarenhet med mig i bagaget, så jag borde förhoppningsvis landa mjukt.
En riktig bas
Medan vi pratar uppmärksammar jag en affisch bakom honom på dörren till praktiken. Sigtuna sångensemble ska ge en konsert i Märsta. Varför sitter den på dörren? Jo, det visar sig att Göran är en hängiven musikant, bas, vilket naturligtvis är passande för en före detta klinikchef.
Men inte nog med basandet i sångensemble – han spelar också med i ett 14 man starkt soul- och funkband.
– Jag lirar slagverk och är presentatör. Det är jättekul, säger han, och ansiktet lyser upp.
Innan vi kliver in på praktiken återkommer han till skylten ovanför dörren:
– ”Tandläkarna Mimer & Lundh”, ska det stå. Det blir bra.
Inne på praktiken håller tandläkare Henrik Mimer och tandsköterskorna Anette Wallin och Helena Asterstrand på att packa ihop för dagen; man har lagt schemat så att alla slutar tidigt på fredagarna. Tandhygienisten Michaela Jakobsson-Krånglin har redan gått för dagen.
Särskilt passande med halvdag eftersom det är fotbollsmatch mellan Sverige och Färöarna redan klockan sex och många ärenden ska hinna uträttas innan dess. Alla utom Göran, som inte är intresserad, ska sitta bänkade framför teven.
De andra byter några ord om matchen. Undrar hur det ska gå för Zlatan? Han är väl med? undras det medan fotografen tar kommandot för att få med alla på bild innan de försvinner ut genom dörren.
– Lite problematiskt att jag har sminkparty i kväll. Teven får väl stå på i bakgrunden, säger Anette Wallin.
Henrik Mimer berättar att han köpte in sig i praktiken för elva år sedan och blev därmed delägare tillsammans med Clifford Janson, som för två veckor sedan gick i pension, tog geväret med sig och begav sig på älgjakt.
Kommer han då att trivas ihop med sin kollega Göran?
– Det blir inga problem, säger han. Men det känns lite dubbelt; jag trivdes bra med Clifford också och det är lite tråkigt att säga hej då till en kollega. Men samtidigt roligt att få jobba med Göran eftersom vi känner varandra sen tidigare.
Göran passar på att få ett ord med i laget:
– När jag var klinikchef i Märsta var jag faktiskt med om att anställa Henrik. Jag är säker på att vi kommer att samarbeta bra, berättar han.
Mindre investeringar
Det blir inte någon stor förändring på praktiken, åtminstone inte under de närmaste åren. Lokalerna har fräschats upp under senare år. Det mesta är ”fit for fight”. Medan de andra ger sig av hemåt berättar Göran att den investering de bestämt ska göras inom kort är att införa digital röntgen.
I ett av rummen står den gamla framkallningsmaskinen. Obsolet, skulle man kunna säga, men den fungerar.
– Det kändes lite ovant första gången jag skulle framkalla. Det var ju några år sen jag använde analog teknik, förklarar han. Men handgreppet satt där fortfarande, visade det sig, säger han och demonstrerar sina gamla färdigheter.
Men nu ska som sagt periomaten ut och ny teknik in. Förutom detta ska en hemsida snickras ihop och tidbokningen ändras så att den blir mer flexibel.
– Tiominutersblock ger fler möjligheter än kvartar, förklarar han.
Medan han brygger några koppar kaffe ute i fikarummet förklarar han att det naturligtvis är mycket som han måste sätta sig in i.
– Men jag har haft några mycket givande möten med min rådgivare på Praktikertjänst. Vi gick igenom vad Praktikertjänst kan erbjuda för stöd och bland annat en möjlig budget, och det verkar som om den kommer att fungera.
Och naturligtvis har jag också och kommer att ha ett ovärderligt stöd från min kollega Henrik. Jag är inte det minsta orolig. Han är en hyvens kille.
Steget från offentlig till privat tandvård är enligt Göran inte så stort som det kan verka.
– Min teambudget är snarlik den jag hade i folktandvården. Lönsamhetskraven finns i den offentliga tandvården likaväl som här.
Pappa är nöjd
Att arbeta ensam helt i egen regi har aldrig varit aktuellt för honom.
– Det hade varit ett alltför stort steg. Jag vill ha ett liv vid sidan om också, inte sitta med administration på kvällar och helger. Dessutom är det bra att ha kolleger att diskutera med. Det är ett jättetrevligt gäng. Och på köpet är nu min gamla pappa nöjd. Han har jobbat som urmakare med egen firma och har ofta undrat varför jag arbetat åt andra när jag kunde arbeta åt mig själv.
Jag undrar om Göran kommer att skära guld med kniv nu? Han skakar på huvudet.
– Jag är ingen Rolextandläkare precis, säger han och skrattar. Jag vill fortsätta att bedriva en bra bastandvård och gärna utveckla familjetandvården.
