Tidigare i höst träffade jag Benyammine och hans hustru Katarina på Nordöstra kursnämndens kurs ”Debitera rätt och korrekt” i Stockholm. Ett 30-tal tandläkare fick en heldags duvning i konsten att hantera tandvårdsstödets åtgärdsnummer på ett optimalt sätt och för att undvika fallgroparna.
Lite si och så var det nog med kunskapen hos vissa deltagare när kursledaren kom in på mer omfattande behandlingar och val av lösningar. För Benyammine och Katarina, som kom tillbaka till Sverige i somras, var det extra svårt att följa med i diskussionerna, det håller Benyammine med om. ”Det var lite nervöst och förvirrande, men samtidigt såg vi ju att de andra inte heller hade allt helt klart för sig”, förklarar han medan han tålmodigt poserar för fotografen på den ena platsen efter den andra utmed Hornsgatan på Söder i Stockholm, på samma gata där han nu tillsammans med hustrun tar över en klinik efter två tandläkare som går i pension. När Tandläkartidningen gör intervjun är hustrun hemma med sjuka barn.
Kliniken är i bästa skick, och inför starten har de investerat i digital teknik. Två tandsköterskor och en tandhygienist har anställts.
Att driva eget företag är inget nytt för dem, det har båda gjort i England. Lite nya regler att sätta sig in i, men inte något som varit särskilt betungande för dem.
Varför har de då valt att återvända efter tolv år i England – det finns säkert mer pengar att tjäna där än som tandläkare i Sverige.
Det var mest för de tre barnens skull, förklarar han. För att de skulle få växa upp med far- och morföräldrar och kusiner. Visst tjänade han och hustrun mer som tandläkare i England, men samtidigt är levnadsomkostnaderna där högre än i Sverige. Kostnaden för skolgången för ett läsår för ett barn är högre i en privatskola än i en statlig. Till det kommer exempelvis höga premier för sjukförsäkring, berättar han medan vi lämnar gråvädret och tar oss in på ett kafé.
[slideshow]
Svårt få jobb här
Benyammine kom till Sverige som åttaåring från Libanon 1976. Han blev klar med tandläkarutbildningen 1998, och gick samma kurs som sin blivande hustru Katarina. Hon reste till England direkt efter examen medan han arbetade ett halvår inom folktandvården i Jönköping innan han också lämnade Sverige.
Orsaken: det var svårt att få jobb här, samtidigt spännande att komma till ett annat land och pröva lyckan där.
Efter arbete på en stor klinik söder om London flyttade han till Worthing i närheten av Brighton och öppnade eget. I Brighton drev redan Katarina egen klinik. Efter en tid blev de ett par, och på den vägen är det.
Många som arbetat i England har berättat om en tandvård som mest handlar om extraktioner och fyllningar, en tandvård där man som tandläkare kan tjäna mycket pengar, men där tempot också är väldigt högt uppdrivet. Och så kan det vara för den som är anställd på en klinik där mycket av vården bekostas av den engelska motsvarigheten till Försäkringskassan. Eftersom Benyammine och Katarina drivit egna kliniker har de haft större möjlighet att arbeta med patienter som själva har kunnat betala för sin vård och som efterfrågat mer avancerade behandlingar.
Följt utvecklingen
Under åren i England har både han och Katarina följt utvecklingen inom tandvården i Sverige, bland annat genom Tandläkartidningen, och de har också semestrat här varje år.
När de reste till England hade fri prissättning, högkostnadsskydd och fri etableringsrätt ännu inte införts, och det nya tandvårdsstödet fanns inte ens på skisstadiet.
När de bestämde sig för att resa tillbaka till Sverige var det självklart för dem att driva egen klinik; de hade vant sig vid att vara egna företagare och som Benyammine uttrycker det »själva få bestämma hur arbetet ska läggas upp«. Nu ska de driva kliniken gemensamt.
Av en tillfällighet såg de en annons på nätet om en klinik på Hornsgatan i Stockholm som var till salu. De tog kontakt med säljarna, och så småningom kom de överens om ett avtal. Då och då under de månader de varit i Sverige har de auskulterat hos de båda tandläkarna som drivit kliniken.
– De har hjälpt oss att sätta oss in i det nya regelverket och en del annat som krävs, berättar han och tillägger att tandvårdsstödets skog av åtgärdsnummer nog kommer att ta tid att lära sig. Å andra sidan hade man tidigare i England ett system som till viss del påminde om det svenska med många koder för olika åtgärder och diagnoser. Det försvann 2006, därefter infördes ett betydligt enklare system med tre kategorier: A, B och C, där A exempelvis avsåg undersökning, B fyllningar och rotbehandlingar, och C kronor och broar. Detta gällde för de patienter som fick ersättning från motsvarigheten till den svenska Försäkringskassan. Övriga, som hade råd, betalade ur egen ficka och kunde då få mer avancerade behandlingar.
– Ett betydligt lättare system att lära sig än det svenska tandvårdsstödet. Det verkar väldigt krångligt – men så småningom kommer vi nog in i det fullt ut.
Ständigt förkovrat sig
Under tiden i England har både Benyammine och Katarina gått kurser varje år för att förkovra sig. I England krävs det att tandläkare som vill behålla legitimationen går ett antal utbildningstimmar varje år och ett antal timmar under fem år. Ett system som han tycker är bra; det tvingar tandläkarna att utveckla sig i yrket. Han är lite förvånad över att det inte finns liknande krav i Sverige.
Båda har fortsatt att utbilda sig efter att de kom till Sverige. Benyammine har påbörjat en implantatkurs och planerar att gå en kurs i käkkirurgi, Katarina har gått en kurs i oral protetik.
– Det gäller att hänga med och hålla så hög standard som möjligt, förklarar han och dricker upp det sista av teet.
När vi träffas är det bara en knapp månad innan de ska öppna kliniken i egen regi. Hur känns det? frågar jag.
Benyammine ler.
– Lite nervöst, men samtidigt spännande. Det ska nog gå bra, säger han
