Varje år kommer ett antal tandläkare med examen från länder utanför EU. Dessa tandläkare har måst komplettera sin utbildning för att sedan kunna söka svensk legitimation. Den enda möjlighet som funnits har varit att avlägga prov i olika odontologiska ämnen, men de har då varit tvungna att läsa in kursmaterialet på egen hand. För många har det varit svårt.
Men för två år sedan startade en annan väg till svensk legitimation, en ettårig kompletteringsutbildning vid Sahlgrenska akademin i Göteborg och KI, Huddinge. Utbildningen har blivit en succé, både bland studenter och lärare.
När Tandläkartidningen besöker Odontologen vid Sahlgrenska akademin är det slutexamination för den andra kullen blivande tandläkare som gått kompletteringsutbildningen.
[slideshow]
Examinationen pågår från tidig förmiddag till sen eftermiddag. Varje kursdeltagare har fått i uppgift att förbereda två fall, ett barn och en vuxen patient som de behandlat under den tio veckor långa verksamhetsförlagda utbildningen, VFU:n, ute på klinik. Examinatorerna har sedan valt ut ett av fallen, som varje kursdeltagare får presentera för de övriga i klassen och handledarna under cirka en halvtimmes tid.
Nervöst? Det ska det naturligtvis vara när examinationen är avgörande för varje students framtid.
– Kanske pratade jag för fort? undrar Leila Anvarpour, när hon möter klinikchef Björn Johansson direkt efter sin presentation av ett av de patientfall hon ansvarat för vid kliniken i Färgelanda i Dalsland, där hon gjort sin VFU, den tio veckor långa praktiken, och där Björn Johansson varit hennes handledare.
Men han ger henne ett varmt godkännande:
– Du såg kanske lite nervös ut, men jag tycker att presentationen gick jättebra och du lyckades svara väl på de frågor som ställdes, säger han och kramar om henne.
Gedigen genomgång
I sin presentation av ett vuxenpatientfall hade Leila Anvarpour en stund tidigare redogjort för allt från anamnes, diagnos, prognos och färdig behandling, och utöver detta besvarat frågor från examinatorerna, professor Peter Lingström och övertandläkare Agneta Robertson, samt från övriga kursdeltagare, exempelvis varför patienten hade en reducerad salivavsöndring, hur Leila bedömde kariesaktiviteten, vad hon gjort för att patienten skulle ta till sig informationen om profylax för att få kontroll över kariesutvecklingen och den begynnande parodontiten, och mycket, mycket mer. Och att Tandläkartidningens fotograf passade på att dokumentera det hela verkade inte ha stört henne.
Examinatorerna är överens om att Leila har gjort ett gott arbete med patienten, inte minst genom att ta sig tid att förklara och informera om vad som krävs av honom framöver för att ha kontroll på sin tandhälsa.
– Jag är säker på att patienten är imponerad av dig och ditt kunnande, berömmer Agneta Robertson.
Just detta patientfall får flera i salen att ta till orda; fallet visar att det är nödvändigt att avsätta mer tid för vissa patienter för att se till så att de verkligen tar till sig informationen och följer tandläkarens råd, men den extra tidsåtgången för profylax premieras inte i dagens tandvårdsstöd, påpekar flera handledare.
– Jag hoppas att Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket inser att reglerna måste ändras, säger en av handledarna med emfas.
En annan synpunkt som tas upp från en av handledarna är att det naturligtvis är bra att ge varje patient tillräckligt med tid. ”Men tyvärr finns oftast inte den möjligheten ute på kliniken”, påpekar en av dem.
Det håller flera med om, men som examinator Peter Lingström skyndar sig att kommentera: ”Studenterna måste få tid att lära sig grunderna och göra detta i lugn och ro för att sedan kunna anpassa sig till verklighetens krav.”
Individualiserad utbildning
Den ettåriga kompletteringsutbildningen har som yttersta syfte att förbereda kursdeltagarna för de krav som ställs i den svenska tandvården. En del av kursdeltagarna har många års erfarenhet av yrket från sina tidigare hemländer, andra har kortare. Enligt Jan Olsson, programansvarig, finns det för- och nackdelar med detta.
– De som har lång erfarenhet av yrket har kanske inte arbetat som tandläkare de senaste åren och är inte uppdaterade tillräckligt teoretiskt, medan de yngre tandläkarna har mindre klinisk erfarenhet, men i stället färskare teoretiska kunskaper.
Att undervisningen behövde anpassas till varje individs behov stod klart redan under det första året med kompletteringsutbildningen. Det var mycket »trial and error«, förklarar Jan Olsson efter examinationen. Protetik och endodonti är exempel på områden som kräver särskilda utbildningsinsatser. I barntandvård saknas ofta kunskap i ortodonti.
Visa av erfarenheterna införde man vid starten för den andra kullen studenter bland annat ett diagnostiskt prov som kartlägger kunskapsnivån hos varje kursdeltagare. Detta har lett till att undervisningen har kunnat inriktas på ett bättre sätt mot områden där man upptäckt bristande kunskaper.
Jobbigt men lärorikt
Efter kramar från sin handledare och några av kurskamraterna i solskenet utanför Odontologen, och innan det är dags att hitta en bra plats att fotografera Leila Anvarpour på för Tandläkartidningens räkning, berättar hon att hon utbildade sig till tandläkare i Filippinerna och Iran innan hon kom till Sverige 2008. Kärleken till en man förde henne hit. För henne har det hela tiden varit självklart att fortsätta att arbeta som tandläkare, men det visade sig inte vara så lätt. Efter kursen svenska för invandrare arbetade hon som tandsköterska en tid. Hon ansökte om att få gå den komplettering som då fanns, men eftersom det krävdes en femårig tandläkarutbildning i bagaget var den dörren stängd.
– Jag var väldigt glad när den nya utbildningen kom, och väldigt glad över att jag kom in och nu är färdig, berättar hon och tillägger att det ibland har varit jobbigt att sitta på skolbänken och lära sig nytt på ett nytt språk, men samtidigt har det varit mycket lärorikt.
Tidigare har hon arbetat mycket med akutpatienter; i Filippinerna och Iran kommer patienterna oftast till tandläkaren först när de är av nöden tvungna.
Det hon främst har måst komplettera i sin utbildning är hur man inom svensk tandvård arbetar med undersökning och förebyggande åtgärder, men hon har även fått bättra på kunskaperna inom röntgen, protetik och endodonti. Hon berättar att hon, förutom sin entusiasmerande handledare Björn Johansson, hade en mycket duktig och inspirerande protetiker på kliniken i Färgelanda under VFU:n:
– Jag lärde mig väldigt mycket av båda. I framtiden hoppas jag kunna få arbeta mer med protetiska behandlingar, säger hon.
Hur ser då framtiden ut för henne?
Hon berättar att det är svårt att få en tjänst i Göteborg, men har nyligen fått kontakt med den privattandläkare hon tidigare jobbat hos som tandsköterska. Kontakten har lett till att hon erbjudits anställning som tandläkare.
Innan gruppen blivande svenska tandläkare skiljs åt efter en lyckad examensdag passar programansvarige Jan Olsson på att påminna om att han hoppas återse alla vid avslutningsfesten, och efter att ha fått ett knippe kramar från dem, säger han, inte utan rörelse i rösten:
– Det har varit en fröjd att arbeta med er. Det har varit ett fantastiskt år för mig! Ni är otroligt ambitiösa och har sugit i er den nya kunskapen. Jag är säker på att det kommer att gå bra för er i framtiden.
