Nya ledtrådar i 50-årigt mordmysterium

Kanar Alkass ler och skämtar ofta. Och troligen är förmågan att se ljust på tillvaron en viktig egenskap i hennes arbete. Tillsammans med kollegerna vid Rättsmedicinalverket i Solna arbetar hon med att fastställa identitet och födelseår hos hundratals avlidna varje år.

– Jag började jobba här 2002, när verket skulle skapa en forskningsverksamhet. Vi tyckte att identifierings- och åldersbedömningsmetoder behövde utvecklas, och det blev till slut ett ganska stort forskningsprojekt, som ledde till min egen avhandling, säger Kanar Alkass.
Rättsmedicinska enheten i Solna har ett 40-tal anställda och ligger på Karolinska Institutets campus. Andra enheter finns dock runt hela landet, och inalles jobbar cirka 500 personer åt myndigheten.
I Solna finns bland andra rättsodontologen Irena Dawid­son och hennes nya kollega Rebecca Gahn, som även arbetar åt de andra enheterna. Rebecca Gahn har delvis personliga motiv till sitt yrkesval.
– Jag har alltid varit intresserad av rätts­odontologi och identifieringsarbete, men mitt intresse för denna del av rättsväsendet blev ännu starkare efter att en vän förlorade sin respektive. Personen var spårlöst borta och det dröjde länge innan man hittade kroppen. Att som anhörig inte veta vad som hänt är fruktansvärt svårt. Där kan vi göra skillnad, säger Rebecca.

Isdalskvinnan

Bland alla ärenden som kommer på rättsodontologens bord handlar många om att fastställa identiteten hos den av­lidne. Exempel­vis kan det handla om äldre personer som avlidit i ensamhet, om offer för bränder eller människor som drunk­nat. Endast i några enstaka fall varje år är det oklart vem den avlidne var; övriga fall handlar primärt om att bekräfta en identitet man redan kände till.
I slutändan rör det sig bara om ett litet fåtal döda vars identitet inte går att fastställa förrän långt ­senare – om alls.

– Jag tror det handlar om ett 60-tal personer som har begravts som okända sedan 80-talet, säger Rebecca Gahn.
I fallet med den internationellt ryktbara så ­kallade Isdals­kvinnan är den avlidnas identitet fort­farande okänd 50 år efter att kvinnan dog i november 1970. Kroppen hittades av vandrare som hade sökt upp platsen efter att de hade känt en ovanlig bränd lukt därifrån. Intill en stenhög hittade de snart ett delvis förkolnat kvinnolik, med armarna uppsträckta och stelnade framför kroppen. De skrämda vandrarna skyndade genast därifrån och larmade polisen.

Koldioxid och sömnmedel

Analyser visade att kvinnan hade dött av en kombination av koloxidförgiftning från en eld och en överdos sömnmedel. Spår av sot i kvinnans lungor påvisade att hon hade varit vid liv när hon börjat brinna. På hennes kläder hittades spår av bensin. Hon hade även blåmärken på nacken, vilket indikerade fall, alternativt slag. En analys av hennes blod och maginnehåll visade att hon hade intagit 50–70 sömntabletter. Polisen kom senare att fastställa dödsfallet som självmord, även om allmänhet och privatutredare snart började ifrågasätta detta.
Vittnen trädde senare fram och angav att kvinnan under sin levnad ”sett bra ut”, att hon var runt 163–164 cm lång och hade mörkbrunt hår och små bruna ögon. Hon hade setts prata tyska, men även engelska och holländska. Man visste dock inte vad hon gjort i Norge, även om hon själv angett att hon var handelsresande.
Några dagar efter att kroppen hittats upptäckte polisen två resväskor som tillhört kvinnan på Bergens järnvägsstation. Bland föremålen i väskorna fanns bland annat en stor summa i tyska D-mark, liksom belgiska, brittiska och schweiziska mynt, kartor, smink och peruker.

Falska pass och pseudonymer

Det nya fyndet visade sig dock bara bidra till mysteriet, och det blev nu så gott som omöjligt att fastställa den mystiskt avlidna kvinnans identitet. Alla etiketter på kläderna i väskan, liksom på kläderna på kvinnans kropp, var bortklippta så att det inte gick att fastställa var de köpts. Efterforskningar visade att kvinnan hade rest runt i Norge och Europa med åtminstone åtta olika falska pass och pseudonymer.
I samband med obduktionen tog man vara på kvinnans tänder och käke för att vidare undersöka hennes identitet.
– Hur tandvården har utförts kan ge ledtrådar till var tandvården är utförd, då det finns skillnader i vilka material och vilka tekniker man använder i olika delar av världen, säger Rebecca Gahn.

Rättsmedicinska experter

År 2018 spelade norska televisionen NRK och brittiska motsvarigheten BBC in en podcast med titeln ”Death in Ice Valley”, med intervjuer med ögonvittnen och rättsmedicinska forskare. Podden fick mycket stor uppmärksamhet, belönades med flera internationella priser och resulterade i massor med tips och förslag från allmänheten.
Som en följd av det nya intresset för fallet tog polisen upp fallet på nytt, och vände sig nu till moderna rättsmedicinska experter i Norge och på andra håll – där­ibland Kanar Alkass och hennes team i Sverige.
– En av de norska poliserna reste hit personligen med tänderna. NRK kom också hit med fyra personer och filmade oss under två dagar på plats, berättar Kanar Alkass.

Oidentifierade personer

Vi går ned till rättsmedicinska enhetens underjordiska laboratorium, där Kanar visar upp olika arbetsverktyg: ett mikroskop, en maskin för att pulvrisera vävnads­prover för vidare undersökning och en speciell diamant­såg för att skära skivor av exempelvis tänder för att kunna analysera dentinet inuti. Bland annat använde hon sågen för att undersöka tänder från Isdalskvinnan.
Kanar Alkass disputerade vid ­Karolinska Institutet 2011 med avhandlingen ”External and Intrinsic Signatures in ­Human Teeth to Assist Forensic Identification Work”, där hon redogjorde för olika tekniker för att ålders­bestämma oidentifierade avlidna personer utifrån kol-14-datering och asparaginsyreanalys.
– Kol-14-nivåerna i världen var stabila fram till 1955. Därefter gjorde stormakterna över 2 000 kärnvapenprovsprängningar ovan jord, och som en bieffekt av dessa ökade kol-14-nivån kraftigt i atmosfären, berättar Alkass.

”När tänderna är färdigbildade sker inte längre något atomutbyte. Och vi känner till när varje tand bildas, så det kan vi använda när vi åldersbestämmer en avliden person.”

Kanar ritar upp en graf på en white­board i konferensrummet, som beskriver hur kol-14-nivåerna i atmosfären först var jämna och låga, sedan gick upp dramatiskt och därefter, efter att kärnvapenmakterna skrivit under ett provstopp 1963, började gå ned igen. Forskarna utnyttjar variationen av halten kol-14 för att bedöma vid vilken tidpunkt olika biologiska material skapades.
Kol-14 är ett radioaktivt ämne som bildas genom kosmisk strålning i biosfären, som sedan blir del av växternas fotosyntes. I slutändan äter människor växterna, och isotopen hamnar i våra kroppar. Kol­atomer binder sig när cellen delar sig, inklusive kol‑14, och skapar därmed en sorts spårbara ”födelsedatum” för våra celler.
– När tänderna är färdigbildade sker inte längre något atomutbyte. Och vi känner till när varje tand bildas, så det kan vi använda när vi åldersbestämmer en avliden person.

Innan kärnvapensprängningarna

Forskarna uppskattar tandemaljens kol-14-innehåll, som i sin tur har bestämts av vilken halt av denna isotop som fanns i atmosfären när tanden bildades. Där­igenom kan man fastställa födelseår. Metoden har visat sig ge en felmarginal på endast 1,5 år för tänder bildade efter 1965.
– Något jag tycker är intressant är att man använder både dentinet och emaljen i analysen – annars vet man inte på vilken sida av kurvan man hamnar, tillägger ­Rebecca Gahn.
Med andra ord, samma värde förekommer både under tillväxten av kol-14 i atmosfären, innan 1963, och ­efter provstoppet när halterna börjat klinga av.
I fallet med Isdalskvinnan kunde man snabbt fastställa att kvinnan med 100 procents sannolikhet var född före 1955, eftersom kol-14-nivåerna i hennes tänder var på samma nivå som innan kärnvapensprängningarna började. Då en av tänderna från henne hade bildats när hon var i elvaårsåldern kunde man dessutom fastställa att hon var född senast 1944, det vill säga elva år före 1955.

Räkna fram födelseår

För att ytterligare fastställa den mystiska kvinnans ålder övergick Kanar Alkass till så kallad aspartat-­racemisering.
– Det handlar om en kemisk reaktion som omvandlar asparaginsyra från L-form till D-form med åldern. ­Genom att mäta förhållandet mellan D- och L-formerna kan vi tala om hur gammal individen var när hen dog, förklarar Kanar.
Framtanden, 22, visade att Isdalskvinnan skulle ha varit 25 år när hon dog, medan två andra tänder båda angav hennes ålder till 44 år. Forskarna såg därför med viss skepsis på det avvikande värdet.
– Vi ville ändå inkludera alla scenarion, så vi fick ett medelvärde på 36 år. Och när vi gick tillbaka från 1970 kunde vi räkna fram hennes födelseår till 1930, plus minus fyra år.

”Hon fortsätter att vara ett myste­rium.”

Tidigare bedömningar av rättsodontologer hade gjort gällande att Isdalskvinnan skulle ha varit född betydligt senare, 1940 eller 1942. Detta kunde nu Kanar Alkass och hennes team vederlägga.
En separat isotopanalys av tänderna genomfördes även av ett australiskt forskarteam under ledning av docent Jurian Hoogewerff vid universitetet i Canberra. Forskarna undersökte då kemiska föreningar med grundämnena strontium och syre, eftersom dessa två ämnen absorberas av tändernas emalj från det som personen åt eller drack under tiden som tänderna bildades.
Molarerna analyserades av de australiska forskarna, och utifrån detta kunde man ­härleda att kvinnan flyttat någon gång under denna period. Troligen var hon född i Tyskland, eventuellt i trakten runt Nürnberg, och kom sedan att flytta till Frankrike i tonåren.
– Men hon fortsätter att vara ett myste­rium.