Annons

Annons

Reportaget 2023-07-26

Traditionsenlig bot mot tandsjukdomar

Doktoranderna Mouna Maatouk och Fadwa Chaabane arbetar med växterna i laboratoriet vid universitetet i Monastir i östra Tunisien.

Samtliga foton: Joakim Rådström

Tunisien har en urgammal tradition av örtmedicin, och olika växtbaserade preparat används flitigt inom både sjukvård och tandvård. Det tunisiska örtintresset märks tydligt både genom torghandeln vid den traditionella marknaden och i avancerad universitetsforskning i landet.

Traditionell medicin har länge varit förpassad till glömska och förringning i vårt moderna samhälle. Nu syns emellertid på många håll ett nyvaknat intresse för gamla växtbaserade behandlingar, bland annat inom tandvård.

I Tunisien har man länge hållit kunskapen om naturmedicin, fytoterapi, levan­de, och välkomnar att de preparat som varit kända i landet sedan länge nu kommer till heders igen. Besökare till landet behöver bara bege sig till de vindlande gränderna i den fantastiska souken, marknaden, i huvudstaden Tunis gamla medina, för att lite varstans finna exempel på natur­medicinens framträdande plats i Tunisien.

– Växter har använts i hundratals år – mediciner, de är nya för oss. Många moderna läkemedel har vi kanske bara haft i fyrtio eller femtio år som mest, säger till exempel parfymförsäljaren Chokri Ben Ammar framför sitt stånd med flaskor av jasminessens, patchouli och annat.

Här har han stått i över 20 år. Många av preparaten som Chokri Ben Ammar säljer är producerade i Tunisien, ett fåtal är importerade. Bland de mer exotiska produkterna finns en geléliknande marockansk lavendeltvål, samt ansiktsmask tillverkad av snigelslem.

"Växter har använts i hundratals år – mediciner, de är nya för oss."

Ramzi Ben Ammar gör goda affärer med traditionella hälsopreparat i sin butik.

Även Chokris namne, försäljaren Ramzi Ben Ammar några gränder bort, gör fina affärer som försäljare av traditionella hälsopreparat.

– Det är mycket populärt här. En tradition som vi i Nordafrika har från våra förfäder, bekräftar han. Det är utbrett – alla människor använder detta. Jag säljer naturliga produkter varje dag.

Bland annat visar Ramzi Ben Ammar upp en ”Miswak”-tandkräm, gjord med extrakt från det så kallade ”tandborstträdet” Salvadora Persica, samt korta, inpackade grenar av samma träd, för användning just som naturliga tandborstar.

– Det är en succé! Vi använder tandkrämen tillsammans med kvisten för naturlig tandrengöring. Miswak är rikt på vitaminer och spårämnen, och återfuktar också tandköttet, hävdar han.

I en plastlåda i butiken finns en annan produkt som har använts sedan länge inom munhälsa: kryddnejlika. Enligt traditionell tunisisk användning kan man tugga några kryddnejlikor för att lindra tandvärk eller applicera det i annan form mot inflammationer i mun- och svalgslemhinnor.

Kryddnejlikans hemlighet är dess höga innehåll av eugenol, en antioxidant med antiinflammatoriska, antibakteriella och svampdödande egenskaper. Eugenol har i sig beskrivits som att ”det luktar tandläkare”, och används tillsammans med zinkoxidpulver för att framställa provisoriska tandfyllningsmaterial (ZOE). Sedan länge har eugenolens effekter inom tandhälsa påvisats genom forskning, i Tunisien såväl som internationellt.

– Man kan också använda kryddnejlikorna för att göra en antireumatismmask när man är på hamam [traditionellt arabiskt spa]. Man krossar dem och gör ett puder som man kan gnida på axlarna, ryggen och knäna. Det är bra mot reumatism, menar Ramzi Ben Ammar.

Det är nu inte bara bland torghandlarna och kunderna i den gamla medinan som naturmedicinens företräden diskuteras och uppskattas. I Tunisien har fytoterapin också kommit in i universitetsmiljön.

Kamel Ghédira har forskat inom farma­kognosi, läran om naturprodukters användning inom medi­cinen, vid universitetet i Monastir.

Kamel Ghédira är pensionerad forskare inom farmakognosi, läran om naturprodukters användning inom medicinen, vid universitetet i Monastir i östra Tunisien. Hans hustru Leïla Chékir-Ghédira är professor vid fakulteten för odontologi vid samma universitet och specialist på biokemisk toxik­ologi hos molekyler från plantextrakt och svampar. Vi besöker dem båda på campuset i ett över 40-gradigt Monastir.

– Det finns många verk som har publicerats om naturmedicin i Tunisien. Även utländska författare har skrivit om traditionell medicin här. Vi har också gjort en egen presentation om olika örter som har använts traditionellt för tandvård, berättar professor Kamel Ghédira.

Presentationen som han visar ger otaliga exempel på välkända och mindre kända växter för möjlig användning inom tandvård. Exempelvis har svartvinbärsblad antiinflammatoriska egenskaper genom att de selektivt hindrar cyklooxygenas-2, rot av peruansk ratanhia har sammandragande egenskaper och lämpar sig bra för munskölj, och myrra har desinficerande och lukt­avlägs­nande egenskaper och passar därför bra att använda vid mun- och svalginflammationer.

Sallatsspikblad är utmärkt för att behandla olika ­sorters sår och lättare brännskador. Läkemalva verkar smärtstillande vid infektioner i munhålan eller mellansvalget, det är klådstillande vid dermatologiska besvär och lindrar dessutom torrhosta. Och blad av salvia sägs lämpa sig väl för att behandla vissa inflammationer i mun- och svalgslemhinnor, liksom dyspepsi och hyperhidros. För att bara ta några exempel.

Leïla Chékir-Ghédira, professor vid fakulteten för odontologi, tycker att det skulle behövas fler forskare på det farmako­gnostiska området.

Många växter används förstås också på fler håll än i endast Tunisien. Fytoterapi är utbrett särskilt i Nord­afrika, delar av Mellanöstern, liksom längre österut i Asien. Så kallade miswak-tandborstar, liksom tandkräm med samma extrakt, används på många håll på den arabiska halvön, delar av Afrika och i Indien.

– Men här används de också mycket för att behandla tandköttet, berättar Leïla Chékir-­Ghédira. Och vi har forskningsarbeten som undersöker hur man kan använda växter för behandling av muncancer.

Just vid makarnas Ghédiras laboratorium tittar forskarna efter molekyler eller extrakt som skulle kunna användas för att behandla olika sorters cancerformer, till exempel bröstcancer och tarmcancer.

Olika växter för användning inom fytoterapi ligger också utlagda på laboratorieborden – torkade röda kaktusfikon, blad och stjälkar av gamander (Teucrium Ramo­sissimum) samt fröställningar från trädslingeväxten Periploca Laevigata, traditionellt använd mot diabetes. På plats vid borden är de unga doktoranderna Mouna Maatouk och Fadwa Chaabane.

På laboratorieborden ligger torkade växter för användning inom fytoterapi – däribland kaktusfikon och gamander.

Miswak

 

Miswak (miswaak, siwak, sewak) är kvistar av trädet Salvadora Persica (arāk), som sägs ha använts traditionellt som en sorts tandborste i över 7 000 år. Kvisten har en lukt och smak av senap eller krasse, medan tandkräm med miswak ofta har en mer aromatisk, attraktiv lukt och smak. Miswak har antibakteriella egenskaper och kan skydda mot uppbyggnad eller för­värrande av plack på tänderna.

Det vintergröna miswakträdet växer naturligt vilt i Mellan­östern, Sydasien och Afrika. Det har rekommenderats i omgångar av Världshälsoorganisationen, WHO, för användning vid mun- och tand­rengöring.

 

Källor: Wikipedia samt Akhilanand Chaurasia, Ranjit Patil och Amit Nagard, “Miswak in oral cavity – An update”, Journal of Oral Biology and Craniofacial Research, vol 3 (2), 2013.

Vid makarnas Ghédiras laboratorium är andelen kvinnor bland forskarna hög, 70 procent. Och bland farmakologistudenterna vid universitetet i Monastir är överväldigande 75 procent kvinnor.

– Kvinnorna är mer engagerade i forskningen än männen, mer seriösa i sitt arbete. Vid vårt laboratorium har vi utbildat 4–5 män till medicine doktorer av totalt 30. Resten är kvinnor, säger Kamel Ghédira.

Nivån på forskningen är dessutom relativt hög. Tunisien är till exempel som första arabland och det första landet i Afrika medlem i EU:s forskningsprogram Horizon ­Europe. Professor Leïla Chékir-Ghédira fick själv för några år sedan ta emot ett pris från presidenten i Tuni­sien som ”bästa forskare”. Hon menar dock att det skulle behövas fler forskare på det farmakognostiska området, även om intresset för naturmedicin är stadigt växande inom sjuk- och tandvård.

– På grund av bieffekter av kemiska behandlingar börjar numera många människor intressera sig mer för traditionella medicinalväxter, som har beskrivits under lång tid, säger Leïla Chékir-Ghédira.

Makarna Ghédira har samarbeten med spanska, ­italienska, tjeckiska och franska forskarlag – och vill gärna etablera samarbeten med exempelvis Sverige också. Många av projekten syftar till att utvinna olika verk­samma ämnen ur växter och undersöka dem för i bästa fall en framtida användning inom sjuk- eller tandvård.

Upptäck mer