Annons
Annons
Trots tillväxt – svårt att få tandläkare till Skellefteå
Kulturhuset Sara, ett 20-våningshus helt i trä, står som en symbol för den intensiva samhällsutvecklingen i Skellefteå de senaste åren. Under förra året hade man sin största befolkningstillväxt på 50 år, men antalet tandläkare har minskat.
Foto: Jonas Westling/Martinsons
En växande stad med en krympande skara tandläkare. Skellefteå har blivit symbolen för att glesbygdsproblematik med personalbrist smittat av sig till större orter längs Norrlandskusten.
Det är en dyster utveckling hon beskriver, Anna Hultman, verksamhetschef på Folktandvården Nord i Region Västerbotten.
– Ju fler man behöver, desto svårare är det att hitta lösningar – som på klinikerna i Skellefteå. Då är det lättare att skjuta till enstaka tandläkarresurser till en mindre klinik i glesbygd.
Tema: Var finns tandläkarna? I en serie artiklar tittar vi närmare på tandläkarbristen i landet och olika lösningar för att bemanna tandvården i glesbygd. Illustration: Mia Nilsson
Folktandvården i Skellefteåområdet var nära fullbemannad för några år sedan. Nu finns behov av 30 tandläkare, som möts upp av endast 13 fast anställda.
Tandläkare har gått i pension eller anställts av privata vårdgivare. Av folktandvården ses det som huvudförklaringar till ”personalflykten”.
Att rekrytera personal är inte huvudproblemet, enligt tandvårdsledningen, men däremot att behålla den – inte minst när första tiden med handledning är över och privata alternativ lockar med mer vuxentandvård.
– Naturligtvis jobbar vi internt för att vara attraktiv som arbetsgivare med olika utvecklingsområden, men vi ser också tydligt att det behövs en förändring av tandvårdssystemet och lagstiftningen.
Det säger Anna-Maria Stenlund Berggren, tandvårdschef i Västerbotten, som allt tydligare agerat tillsammans med övriga tandvårdschefer i norr om stora tandvårdsreformer. Hon tillägger eftertänksamt vad som står på spel:
– Annars kommer norra Sverige att bli en symbol för dålig tandhälsa.
"Vi ser tydligt att det behövs en förändring av tandvårdssystemet."
Skellefteå med sin industritradition har aldrig varit glesbygd. Från ett stabilt befolkningstal på drygt 70 000 invånare förändrades det mesta med etableringen av Northvolts batterifabrik för några år sedan. Tusentals nya jobb och Skellefteå som centrum för en grön industriutveckling gav redan i fjol utslag med ökad befolkning – en bit över 1 000 invånare. Kommunen tror på 90 000 invånare år 2030.
För privattandläkaren Andreas Eriksson var inte Northvolt anledningen till att han byggde upp en privat verksamhet i Skellefteå.
– Det var tydligt ändå att det fanns en marknad för mig som privat vårdgivare, och det har faktiskt blivit hur bra som helst, säger Andreas när vi träffas på hans klinik Skellefteå Tandvård, numera en del av tandvårdskedjan Dentalum.
Han har tidigare jobbat för folktandvården i Skellefteå, och återvände norrut efter en tids arbete i Holland.
– Tidboken har i princip varit full från dag två och det har varit ett jämnt flöde av nya patienter, vilket varit viktigt för att kunna växa på ett bra sätt. Det finns definitivt en tanke om att utöka verksamheten. Vi skulle behöva fler rum. Det handlar egentligen bara om att hitta en bra lokallösning, säger Andreas och visar runt i lokalerna.
Andreas Eriksson som har två kliniker i kommunen, en inne i Skellefteå och en i Jörn, har haft fullt i tidboken sedan starten. ”Det finns definitivt en tanke om att utöka verksamheten.”
Foto: Fredrik Mårtensson
I fyra behandlingsrum har en personalstyrka på nio personer fullt upp. Hussam Shammo rekryterades som andra tandläkare i höstas och har gjort att kliniken fortfarande kan ta emot nya patienter.
Andreas Eriksson har med sin verksamhet ett ben i Skellefteå tätort och ett ben i kommunens glesbygd. I järnvägssamhället Jörn – sex mil inåt landet – driver han en mindre klinik med tandläkarbemanning 1–2 dagar i veckan och närmare 1 000 patienter.
– Det är ett helt annat patientklientel med många äldre i Jörn. Vi har också kliniken på ett äldreboende. Dessutom har vi asyltandvård där behoven går upp och ner, säger Andreas och ger som exempel att vårdbehovet för flyktingar från Ukraina var betydligt större under 2022.
För kliniken i Jörn har han barnavtal med regionen, men i likhet med de flesta i Västerbotten som har det så gäller numera listningsstopp.
Andreas Eriksson beskriver det som en service för de boende i området.
– Det är ändå rätt långt till närmaste folktandvårdsklinik och vi har 55 barn listade. Det blev ohållbart när vi fick samtal från kusten, ibland tio mil bort, om att ta emot barn, säger Andreas.
Kliniken i Skellefteå finns i en lugn del av staden men ändå alldeles intill centrum. En bit bort efter Kanalgatan tornar nya landmärket Sara upp sig.
Tjugovåningsbjässen i trä markerar en ny era, med satsningar på kulturen i takt med att Skellefteå växer, och hedrar med sitt namn en av en av bygdens stora, författaren Sara Lidman.
Folktandvårdens cityklinik finns mellan Sara och den livliga E4-trafiken genom stan.
Kliniknätet i Skellefteå kommun är förhållandevis finmaskigt. Förutom storkliniken i city finns ytterligare en klinik i tätorten, och i kommunens ytterområden finns sex folktandvårdskliniker. Men personalströmmarna har förändrats snabbt under senare år med ett allt tydligare behov av att täcka upp för vakanser i Skellefteå tätort.
Anna Hultman
– Jämfört med när jag började 2017 är det rätt stor skillnad. Då hade vi ganska välbemannat inne i stan men svårigheter i inlandet. Det ser man inte på samma sätt i dag då inlandet faktiskt klarar sig lite bättre på egen hand, säger verksamhetschefen Anna Hultman.
Riksmedierna har med viss förvåning rapporterat att ”stora, växande Skellefteå” påverkas av ett glesbygdsproblem: TV4 om fem års väntan på att få komma på undersökning, SVT om att folktandvården bara tar emot akutbesök och barn.
Anna Hultman beskriver det som en ond cirkel där barntandvården blir alltmer betungande för personalen och där det finns ett begränsat utrymme för vuxentandvård.
Folktandvården i Västerbotten försöker avlasta med hjälp från kliniker som kan släppa personal – både inom länet som helhet och inom respektive basenhet (tre i länet). Men även Umeå har numera problem med att bemanna sina kliniker.
– Inom basenheten har vi ganska stor rörlighet – på gott och ont. Ingen tvingas åka till annan klinik, men många vill jobba på både en större och en mindre klinik. Att många pensionärer går in och jobbar timmar hjälper också upp situationen, säger Anna Hultman.
Ljusglimtar är svåra att finna. Folktandvården hoppas på samarbete med Northvolt för samrekrytering, och nyligen anställdes en tandläkare vars make fått jobb på batterifabriken.
En lärlingssatsning är också under utveckling, för att långsiktigt locka personal till tandvården.
Det händer att personal från privata klinker ringer till oss på folktandvården och söker tid för sina barn.
Även Anna Hultman ser ett behov av nationell hjälp.
– Det enda jag ser som lösningen på sikt är att faktiskt förändra tandvårdssystemet i riktning mot att alla aktörer måste vara med och ta ansvar för en jämlik vård. Det är orimligt att privata vårdgivare kan välja sina vårduppdrag.
Hon tar barntandvården som exempel.
– Otroligt få barn går privat. Det händer till och med att personal från privata klinker ringer till oss på folktandvården och söker tid för sina barn, och då känns det som att någonting gått snett i systemet.
Andreas Eriksson säger att han länge funderat kring möjligheterna i norr att klara det stora, underliggande tandvårdsbehovet. Med en kedja i ryggen ser han större möjligheter, och nytt för sommaren är att han samarbetar med folktandvården om jour.
– Med Dentalum har jag fått ett bra bollplank. Det kan annars vara ensamt att vara privattandläkare. Men just att få stöd och råd om hur man kan utveckla verksamheten har varit nyttigt.
Även i Umeå har Dentalum en lokal organisation som liknar lösningen med klinikerna i Skellefteå och Jörn. Här har Tandcenter Umeå en annexklinik i Lövånger i södra delen av Skellefteå kommun.
Marianne Forssell, cheftandläkare på Dentalum, ser lösningen som ett sätt att kunna ge vård till utsatta grupper.
– Det är ett medvetet förvärv från vår sida, där vi kan bidra där tandvården ger störst nytta och bistå med investeringar i dentalutrustning och utbildning.
– Även i Syd- och Mellansverige har vi mindre kliniker där vi gärna försöker samverka med regionerna om barnavtal, säger hon.
Susanna Magnusson
Tjänstetandläkarna instämmer i bilden att folktandvården numera har svårare att rekrytera även utanför glesbygd.
Susanna Magnusson, kanslichef på Tjänstetandläkarna, ser behov av anpassning till en betydligt hårdare konkurrens, med många aktörer inom tandvården. Hon pekar på att folktandvården behöver jobba med frågor som ledarskap, inflytande för medarbetare och arbetssituation.
Hon manar också till vaksamhet kring arbetet med exempelvis internstafetter.
– Det vi har sett från olika insatser för att täcka upp internt med bemanning på kliniker som saknar fast personal, är att det kan skapa oro i arbetsgruppen.
– Det är viktigt att arbetsgivaren försöker hitta lösningar som är attraktiva för de anställda när de vill täcka upp bemanningen på sådana kliniker, och att det inte känns som ett tvång. Om det inte är en bra arbetssituation på kliniken finns risken att en form av överrörlighet läggs ovanpå underbemanning, och att det i sig skapar arbetsmiljöproblem, säger Susanna Magnusson.
- Skellefteå kommun har knappt 75 000 invånare, med omkring hälften boende i tätorten. Folktandvården har åtta kliniker med ett trettiotal tandläkare, och det finns ett tiotal privattandläkare. Tandläkartätheten i kommunen är 77 tandläkare per 100 000 invånare.
- Norra Sveriges tandvårdschefer kräver bland annat en behovsprincip i tandvårdslagen, och styrning av tandvårdsaktörer till delar av landet där de behövs mest för att komma till rätta med bristen på personal.
