Kronisk orofacial smärta – ett underbehandlat tillstånd
Rörelseövningar för käke och tungmuskel kan vara ett medel för att lindra orofacial smärta. Rörelseövningar för käke och tungmuskel kan vara ett medel för att lindra orofacial smärta.

Kronisk orofacial smärta – ett underbehandlat tillstånd

6 sep 2012
Dela artikeln
Runt tio procent av den vuxna befolkningen lider av kronisk orofacial smärta. Men sannolikt råder det en underdiagnostisering och underbehandling av dessa tillstånd. Sjukdomsbilden är ofta komplex och en hel palett av insatser kan behövas.

– En viktig riskfaktor för att utveckla kronisk smärta är smärtdurationen, alltså hur länge man har haft smärtan. Man ska därför se smärta som ett problem i sig, försöka minimera den så gott man kan och behandla tidigt. Och uppnås inte förväntat resultat ska man snabbt remittera vidare, säger Per Alstergren, docent vid klinisk bettfysiologi på Malmö tandvårdshögskola och ansvarig för avdelningens orofaciala smärtenhet.

När smärtan väl blir kronisk ökar risken för att sjukdomsbilden kompliceras ytterligare. Till exempel kan patienten drabbas av stämningsförändringar som depression eller ångest. Kronisk smärta är smärta som pågår längre än vad man kan förvänta sig efter en viss skada. Enligt Per Alstergren lider 8–12 procent av den vuxna befolkningen i Sverige av kronisk orofacial smärta.

Men i dag får förmodligen endast en bråkdel adekvat diagnos och behandling. Det har bland andra Socialstyrelsen konstaterat. Allmäntandvården och primärvården måste därför bli bättre på att identifiera och behandla dessa patienter. Men uppgiften är inte enkel. Smärtpatienterna utgör ingen homogen grupp. Symtomen spänner från huvudvärk till generaliserad smärta i hela kroppen. Den bakomliggande orsaken kan vara mångfacetterad med komponenter som stress, kronisk sjukdom eller skada efter trauma.

[slideshow]

En hel palett av insatser kan därför behövas. Till allmäntandläkarens tjänst står till exempel smärtlindrande och antiinflammatoriska läkemedel, rörelseövningar för käke och tungmuskel eller bettskenor för att avlasta käksystemet och öka det sensoriska inflödet. Socialstyrelsens nationella riktlinjer för
behandling av oro-facial smärta är en bra utgångspunkt (se fotnot), menar Per Alstergren.

Kö till specialister

I Per Alstergrens tjänst ingår kunskapsöverföring till såväl privattandvården och folktandvården som primärvården inom Region Skåne. Smärtenheten erbjuder därför sedan i våras bland annat föreläsningar och terapidiskussioner till intresserade tandvårdskliniker och vårdcentraler.
– Det går också bra att höra av sig på telefon eller mejl, en diskussion är ofta väldigt givande, man kan prata ihop sig och prova den metod som man kommit överens om, säger Per Alstergren.

I största möjliga mån bör alltså behandlingen av smärtpatienterna påbörjas inom allmäntandvården eller primärvården. Inte minst därför att det i dag finns så få specialister inom bettfysiologi. Remitterade patienter hamnar därmed i kö med en ogynnsam väntan till följd. Samtidigt är det många gånger rätt att remittera. Till exempel om smärtbehandlingen inte biter. Långvariga och komplexa smärtproblem, exempelvis med inslag av oro och ångest, som påverkar patientens hela livssituation bör remitteras omgående. Det gäller även patienter med ökande grad av anteriort öppet bett, med eller utan smärta.

I kunskapsöverföringen ingår även riktlinjer för remissernas utformning och innehåll (se faktaruta). Med väluppbyggda remisser kan patienterna lättare prioriteras och direkt nå rätt vårdnivå. Smärtenheten tar exempelvis hand om de mest komplexa fallen med behov av multidisciplinärt omhändertagande.

Smärtskola bra för stressade

När det gäller kronisk smärta måste det psykosociala perspektivet ofta vägas in för att ett gott behandlingsresultat ska uppnås. Vid smärtenheten driver man därför sedan 2006 en egen smärtskola som komplement till övriga behandlingsalternativ. Skolan har slagit väl ut, framför allt för vårdtagare med stressrelaterad smärta.
– En majoritet av patienterna är duktiga kvinnor med höga krav på sig själva, ofta tävlingsinriktade och målmedvetna. Det börjar med de duktiga tonårstjejerna, sedan fortsätter det uppåt i åldrarna, vi har många småbarnsmammor i karriären, berättar Gunilla Johnsson, en av tandsköterskorna som leder smärtskolan.

Upplägget har hämtat inspiration från metoder inom kognitiv beteendeterapi. Syftet är att ändra tankar och beteenden och därigenom minska smärtans inverkan på patientens dagliga liv och livskvalitet. Kunskapen om och förståelsen för den egna smärtan utgör en viktig ingrediens i behandlingen. Försvinner onödig oro och rädsla är mycket vunnet.

Patienterna får träffa en tandsköterska vid tre tillfällen med tre veckor mellan mötena. Genom bildspel på datorn och informationspärmar utbildas deltagarna i sin problematik. Man försöker även identifiera beteenden som utlöser eller ökar smärtan. Patienterna får bland annat till hemuppgift att föra en strukturerad dagbok över hur smärtan varierar under dagen. Särskilda händelser eller situationer som kan tänkas påverka upplevelsen noteras också.

Smärtskolan är ett exempel på att smärtpatienterna behöver olika slags insatser. Den passar inte alla, vissa vårdtagare kräver till exempel mer omfattande terapeutiska samtal med en psykolog. Andra behöver kanske kontakt med en sjukgymnast. Men för en del kan smärtskolan vara precis rätt och leda till den avgörande tankeställaren. Som därmed gör smärtan mer hanterbar och öppnar dörren till ett bättre fungerande liv.

Fotnot: För mer information, läs Socialstyrelsens nationella riktlinjer kring behandling av orofacial smärta.

Smärtremisser

Vid remisskrivning för patienter med kronisk smärta kan följande punkter fungera som ett stöd och en mall för innehållet:

  • Smärtdebut: När började smärtan och varför? Hur har smärtan utvecklat sig sedan dess? Har patienten provat någon behandling?
  • Pågående smärta: Lokalisation, intensitet och variation över tid. Faktorer som förvärrar eller minskar smärtan. Störningar av känsel eller motorik i samband med smärtan. Har patienten även andra smärtor?
  • Smärtans påverkan på patienten: oro, rädsla, sjukskrivning med mera.
  • Nuvarande och tidigare sjukdomar, medicinering, överkänslighet.
  • Kliniska fynd.
  • Preliminär diagnos.
  • Frågeställning, vad vill remittenten ha hjälp med?

(Källa: Per Alstergren)

Text: Erik Skogh

Foton/Illustrationer: Foto: Gisela Svedberg

Dela artikeln

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Just nu uppdaterar vi systemet. Om problemen med inloggning kvarstår om ett dygn, kontakta webbredaktören..: redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.
Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch