Kvinnliga pionjärer på manlig domän
Constance Elbe i full aktion i sin praktik på Birger Jarlsgatan 2 i Stockholm. Bilden är tagen 1889 och publicerades i Dagens Nyheter 1957.

Kvinnliga pionjärer på manlig domän

14 mar 2013
Dela artikeln
Tandläkaryrket har varit männens domän, men redan tidigt fanns starka kvinnor som slog sig in på tandläkarbanan. I dag är kåren på väg att bli en kvinnlig domän; fler kvinnor än män studerar till tandläkare.

Legitimation för tandläkare lagfästes och tandläkarna ställdes därmed under statens kontroll 1663, men det var först 1861 som yrket öppnades för kvinnor. Med tanke på dåtidens sociala kontroll blev det knappast någon rusning till utbildningen, men det fanns ändå några kvinnor som bröt isen.

Nu håller tandläkaryrket på att bli ett kvinnodominerat yrke; vid höstintaget 2011 och vårintaget 2012 var andelen kvinnor 63 procent. Analyserar man siffrorna ytterligare finner man att andelen kvinnor som antogs till utbildningen i Göteborg och Stockholm 2011–2012 var 70 procent.

Vilka var då de första svenska kvinnliga tandläkarna?

Söker man i källorna upptäcker man fyra pionjärer: Carolina Gällstedt-Kronmann, Constance Elbe, Amalia Assur och Rosalie Fougelberg.

[slideshow]

Underkändes tre gånger

Amalia Assur, född 1803, var den första kvinnliga svenska tandläkaren, men hon fick rätten att börja arbeta genom ett specialtillstånd med begränsningar eftersom hon inte hade formell utbildning.

Det var 1852. Hon var då 49 år gammal. Tillståndet, som gavs av Kongl Sundhetskollegiet innebar att hon kunde arbeta som tandläkare i egen praktik med att »…betjäna allmänheten med förfärdigandet af löständer och tänders rengörande, men under examinerad tandläkares tillsyn och på dennes ansvar«.

Brodern tog på sig detta ansvar.

Innan hon fick specialstillståndet arbetade hon under ett stort antal år som assistent till sin far, som var tandläkare i Stockholm. I »Anteckningar om svenska qvinnor« från år 1864 nämns Amalia Assur, och man får veta att hon »…sysselsätter sig ännu med artificiella tänders insättande«.

När hon fick sitt tillstånd att arbeta som tandläkare beskrevs hon av Sundhetskollegiet som »ogift mamsell«, vilket tillsammans med hennes judiska börd, möttes av hätskhet i pressen. Hon dog 1889.

Dotter till hovtandläkare

Den första kvinna som utexaminerades efter att utbildningen hade öppnats för kvinnor var Rosalie Fougelberg. Hon var dotter till en hovtandläkare och arbetade tidigt som sin fars assistent.
Hon fick det motigt på väg in i yrket; hon underkändes vid slutexamen.

Vid sitt andra försök gick det dock bättre, men inte tillräckligt bra; hon godkändes av läkarexaminatorerna, men underkändes av tandläkarrepresentanten. Pressen tog upp fallet, och vid tredje försöket övervakades examinationen av journalister från bland annat Aftonbladet och Dagens Nyheter.
Men även denna gång underkändes hon; man var oense om hennes prestationer.

Men kung Karl XV tyckte tydligen att hon var skicklig nog och gav henne dispens att börja arbeta som tandläkare 1866. Drottning Louisa ansåg också att hon var skicklig i yrket och utsåg henne till sin egen hovtandläkare.

Rosalie Fougelberg hade klinik i Stockholm och senare i Västergötland. Hon gifte sig med sjökaptenen och missionären Torell och flyttade med honom till Alexandria i Egypten. Hon dog 1911.
Carolina Gällstedt-Kronmann flyttade från Visby till Stockholm, där hon gifte sig med tandläkare Carl Gällstedt. Hos honom arbetade hon som assistent, blev änka och påbörjade tandläkarstudierna för att få sin försörjning.

Hon utbildade sig i Köpenhamn, där hon utexaminerades 1870, återvände sedan till Sverige, och några månader därefter blev hon kallad till prinsessan Eugenie, som enligt tidningen Idun »…tillkännagaf sin stora belåtenhet med hennes arbete och rekommenderade henne till sin moder, enkedrottning Josephine«.

Möttes af motigheter

Constance Elbe, född 1864, försökte efter sin studentexamen att arbeta hos någon tandläkare, men hade på grund av sitt kön svårt att få någon lärlingsplats. I tidningen Idun från 1889 kan man läsa att »…möttes hon dock genast af ganska betydliga motigheter, som säkerligen skulle hafva varit mer än tillräckliga för att afskräcka de flesta andra från den nyss inslagna banan. Ingen af de många tandläkarne, till hvilka hon vände sig, vågade bryta mot häfdvunnen lag och sed genom att anta en qvinnlig elev; hon vallfärdade uthålligt från den ene till den andre, men mottogs allestädes med ett skeptiskt leende och ett – beklagligt nej!«.

Till sist fick hon dock en plats hos tandläkare Olaison i Stockholm, som enligt samma tidning »…förbarmade sig öfver henne«.

Efter lärlingstiden studerade hon i Bremen och Leipzig, där hon lärde sig den Herbstska plomberingsmetoden, som var en förfining av konsten att göra guldfyllningar av guldfolie, som sammanpressades under högt tryck i kaviteten.

När hon återvände till Stockholm avlade hon eden som tandläkare 1889 och var sedan verksam i egen praktik. Hon avled 1935.

Text: Mats Karlsson

Dela artikeln

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in kontakta webbredaktören.: redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch