Krav på kortärmat kan vara diskriminering

Beslut 7 jan 2015
Dela artikeln
Diskrimineringsombudsmannen (DO) förbereder en stämningsansökan mot Karolinska institutet (KI). Tandläkarstuderande som inte vill bära kortärmat på kliniken utsätts för indirekt diskriminering, anser DO.

En 21-årig student på KI:s tandläkarutbildning anser att det strider mot hennes muslimska tro att arbeta med bara armar. Därför vill hon inte bära kortärmad bussarong trots att skolans hygienrutiner och klädregler kräver det.

Kvinnan tog upp frågan om möjligheten att bära alternativa arbetskläder i september 2013. Hon föreslog att religiösa muslimska kvinnor kunde bära långärmade engångsrockar eller engångsärmar.

I februari 2014 sade KI nej till undantag från reglerna med hänvisning till patientsäkerhet och smittskyddsperspektivet.

DO har utrett händelsen och anser att det är möjligt att anpassa klädreglerna så att troende muslimska kvinnor kan använda engångsärmar på kliniken.

Skrev debattartikel

Kvinnan har tidigare skrivit en debattartikel i Aftonbladet i februari 2014. Bland annat har hon skrivit:

“När jag har föreslagit en praktisk lösning – där jag följer Socialstyrelsen föreskrifter, inte riskerar min eller patientens hälsa samtidigt som jag täcker mina armar – beslutade de ansvariga för klinikverksamheten att det inte går.”

“Att beslöjade kvinnor ska ställas inför dilemmat att antingen genomgå en utbildning eller gå emot sin tro… ger stora konsekvenser för individen i fråga, som blir antingen tvungen att lämna sin utbildning eller äventyra sin frihet att utöva sin tro.”

“Det finns dock, enligt de kunskapsunderlag som Socialstyrelsens föreskrifter är baserade på, inga vetenskapliga bevis på att långärmad skyddsklädsel innebär en större smittorisk än kortärmad när den är för engångsbruk och är patientbunden. Trots detta finns en stor ovilja inom vården att ge utrymme för långärmad skyddsklädsel.”

Indirekt diskriminering

DO definierar indirekt diskriminering så här:

“Indirekt diskriminering innebär att en person missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som kan komma att särskilt missgynna personer till exempel med tillhörighet till viss religion.”

Samtidigt är det enligt DO inte diskriminering om en bestämmelse eller ett förfaringssätt har ett berättigat syfte och om de medel som används behövs för att uppnå syftet.

Text: Janet Suslick

Dela artikeln

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch