Med den nya metoden tar man en extraherad tand från patienten, mal ner den och tvättar de partiklar som fås fram. Foto: Colourbox
Hos många patienter som förlorat tänder behöver man göra benuppbyggnad för att kunna sätta implantat. Kan man göra det genom att skörda benvävnad från patienten är chansen god att vävnaden integreras och att bildning av mer benvävnad stimuleras. Nackdelen är att man då skapar ett sekundärt operationsområde med postoperativa besvär och risk för komplikationer. På grund av detta har en rad andra metoder utvecklats, bland annat med benmaterial från djur. Men sådant transplantat stimulerar inte nybildning av benvävnad.
I ett försök att lösa problemet har en alternativ metod utvecklats där man tar en extraherad tand från patienten, avlägsnar eventuell karies, fyllningar och rotfyllningsmaterial, och sedan mal ner tanden och tvättar de partiklar som fås fram. Man talar om detta som autogent dentin. Några studier har gjorts av hur det materialet står sig i jämförelse med alternativen, och de har nu sammanställts i en systematisk översikt av en grupp thailändska forskare.
Nio undersökningar har ingått i översikten, varav fem randomiserade kontrollerade studier. Eftersom undersökningarna har haft olika upplägg har varje delfråga bara berörts av en handfull studier. Dessa visar att autogent dentin har samma stabilitet och överlevnad som det vanligaste benmaterialet från djur (Bio-Oss), och att de ger samma grad av marginalbensförlust. Frekvensen av komplikationer var densamma som med benmaterial från djur och med transplantat från patientens eget ben.
Författarna konstaterar därför att autogent dentin är ett fungerande alternativ för att bygga upp käkbenet inför ett implantat, men påpekar att översikten bygger på ett litet antal studier och att mer forskning behövs.
