Eftersom DNA är förhållandevis stabilt, inte giftigt och tolereras av immunförsvaret är molekylerna attraktiva för en rad medicinska tillämpningar. Illustration: Colourbox
Under de senaste årtiondena har det skett en snabb utveckling av nanopartiklar skapade genom så kallad DNA-origami. Enkelsträngade DNA-molekyler designas då så att de genom att baspara med varandra bildar olika geometriska strukturer.
Eftersom DNA är förhållandevis stabilt, inte giftigt och tolereras av immunförsvaret är dessa attraktiva för en rad medicinska tillämpningar. Särskilt lovande är sådana där en handfull enkelsträngade DNA-molekyler basparar till en tetraeder, med några tiotal nanometers sida.
Nyligen publicerades en stor översiktsartikel kring sådana tetraediska DNA-nanopartiklar och möjliga odontologiska tillämpningar.
Till exempel har de visat sig stimulera celler i hud och slemhinna att dela sig. Därmed påskyndar de läkning av sår i munnens slemhinna.
De tas därtill enkelt upp av olika celler, och kan därmed fungera som bärare av andra molekyler. En rad undersökningar antyder att de därigenom skulle kunna användas till att hjälpa olika vävnader att regenerera. Till exempel har tetraediska DNA-nanopartiklar burit in så kallat mikro-RNA i mesenkymala stamceller i benvävnad, som fått cellerna att dela sig oftare och börjat differentiera.
Dessutom har man fått partiklarna att leverera så kallat antisens-RNA in i bakterier, vilket fått dem att slå av produktionen av vissa polysackarider, och därmed förlorat förmågan att bilda biofilm.
