Forskarnas slutsats är att deras studie bidrar till en växande mängd evidens för att använda korta implantat även när benvävnaden inte är atrofisk. Foto: Colourbox
Under senare år har användningen ökat av korta implantat (< 10 mm). Främst gäller det korta implantat i atrofiska käkar, eftersom de inte ställer samma krav som långa implantat på att först regenerera benvävnad.
Många forskare har frågat sig om korta implantat också kan vara lämpliga för patienter med en icke-atrofisk mandibel. Några studier har publicerats med varierande resultat, där många dock haft svagheten att patienter med olika behandlingar inte varit helt jämförbara.
En italiensk forskargrupp har därför gjort en randomiserad kontrollerad multicenterstudie, där patienter med samma kliniska bild slumpats mellan behandling med korta (6 mm) eller långa (11 mm) implantat.
Närmare bestämt gjordes undersökningen på 30 patienter från tre kliniker, vilka hade en helt tandlös icke-atrofisk käke, där alveolarutskottet var tillräckligt tjockt för att implantatet på alla sidor skulle omges av minst 1 mm ben. Patienterna fick fem implantat installerade i underkäken, följt av en implantatstödd helbro efter tre månaders inläkning.
Forskarna publicerar nu resultaten, fem år efter behandlingarna, och konstaterar att inget implantat gått förlorat och att de inte kunde se någon statistiskt signifikant skillnad mellan grupperna, varken gällande biologiska komplikationer, tekniska komplikationer eller marginell benförlust.
Forskarna konkluderar att deras studie bidrar till en växande mängd evidens för att använda korta implantat även när benvävnaden inte är atrofisk.
