Norsk subventionsmodell gör ortodontibehandlingar mer jämlika

Norge har som målsättning att ortodontibehandlingar ska ges efter behov, inte efter föräldrars ekonomiska förutsättningar. De har därför ett system där alla barn undersöks av en ortodontist vid sina regelbundna tandundersökningar. De som bedöms vara i behov av en ortodontibehandling klassificeras i tre grupper utifrån hur stort behovet anses vara. För gruppen med högst behov betalar staten sedan hela behandlingen, och därefter avtar den statliga subventionen i takt med behovet och utgår med 75 respektive 40 procent.

Norska forskare har nu i en stor registerstudie utvärderat i vilken utsträckning detta system uppfyller det uppsatta målet. Den omfattade alla i Norge som år 2019 var från tio till arton år (över 350 000 barn och ungdomar), och sammanförde uppgifter från olika register kring personernas behov av ortodonti med bostadsort, föräldrars inkomst och utbildning.

En statistisk analys gjordes med hjälp av ett koncentrationsindex, som ofta används för att studera ojämlikhet i vård. Dess värde kan variera mellan + 1 och - 1. Ju närmare noll värdet befinner sig, desto mindre ojämlikhet råder. I studiens analyser hamnade värdet för alla de tre grupperna av behov mellan 0,04 och 0,05, alltså mycket nära noll.

En uppfattning av vad de siffrorna mer konkret innebär kan fås av att multiplicera dem med 0,75. Då får man den andel av de personer som får vård som skulle behöva flyttas från att vara rika till fattiga för att fullständig jämlikhet i tillgången till vård skulle råda. Det skulle här vara fråga om enstaka procent.

Även med andra statistiska metoder för att skatta ojämlikhet nåddes liknande resultat. Slutsatsen blir att den norska modellen ser till att behandlingarna i huvudsak fördelas efter behov och i mycket liten utsträckning påverkas av familjeinkomst.