De tidiga kompositmaterialen, som togs fram för att ersätta amalgam på 1980-talet, har med anekdotiska belägg anklagats för att hålla mycket sämre än amalgam. Men ingen har egentligen undersökt hur de verkligen har fungerat över längre tid. Förrän nu.
I en randomiserad, prospektiv, klinisk studie kan nu danska och svenska forskare redovisa 30-årsdata för kompositmaterialen P10, P30 och Miradapt. Noterbart är också att bindning till tanden enbart utfördes med hjälp av emaljetsning och hydrofobt resin.
Under tiden mars till juni 1984 plockades patienter ut med behov av tre eller sex lika stora klass II-lagningar. Hos de patienter som ville vara med i studien utfördes restaurationer med de tre materialen så att varje patient fick minst en uppsättning av alla tre materialen.
Vilken tand som fick vilket material slumpades fram. Totalt placerades 33 uppsättningar i 30 patienter som sedan följdes med kontroller efter 2, 3, 5, 10, 20 och 30 år.
Efter 30 år visade det sig att två av tre restaurationer fortfarande satt kvar. En majoritet av de lagningar som hade misslyckats återfanns hos patienter med hög kariesrisk
eller riskbeteenden som bruxism.
Forskarna kan också visa att mellan 65 och 81 procent av restaurationerna hade missfärgats under de 30 år de suttit i patienternas munnar, men det var inget vare sig patienterna eller deras ordinarie tandläkare hade bedömt vara skäl för ett byte.
Annons
Annons
