Hon har sällsynt kompetens

Den 5 december var en tuff dag för Anna Ljunggren. I tre timmar satt hon och mikroskoperade och diskuterade tillsammans med en examinator från Köpenhamns universitet och sin handledare Gunnar Warfvinge. De tittade på olika fall som Anna Ljunggren valt ut och ställt diagnos på, med stöd av vetenskapliga artiklar.

– Vi diskuterade fallen ur olika synvinklar. Vad behöver jag mer än biopsin för att kunna ställa en säker diagnos, kliniska bilder, anamnes, röntgenbilder? Vilka är de viktiga differentialdiagnoserna?
Anna Ljunggren klarade examinationen och nu är hon certifierad oralpatolog. Det var ytterligare ett steg på en karriär som började med tandläkarexamen i Malmö 1998. Efter några år med kliniskt arbete påbörjade hon en forskarutbildning på avdelningen för klinisk kemi på medicinska fakulteten i Lund och disputerade 2009 på en avhandling om proteinkemi. Efter det fick hon arbete på avdelningen för oral patologi på Tandvårdshögskolan i Malmö. Där blev hon involverad i utbildningen och den histopatologiska diagnostiken.
Nu är hon en av fem oralpatologer i Sverige och nästa år kommer ytterligare två att examineras. Men fyra av hennes kolleger är i 60-årsåldern eller äldre, så Anna Ljunggren tillhör den yngre generation som kommer att bära den viktiga kompetensen vidare.

6 200 vävnadsprover

– Det kommer att bli brist på oralpatologer om några år så vi måste på sikt lära upp fler, säger hon.
År 2016 skickades 6 200 vävnadsprover på remiss till avdelningen för oral patologi på Tandvårdshögskolan i Malmö. De flesta kommer från käkkirurger, men det kommer även remisser från andra specialiteter och allmäntandläkare. De flesta vävnadsprov visar sig vara benigna lesioner, till exempel cystor, slemhinnehyperplasier eller apikala parodontiter, men även allvarligare diagnoser som odontogena tumörer och skivepitelcancer dyker upp.
Annas arbete sker vid mikroskopet. Hon skriver svar med en diagnos, men det är den remitterande tandläkaren som har ansvaret att ställa den slutgiltiga diagnosen och förmedla den till patienten. Ibland åker oralpatologerna ut till käkkirurgiska kliniker för att ha rond. Där diskuterar de patientfall och lär av varandra.

”Vi hoppas naturligtvis att det beror på att remittanterna upplever att de får bra svar inom en rimlig tidsram”

År 2017 hamnade antalet remisser preliminärt på omkring 7 000. Det är en fördubbling av antalet på tio år.
– Vi vet inte varför de ökar, det beror förmodligen på flera faktorer; vi har fått fler remittenter, patienterna är mer pålästa och kanske oroliga. En annan faktor kan vara att vi har en åldrande befolkning.
– Vi oralpatologer hoppas naturligtvis också att det beror på att remittenterna upplever att de får bra svar inom en rimlig tidsram, fortsätter hon.

Landets enda oralpatologiska laboratorium

Oralpatologerna i Göteborg, Stockholm och Umeå har samma arbetsplats som patologerna som arbetar på sjukhus. Men Tandvårdshögskolan i Malmö har landets enda oralpatologiska laboratorium vilket har många fördelar, men också nackdelen att de arbetar ganska långt från sjukhusets patologer och de resurser som finns tillgängliga där. En av Anna Ljunggrens ambitioner är att få ett bättre samarbete med dem i framtiden.
– Ett annat mål för framtiden är att kunna arbeta med fler av de nya metoder som finns för att ställa diagnos, till exempel vissa genanalyser och ett större antal antikroppar till de immunhistokemiska analyserna.

Skicka med tillräckligt mycket information

I kontakt med remittenterna finns det en sak som hon gärna vill förmedla: Att skicka med tillräckligt mycket information i sin remiss.
– Ibland kan man kanske tro att vi inte behöver veta så mycket. Men så är det inte, tvärtom. Vi behöver röntgenbild, klinisk bild, anamnes och en bra beskrivning av vad man har gjort för att kunna bistå remittenterna på bästa sätt.
– I slutändan handlar det om att ge patienterna en så bra behandling som möjligt. Det är det som driver mig, säger Anna Ljunggren.