Annons
Annons
Kartläggning: Så avgör regionerna vem som får tandreglering
Tandläkartidningens kartläggning visar tydliga regionala skillnader i hur stor andel barn och unga som får ortodontisk behandling.
Foto: Colourbox
21 regioner – och nästan lika många sätt att avgöra vilka barn som får tandreglering. Tandläkartidningens kartläggning visar stora skillnader i hur ortodontivård prioriteras, bedöms och finansieras i landet.
Tandläkartidningen har frågat samtliga regioner hur de bedömer behandlingsbehovet för ortodonti hos barn och unga. Svaren visar tydliga skillnader i både vilka index som används, var gränsen dras och hur stor andel som erbjuds behandling (se grafik).
Samtidigt är det svårt att få en enhetlig bild av hur ortodontivården prioriteras och finansieras, eftersom regionerna redovisar behandlingsandelar och kostnader på olika sätt. Många regioner dimensionerar sin ortodontiverksamhet utifrån att omkring en fjärdedel av en årskull har behandlingsbehov. Siffran bygger bland annat på Socialstyrelsens index från 1966, som är arkiverat nu men fortfarande ligger till grund för flera av de index som används i landet.
Det finns ingen nationell statistik över hur stor andel barn och unga som får kostnadsfri tandreglering, men Tandläkartidningens kartläggning visar tydliga regionala skillnader. I Region Skåne fick förra året 42 procent av barn och unga mellan 8 och 19 år kostnadsfri ortodontibehandling. Motsvarande siffra i Region Stockholm var cirka 25 procent, medan omkring 20 procent i Västra Götalandsregionen fick kostnadsfri tandreglering med fast apparatur.
"Barn och ungdomar med likartade behov får inte samma vård beroende på var i landet de bor."
Skillnaderna speglar sannolikt inte skillnader i vårdbehov, säger Anna Westerlund, professor i ortodonti och ordförande i Svenska ortodontiföreningen.
– Även om faktorer som genetik och livsstil kan påverka förekomsten av bettavvikelser är det osannolikt att de förklarar de skillnader vi ser. Barn och ungdomar med likartade behov får inte samma vård beroende på var i landet de bor, och det finns en risk för både över- och underbehandling.
I Region Skåne vill man nu se över urvalssystemet efter att behandlingsvolymerna och kostnaderna för ortodonti till barn och unga ökat kraftigt de senaste åren.
Kartläggningen visar inte bara skillnader i hur stor andel som får behandling, utan också att regionerna använder olika index för att bedöma behandlingsbehov, och drar gränsen för behandling på olika nivåer. I vissa regioner, till exempel Region Stockholm, tar man inte hänsyn till estetiska komponenter, medan man i andra, till exempel Region Sörmland, använder index som även innehåller en estetisk del.
Andelen barn och unga som beviljas kostnadsfri tandreglering varierar stort beroende på var i landet man bor. Från drygt 42 procent i Region Skåne till under 20 procent i Jämtland Härjedalen, enligt regionernas egna uppgifter.
Foto: Colourbox
Vanligast är det att regionerna använder det internationella indexet IOTN (Index of othodontic treatment need), med eller utan egna modifieringar. Indexet består av två komponenter – en som graderar bettavvikelser efter behandlingsbehov på en femgradig skala (DHC), och en som graderar estetiskt behandlingsbehov med hjälp av en tiogradig skala (AC). De flesta använder bara DHC-skalan men några, däribland Region Sörmland, använder båda.
Näst vanligast är att regionerna utgår från Socialstyrelsens index från 1966, som sedan anpassats lokalt. Indexet delar in bettavvikelser utifrån behandlingsbehov i en fyrgradig skala, där grad 4 (störst behandlingsbehov) och 3 (stort behov) generellt kvalificerar för behandling. Detta index tar inte hänsyn till estetik, men flera regioner använder ytterligare ett index som komplement för att även fånga upp den estetiska aspekten.
En knapp handfull regioner har utvecklat helt egna index, till exempel Region Skåne som använder ett tiogradigt index kallat Skåneindex.
Läs också: Ortodontiföreningen vill se ett nationellt index
Men även i regioner som använder samma index skiljer sig gränsen för behandling åt. I flera regioner, till exempel Västra Götaland, Halland och Kronoberg, erbjuds behandling endast vid de högsta behandlingsgraderna enligt IOTN, medan andra, till exempel Blekinge och Gotland, även inkluderar patienter med mer måttliga avvikelser eller kompletterar bedömningen med ytterligare kriterier.
Anna Westerlund menar att de många olika bedömningsinstrumenten och skillnaderna i hur de används i regionerna är problematiska. Från Svenska ortodontiföreningen vill man därför se att ett nytt, nationellt bedömningsindex tas fram.
– Då kan ortodontister på ett rättvist och konsekvent sätt avgöra vilka patienter som ska erbjudas offentligt finansierad tandvård.
Hon poängterar också att med ett enhetligt system skulle det vara möjligt att följa upp och jämföra olika regioner och behandlingsresultat.
– Det är en förutsättning för att kunna bedöma om vården bedrivs jämlikt.
Socialstyrelsens index från 1966
Är arkiverat och finns ej längre på Socialstyrelsens webbplats, men ligger fortfarande till grund för bedömning av behandlingsbehov i flera regioner. Graderar det objektiva behandlingsbehovet i fem nivåer:
4. mycket stort behov (t ex läpp-käk-gomspalt, retinerade incisiver i överkäken, extrema sagittala avvikelser)
3. stort behov (t ex tvångsbett, djupbett med gingival kontakt, retinerade hörntänder, uttalad trångställning)
2. måttligt behov (t ex öppet bett, infraocklusion, trångställning i sidopartier)
1. ringa behov (mindre avvikelser från normalbett)
0. inget behandlingsbehov
Innehåller en motsvarande gradering av det subjektiva behandlingsbehovet, det vill säga patientens eller vårdnadshavarens uppfattning om behovet, men det viktas lägre än den objektiva bedömningen.
IOTN – Index of othodontic treatment need
Utvecklades i Storbritannien 1989 och är delvis byggt på Socialstyrelsens index från 1966.
IOTN består av två delar:
Dental health component (DHC) – graderar bettavvikelser efter funktionellt behandlingsbehov på en femgradig skala.
Aesthetic component (AC) – graderar estetiskt behandlingsbehov med hjälp av en tiogradig fotografisk skala.
I svensk barn- och ungdomstandvård används i första hand DHC-delen, och många regioner erbjuder ortodontisk behandling vid grad 4 och 5.
Vissa regioner använder även AC-delen i urvalsbedömningen.
ICON – Index of complexity outcome and need
Används för att bedöma ortodontiskt behandlingsbehov och behandlingens svårighetsgrad. Indexet bygger på en sammanvägning av fem komponenter: estetisk bedömning (AC-skalan), trångställning eller spacing i överkäksfronten, korsbett, vertikal avvikelse samt sagittal frontrelation.
Resultatet anges som en totalpoäng. I många sammanhang används 44 poäng som gräns för behandlingsbehov.
ICON används ofta som komplement till IOTN eller regionala behandlingsbehovsindex, särskilt vid gränsfall eller second opinion-bedömningar.
Källor: Socialstyrelsen 1966 (Medicinalstyrelsen); ”The development of an index of orthodontic treatment priority”, European Journal of Orthodontics, 11(3)/1989, s 309–320; ”The development of the Index of Complexity, Outcome and Need (ICON)”, Journal of Orthodontics, 27/2000, s 149–162.
