Vid medicinska åldersbedömningar används undersökningar av knän och visdomständer för att fastställa en persons ålder. Undersökningarna görs främst i asylärenden och för att bedöma om en person är över 18 år eller inte.
Röntgenbilder av visdomständerna i nedre käken används för att granska om tanden är färdigutvecklad i roten. Tandens olika utvecklingsstadier, A-H, är kopplade till vissa åldrar där stadie H motsvarar en helt färdigutvecklad rot, vilket använts som ett tecken på att en person uppnått 18 års ålder.
Ny forskning från Malmö universitet och Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, visar emellertid att det i nuläget inte finns tillräckliga vetenskapliga bevis för att metoden är tillförlitlig. Personer som är yngre än 18 år kan bedömas som äldre och personer över 18 som yngre.
I studien, som är en fortsättning på den snabbutredning om åldersbedömningar SBU fick i uppdrag av förra regeringen att göra, har forskarna gjort en systematisk litteraturgenomgång av de vetenskapliga artiklar som finns publicerade om metoden.
Totalt granskades drygt 2 000 publikationer enligt en fastställd mall. Endast 15 av dem bedömdes ha tillräckligt god kvalitet för att analyseras vidare. Bland dem var dock variationen så stor att de inte ger ett entydigt svar om metodens tillförlitlighet, säger Gunilla Gunilla Klingberg, professor i barn- och ungdomstandvård vid Malmö universitet, och försteförfattare till studien.
– Studierna var så olika genomförda och redovisade data på så olika sätt att de inte går att lägga samman dem för att göra fler analyser. Vår slutsats blir därför att det inte finns något vetenskapligt stöd för metoden att använda en fullt utvecklad visdomstand som bevis på om en person är över 18 år eller inte.
Bland annat fanns det brister i åldersfördelning av patienter i studierna, oklarheter om hur man kalibrerat de som bedömde röntgenbilderna och om patienternas ålder var känd när bedömningarna gjordes, säger Gunilla Klingberg. Studierna baserades också ofta på röntgenbilder tagna vid tidigare tillfällen utan information om varför bilden tagits.
– Det kan ju ha berott på att tanden var dålig eller på andra orsaker som kan påverka resultatet, säger Gunilla Klingberg.
För att avgöra om metoden kan användas för syftet krävs mer forskning och bättre utformade studier, säger Gunilla Klingberg. Förutom större studiematerial behövs också underlag från personer från olika länder för att få bättre förståelse för hur resultatet varierar i olika befolkningsgrupper.
– Det finns många sammanhang där man behöver titta på om man är 18 år eller inte, men precis som andra behandlingar i tandvården behöver även dessa bedömningar ha vetenskapligt stöd.
Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Plos One och Gunilla Klingberg hoppas att den ska bidra till ökad kunskap i arbetet med medicinska åldersbedömningar.
– Det är viktigt att de som arbetar med dessa frågor får kännedom om detta och kan värdera kunskapsläget.