Annons

Annons

Tandläkare och flykting

Inget land i världen har tagit emot så många ­flyktingar per capita som Libanon. Situationen i flyktinglägren är svår och många lider av dålig tandhälsa. Morad Taleb, som själv är flykting från ­Syrien, har slagit upp en temporär tandklinik i ett läger nära gränsen till sitt hemland.

Under de senaste dagarna har regnet fallit. Vattenpölar ligger kvar på jordvägarna som går mellan bostäder byggda av tunna väggar och plast. Men i dag skiner solen i Bekaa­dalen som omges av snöklädda berg, bara en kvarts bilresa från syriska gränsen i öster.
En man på en cykel med tuta säljer sockervadd. En lastbil kommer med dricksvatten. Och Khadija Abdalla styr sin son i rullstol på väg till den lilla temporära tandkliniken.

Största flyktinglägret

Här, i det största flyktinglägret i området, har hon i flera år bott tillsammans med ungefär 2 000 andra ­syrier. De lyckades ta sig över gränsen, men inte längre. Det var så långt pengarna räckte för att nå freden.
Utanför tandkliniken står barnen i kö, jagar var­andra och står på händerna. Även under taskiga för­hållanden finns leken. Barnen kommer sedan ut från kliniken med tussar i munnen och tandborstnings-kit i händerna.

Morad Taleb

Tandläkaren Morad Taleb är själv flykting från Syrien. Han är specialiserad på tandkötts­sjukdomar, men hann inte avsluta sin doktors­avhandling på grund av kriget.


– De flesta har dålig munhälsa. Sedan de blev flyktingar måste de främst försöka klara de basala sakerna i livet: hur de ska bo och vad de ska äta. De ägnar mind­re, eller ingen, tid till munhälsan. Det är inte det de har prioriterat, säger tandläkaren Morad Taleb, som sitter längst in i den trånga kliniken.
– Vi utför temporär och förebyggande behandling, för att lätta på smärtan och för att de inte ska få värre problem i framtiden.
Bakom honom hänger en affisch som demonstrerar hur man borstar tänderna. Framför sig har han ett bord med servetter, kapslar och verktyg. Allt är engångsartiklar för att undvika infektioner.
Innan barnen kommer till Morad för att under­sökas och få behandling träffar de volontärerna, som egentligen är utbildade sjuksköterskor och apotekare, men som nu är under upplärning för att kunna ut­föra enklare tandvård i lägren. Också de kommer från Syrien.
Sobhia Al Tinawi

Sobhia Al Tinawi


Volontären Sobhia Al Tinawi bockar av frågor på en blankett, som ger en bild av barnens vanor. Elaf Al-Nahar, en flicka i en knallrosa tröja, svarar ja, hon äter godis. Nej, hon har inte varit hos tandläkare. Ja, det händer att hon inte leker med sina vänner för att hon har för ont.
– De flesta säger att de äter sötsaker flera gånger om dagen, berättar Sobhia Al Tinawi.
När frågorna om kostvanor, smärta och tandborstning har besvarats och barnen är registrerade i systemet får de gå till nästa station. Volontären Anas Aljalali visar Elaf Al-Nahar hur hon ska borsta tänderna. Hon får prova själv, spottar sedan i en balja och tar med sig en påse med tandborste och tandkräm. Därefter får hon träffa ”doktorn”.

Förhindra hål och karies

– Barnen har ofta karies eller hål i tänderna. Vi ger dem behandlingar med silverdiaminfluorid som håller i några månader, säger Morad Taleb och tar upp en liten flaska med substansen som appliceras med en lila smal borste.
Silverdiaminfluorid används för att förhindra att hål blir större eller att karies sprider sig. Metoden används särskilt för människor i utsatthet, som inte har möjlighet att göra återkommande tandläkarbesök.
– Det är en speciell substans som vi får från USA. Den hjälper inte permanent, men om vi applicerar den varje halvår håller det sig. Om inte hålet är djupt förstås, då fungerar det inte. Då råder vi föräldrarna att ta barnet till en klinik. Vid behov ger vi dem också värktabletter och antibiotika.

”Eftersom tandvård är dyrt försöker vi förhindra att de får problem när de blir äldre.”

Han berättar att det finns kliniker som tar emot flyktingar till en låg kostnad, men i övrigt är tandvård dyrt. Och det gäller att de kan ta sig till kliniken också.
Samtliga av Morad Talebs unga patienter får även fluo­rid­lack applicerat på tänderna för att förebygga ­karies.
– Eftersom tandvård är dyrt försöker vi förhindra att de får problem när de blir äldre, säger han.

Miles for Smiles

Situationen i flyktinglägren är mycket svår och många lider av allvarliga hälsoproblem, inte minst när det kommer till munhälsan. Bristande munhygien, dålig kost och begränsad tillgång till tandvård ökar risken för problem, inte minst bland barnen.
För att komma till rätta med munhälsan finns en rad åtgärder initierade av olika organisationer. Morad Talebs ambulerande klinik är en del av Miles for Smiles arbete, ett amerikanskt program som ger tandvård till människor på flykt, i samarbete med Syrian American Medical Society.

500 barn

Målet för Morad Taleb och volontärerna är att behandla barn i flera flyktingläger i regionen. De började med det största lägret, där det bor cirka 500 barn. Varje dag plockar de upp och plockar ner sin klinik.
– Jag lär upp volontärer att utföra preventivt arbete och göra barn och deras föräldrar medvetna om munhälsa och hygien. De här volontärerna började förra månaden med teoretisk undervisning. Det är deras andra dag på fältet.

Khadija Abdalla

Khadija Abdalla med dottern Iman


Khadija Abdalla har tagit med sig sin son tillbaka till hemmet, som är byggt av hjälporganisationen Save the Children. Hon går fram och tillbaka, kommer till kliniken med nya barn varje gång. Hon berättar att hon har sex söner och två döttrar.
– Flera av mina barn har problem med tänderna. Det är bra att tandläkare kommer hit. Nu har vi tandborstar, det hade vi inte förut. Ett av barnen är fött här i lägret och träffar i dag en tandläkare för första gången.

Hem i ruiner

Khadija Abdalla och hennes familj har bott här i över fem år, sedan kriget kom till Raqqa där de var bönder. Hur många år till det blir vet hon inte, framtiden går det inte att säga något om.
Libanon, som genom historien har präglats av interna konflikter, har varit starkt påverkat av kriget i Syrien. Landet är inte större än Skåne och har tagit emot överlägset flest flyktingar i världen, i förhållande till folkmängd och yta. Regeringen vill att flyktingarna ska återvända till Syrien. Men Khadija Abdallas familjs hem är ruiner och de är rädda att de ska bli arresterade. Av vilken anledning de skulle bli arresterade kan hon inte svara på.
– Där behövs ingen anledning, säger hon.

”Barnen äter en del sötsaker, ibland sånt som de hittar bland soporna. De blir sjuka av det.”

Utanför deras bostad sitter hennes man på knä, han är sjuk. Tre av ­sönerna – 10, 12 och 14 år gamla – går dagligen till ett av ­Libanons många sopberg för att samla plast och metall. Det brukar ge dem 200 kronor i veckan. Khadija Abdalla visar ett ärr på ena sonens höft, han skurit sig när han letade bland soporna.
– Det är hårt att bo här. Alla som bor här är fattiga. En del mat kommer från UNHCR, men det räcker inte till alla. Barnen äter en del sötsaker, ibland sånt som de hittar bland soporna. De blir sjuka av det.

2 500 barn inom fem månader

Arbetsdagen på kliniken pågår tills 40 barn fått hjälp. Tre gånger i veckan kommer teamet hit.
– Efter att vi har slutfört det här lägret går vi vidare till nästa. Vårt mål är att behandla 2 500 barn inom fem månader, säger Morad Taleb.
Han hoppas också på att deras närvaro i lägren får människor att tänka mer på munhälsan, att det blir en större del i kulturen och livet här. Också efter att tandkliniken flyttat vidare.
– Det material vi applicerar på tänderna kanske bara håller ett tag, men de idéer och den kunskap vi implanterar i deras medvetande kommer att vara där för evigt.

Stoppa lidandet

Varför började du jobba med det här projektet?
– Av humanitära skäl. Alla måste hjälpas åt för att stoppa lidandet, säger han men tillägger att det är en ny erfarenhet för honom.
Han jobbar vanligtvis i en klinik i en stad i när­heten, där de tar emot både syrier och libaneser. Men både på kliniken och i det här projektet är han volontär. Han kommer själv från grannlandet och är därför inte tillåten att arbeta i Libanon, eftersom man inte vill att flyktingar ska konkurrera med libaneserna om jobben. Men volontärarbeta kan han, och får genom det en volontärlön. Det är inte mycket, men han klarar sig.

Kontakt mellan syriska tandläkare

– Jag är specialiserad på tandköttssjukdomar och höll på med min doktorsavhandling i Syrien, men jag hann inte avsluta den på grund av kriget. Om två år kanske jag åker tillbaka och avslutar den, det är min plan.
Finns det andra syriska tandläkare som jobbar som volontärer i Libanon?
– Ja, Libanon är ett av de länder som ­syrier främst har flytt till. Vi försöker skapa kontakt mellan syriska tandläkare i Libanon och förbättra situationen för våra landsmän här. Vi människor är alla lika från början, men historien, händelser och politiska problem har gjort att folk lider. Då är det vår plikt och vårt ansvar att ta dem i hand mot framtiden, göra livet bättre för alla.

Upptäck mer