I augustinumret av Tandläkartidningen 2022 publicerades en artikel med rubriken ”Personalflykt från käkkirurgen i region X”. Reportaget handlade om hur flera käkkirurger och tandsköterskor sagt upp sig från käkkirurgiska kliniken vid X-sjukhuset i Y. Flera före detta anställda vittnade om mobbning, kränkningar och bristande patientsäkerhet. Hård kritik riktades mot regionens tandvårdsdirektör, verksamhetschefen, klinikens administrativa samordnare samt avdelningschefen.
I artikeln uttalade sig flera anonyma personer som arbetat på kliniken. ”Avdelningschefen är legitimerad tandläkare… men har inga kunskaper om varken käkkirurgi eller ledarskap. Det fanns bättre kandidater, men hen fick jobbet eftersom hen är god vän med verksamhetschefen”, sade en före detta anställd. Till personalens förvåning hade avdelningschefen beslutat sig för att själv utföra operationer. ”Någonstans måste du som individ ha en spärr för vad du klarar av. Ibland frågade hen oss tandsköterskor om råd”, sade en tandsköterska.
Punktlista över arbetsmiljöproblem
Enligt flera tidigare anställda uppvisade avdelningschefen okunskap kring vikten av att upprätta en steril miljö vid operation, instrument var rostiga och kasserades inte trots dålig kvalitet, och oerfarna assistenttandläkare lämnades ensamma utan handledare på plats. Avdelningschefen anmäldes till regionens patientnämnd samtidigt som personalen slog larm till verksamhetschefen.
Det stod att Tandläkartidningen hade sökt tandvårdsdirektören vid ett flertal tillfällen inför publiceringen men alltid fått beskedet att han var upptagen. I artikeln fanns också en punktlista över arbetsmiljöproblem och incidenter, där några av punkterna särskilt gällde avdelningschefen. En punkt handlade om att avdelningschefen ”kallar tandsköterskor för små flickor, grottmänniskor, smurfar och andra förminskande öknamn”.
Tidningen publicerade i samma nummer en krönika av chefredaktören om förhållandena på käkkirurgen. I det efterföljande numret av Tandläkartidningen publicerades en intervju med tandvårdsdirektören som bemötte kritiken. Han svarade även på frågor som handlade om avdelningschefen, där han hänvisade till att avdelningschefen hade en tandläkarlegitimation, att ord stod mot ord när det gällde den bristande kompetensen, och att han inte kände till anmälan till patientnämnden mot avdelningschefen.
Anmälan till MO
Avdelningschefen NN anmälde artikeln och krönikan till Medieombudsmannen. Hen var omnämnd utan namn men blev ändå klart utpekad inför en mindre krets. Hen hade inte fått tillfälle att bemöta uppgifterna. Publiceringarna hade påverkat anmälarens ledarskap och person på ett negativt sätt.
Tidningen svarade genom sin dåvarande chefredaktör. Flera oberoende källor hade redovisat samstämmiga uppgifter, artikeln handlade om anmälarens yrkesutövning, och tidningen ansåg inte att anmälaren var utpekad. Tidningen hade inte heller vid något tillfälle blivit kontaktad av NN med önskemål om att få bemöta det som framkommit i artikeln. Hade så varit fallet skulle tidningen självklart ha gett hen möjligheten att komma till tals. Det hade dock sannolikt inneburit att namnpublicering inte hade kunnat undvikas, menade chefredaktören.
Anmälaren har tillfogats skada
Medieombudsmannen menar att bristande arbetsförhållanden inom vården har ett allmänintresse, inte minst då det kan påverka patientsäkerheten. Därför finns inget att invända mot att Tandläkartidningen rapporterat om situationen. Krönikan innehåller inga särskilda omdömen om anmälaren och ger därför inte anledning till medieetisk prövning.
I den anmälda artikeln är det dock allvarlig kritik som riktas mot anmälaren och det står klart att hen tillfogats en publicitetsskada. Frågan är om hen behöver tåla kritiken utan tillfälle till bemötande? Även om anmälaren inte namnges pekas hen ut inför en viss krets som kände till var hen arbetade och vilken titel hen hade. Avdelningschefen beskylls för bristande kompetens och omdöme på flera punkter som upprepas i både artikeltexten och i punktlistan. Det påstås även att hen ”fick jobbet eftersom hen är god vän med verksamhetschefen”.
Bristande möjlighet till bemötande
Tandläkartidningen har inför artikeln inte sökt anmälaren utan endast tandvårdsdirektören. I sitt yttrande till MO har tidningen anfört att anmälaren inte på eget initiativ vänt sig till tidningen och begärt tillfälle till bemötande. Det är inte godtagbart att tidningen på detta sätt lägger över ansvaret för bemötande på anmälaren, konstaterar MO. Uppgifterna om anmälaren i artikeln var av så allvarlig art att de utan tvekan krävde möjlighet till samtidigt bemötande. Den möjligheten har anmälaren inte fått. MO delar inte tidningens uppfattning att ett publicerat bemötande per automatik skulle innebära att namngivning av anmälaren inte hade kunnat undvikas. Det är inte heller tillräckligt att tandvårdsdirektören fick bemöta kritiken mot verksamheten i nästa nummer av tidningen.
Mot denna bakgrund anser MO att Tandläkartidningen ska klandras för att den inte har gett anmälaren tillfälle till samtidigt bemötande.
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Tandläkartidningen för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Detta är en förkortad version av nämndens beslut. Beslutet i sin helhet finns tillgängligt på Allmänhetens Medieombudsmans/Mediernas Etiknämnds hemsida www.medieombudsmannen.se.
Fotnot: Pressens Opinionsnämnd och Allmänhetens Pressombudsman ombildades den 1 januari 2020 till Mediernas Etiknämnd och Allmänhetens Medieombudsman.
Hela beslutet finner du på www.medieombudsmannen.se. Här kan du även göra en anmälan.
