Mycket är positivt i tandvården i dag. Tandhälsan har förbättrats och är generellt sett god. Det finns på riksnivå gott om välutbildade medarbetare och kvaliteten på vården som ges är hög.
Trots det ställs vi på många håll dagligen inför stora utmaningar när det gäller att kunna erbjuda tandvård efter patienternas behov. Vi ser att utredningen presenterar ett flertal förslag som kan innebära att tandvårdens samlade resurser används mer effektivt och rättvist samt räcker till fler som har behov av vård.
Följande förslag ser vi som mycket positiva:
- Obligatorisk individuell riskbedömning som styrmedel för den fortsatta planeringen av revisionsintervall och omfattning av förebyggande vård subventionerade via tandvårdsförsäkringen. Odontologiska indikationer bör styra den tandvård som staten betalar för.
- En låg och fast instegskostnad i tandvården som gör att fler patienter har råd med besöket. Det innebär att vi kan ge adekvat hjälp på ett tidigt stadium och fokusera på att ge vård på bästa effektiva omhändertagandenivå.
- Tydligare förebyggande inriktning där patienten betalar 200 kronor för besök inom tandhälsoplanen. Det är ett nödvändigt steg för en hållbar tandvård med ett ökat fokus på prevention.
- Sänkt ålder till 19 år för barn- och ungdomstandvården för att därmed skapa utrymme för patienter med större behov enligt behovs-solidaritetsprincipen. Vi delar synen med övriga tandvårdsaktörer om att förslaget skyndsamt bör införas.
- Överföring av stora delar av de selektiva stöden till statlig nivå. En insats som ökar förutsägbarheten och rättssäkerheten för patienterna samt förenklar för tandvårdens medarbetare.
- Privata vårdgivare ska medverka i det regionala planeringsarbetet i högre grad. Delat ansvar och engagemang mellan aktörer i samverkan gynnar i slutändan berörda patientkategorier.
Många av förslagen är bra, men sammantaget är de inte kraftfulla nog för att lösa ett av grundproblemen: en förutsättning för god vård är att patienterna får träffa tandvårdspersonal. För att uppnå det måste tandvårdens samlade resurser tillvaratas på ett bättre sätt. En av flera möjliga lösningar är att höja den regionala ersättningsnivån för barntandvård och för patienter med särskilda behov, så att även privattandvården ser fördelar med att bedriva tandvård i glesbygd och socioekonomiskt utsatta områden i större utsträckning.
Privat- och folktandvården måste dela på ansvaret och samverka i högre grad för att kunna täcka behoven och erbjuda en jämlik tandvård över hela landet.
