Med knappt ett år kvar till examen känns utbytesstudier inte alltid som ett självklart val. Kliniska kurskrav och sluttentor hemma på Karolinska institutet gör sig ständigt påminda – har jag verkligen råd att missa tre månader hemma genom att åka på utbyte?
Efter mycket velande sitter jag och en kursare på tåget mot Oslo. Väl på skolan välkomnas vi skämtsamt av en lärare till »Nordens Kuwait« – en anspelning på den norska oljan och att Oslo anses vara en av världens dyraste städer. Första veckan blir lite av en mjukstart där vi får träffa våra norska kursare på åttonde terminen och de andra utbytesstudenterna från Spanien och Lettland.
Små skillnader – stora hål
Andra veckan blir vi tilldelade egna patienter och släpps ut på kliniken. På schemat står både parodontit och protetik, men de flesta patienterna visar sig ha karies upp över öronen så kliniktimmarna ägnas mest åt kariesexkavering.
Under tandläkarutbildningen har jag upprepade gånger fått höra hur viktigt profylaxarbetet är, men det var först i Oslo som jag förstod hur illa det kan se ut om man inte arbetar förebyggande.
Upplägget för svensk och norsk tandläkarutbildning är snarlikt. Men skolan i Oslo ställer klart tuffare krav på sina elever. Det är inte ovanligt att studenter får gå om en termin för att de inte klarar att hålla tempot på kliniken.
Andra skillnader är att i Norge används ett annat diagnossystem för karies, parodontologiavdelningen ut-
för mer kirurgi och på endodontiavdelningen tillämpas rutiner som vi hemma fått lära oss att inte använda.
Som svensk tandläkarstudent utomlands slås jag av hur framstående och villiga vi svenskar är att utföra implantatbehandlingar – något vi antagligen får tacka både Brånemark och en fördelaktig tandvårdsförsäkring för.
Det mest värdefulla med utlandsstudier, oavsett ort, är att man omvärderar sin egen utbildning och sig själv. Som utbytesstudent möter du ett nytt system med andra rutiner, vilket ställer andra krav på dig. Med nya krav inser du snart var dina brister ligger – oavsett om det gäller teori eller klinik.
Problem ger perspektiv
När jag hävdar att tre månader i Oslo ger mer än en termin hemma, låter det kanske inte så smickrande för min egen utbildning på Karolinska institutet, men så är inte fallet.
Jag har tidigare varit duktig på att klaga på det mesta på tandläkarprogrammet hemma, men efter att i Oslo fått jobba med ett journalsystem från helvetet, gammal röntgenteknik och oklara hygienrutiner får jag perspektiv på min egen utbildning – som jag nu uppskattar mer än någonsin tidigare. Borta bra men hemma bäst?
Studier utomlands innebär mycket merarbete – skriva ansökningar till universitet, söka ny bostad, hyra ut studentlägenheten hemma, ändra csn, skriva reserapporter med mera. Dessutom är det mycket att fixa på plats. I en ny miljö, med ett annat språk, är det inte alltid det lättaste.
Studier utomlands är kanske ingen dans på rosor, men det positiva överväger. Mina tre månader i Oslo har varit något av det mest givande under tandläkarutbildningen – och då har jag inte ens nämnt allt kul som man upplever utanför kliniken.
