Det värdefulla utbytet
Tandläkarstuderande Erik Norrman vid Holmenkollen

Det värdefulla utbytet

29 sep 2011
Dela artikeln
Tre månaders utbytes-studier i Oslo ger mer än en termin hemma i Sverige, enligt Tandläkartidningens studentreporter Erik Norrman som ser den norska utbildningen som klart mer krävande än den svenska. Här är hans rapport.

Med knappt ett år kvar till examen känns utbytesstudier inte alltid som ett självklart val. Kliniska kurskrav och sluttentor hemma på Karolinska institutet gör sig ständigt påminda – har jag verkligen råd att missa tre månader hemma genom att åka på utbyte?

Efter mycket velande sitter jag och en kursare på tåget mot Oslo. Väl på skolan välkomnas vi skämtsamt av en lärare till »Nordens Kuwait« – en anspelning på den norska oljan och att Oslo anses vara en av världens dyraste städer. Första veckan blir lite av en mjukstart där vi får träffa våra norska kursare på åttonde terminen och de andra utbytesstudenterna från Spanien och Lettland.

 

Små skillnader – stora hål

Andra veckan blir vi tilldelade egna patienter och släpps ut på kliniken. På schemat står både parodontit och protetik, men de flesta patienterna visar sig ha karies upp över öronen så kliniktimmarna ägnas mest åt kariesexkavering.

Under tandläkarutbildningen har jag upprepade gånger fått höra hur viktigt profylaxarbetet är, men det var först i Oslo som jag förstod hur illa det kan se ut om man inte arbetar förebyggande.

Upplägget för svensk och norsk tandläkarutbildning är snarlikt. Men skolan i Oslo ställer klart tuffare krav på sina elever. Det är inte ovanligt att studenter får gå om en termin för att de inte klarar att hålla tempot på kliniken.

Andra skillnader är att i Norge används ett annat diagnossystem för karies, parodontologiavdelningen ut-
för mer kirurgi och på endodontiavdelningen tillämpas rutiner som vi hemma fått lära oss att inte använda.

Som svensk tandläkarstudent utomlands slås jag av hur framstående och villiga vi svenskar är att utföra implantatbehandlingar – något vi antagligen får tacka både Brånemark och en fördelaktig tandvårdsförsäkring för.

Det mest värdefulla med utlandsstudier, oavsett ort, är att man omvärderar sin egen utbildning och sig själv. Som utbytesstudent möter du ett nytt system med andra rutiner, vilket ställer andra krav på dig. Med nya krav inser du snart var dina brister ligger – oavsett om det gäller teori eller klinik.

 

Problem ger perspektiv

När jag hävdar att tre månader i Oslo ger mer än en termin hemma, låter det kanske inte så smickrande för min egen utbildning på Karolinska institutet, men så är inte fallet.

Jag har tidigare varit duktig på att klaga på det mesta på tandläkarprogrammet hemma, men efter att i Oslo fått jobba med ett journalsystem från helvetet, gammal röntgenteknik och oklara hygienrutiner får jag perspektiv på min egen utbildning – som jag nu uppskattar mer än någonsin tidigare. Borta bra men hemma bäst?

Studier utomlands innebär mycket merarbete – skriva ansökningar till universitet, söka ny bostad, hyra ut studentlägenheten hemma, ändra csn, skriva reserapporter med mera. Dessutom är det mycket att fixa på plats. I en ny miljö, med ett annat språk, är det inte alltid det lättaste.

Studier utomlands är kanske ingen dans på rosor, men det positiva överväger. Mina tre månader i Oslo har varit något av det mest givande under tandläkarutbildningen – och då har jag inte ens nämnt allt kul som man upplever utanför kliniken.

Text: Adam Alvenfors

Dela artikeln

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Om du har problem att logga in kontakta webbredaktören..: redaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch