Annons

Annons

Döda kroppar gav lärdomar för livet

De som pluggar på KI är de enda tandläkarstudenter i landet som får dissekera döda under sin utbildning.

Tanken på att studera en död kropp och genom den lära sig saker om allt från centrala nervsystemet till munbotten gjorde Johanna Holmberg, 24, orolig.
– Du vet aldrig hur du känner när du väl står där. Jag var rädd att missa viktiga undervisningsmoment om jag inte kunde koncentrera mig utan blev blockerad, säger hon.
För att förbereda sig tog hon kontakt med Lars Winblad redan tidigt under kursen OSOF, Organsystemens Struktur Och Funktion. Han är intendent på institutionen för neurovetenskap vid Karolinska Institutet i Solna och håller i donationsregistret samt undervisar tandläkar- och läkarstudenter.

Skrämmande för vissa

Lars Winblad har tidigare jobbat som obduktionstekniker i många år. Han låter studenterna närma sig de döda kropparna stegvis eftersom han vet att det kan vara skrämmande för vissa. Första gången får de bara se en kropp och sedan prata i grupp om upplevelsen.
Det finns många tillfällen att diskutera med lärarna. Studenterna får även höra om varför personer väljer att donera och hur kropparna behandlas, redan innan de kommer in i anatomisalen.
– Vi ser också bara det vi jobbar med, andra delar av kroppen är täckt. Det blir lite tunnelseende. På samma sätt som när du jobbar i munnen. Du tänker inte så mycket på det runt omkring, berättar Johanna.
Hon tycker det är bra att de här momenten kommer redan första året eftersom de ger en bättre förståelse för hur kroppen verkligen ser ut och fungerar. Hur du upplever uppgiften hänger ihop med bilden vi har av vad det är som är en människa, tror hon.
– Jag ser det inte som att personen sitter i kroppen, den är ett skal. Och det är ett frivilligt val att donera. Jag vill respektera dem som gjort det valet genom att verkligen lära mig så mycket som möjligt.

Värdighet ger trygghet

När hon väl kom in i anatomisalen blev hon lugn och trygg av att kropparna behandlades så värdigt. Att det inte fanns någon stress, att det var noga att kropparna skulle bevaras och att ingenting gjordes utan tanke eller mål bidrog också. De moment som behandlas på anatomen under kursens gång handlar om hjärnan, det centrala nervsystemet, cirkulationsorganen, hjärta och kärl. Också om huvud och hals, ytstrukturer i ansiktet, spottkörtlar, ansiktsnerver, artärer och muskulatur. Allt från skuldrorna och uppåt.
– Vi tittar också i botten på kranieskålen för att se hur kranialnerverna går. De som är riktigt intresserade får studera hela kroppen, sådant som läkarstudenterna dissekerat fram.
Johanna Holmberg tycker att det allra bästa med kursen är att känslan av att munnen hör ihop med hela kroppen blir så tydlig.
– Allt passerar munnen. Sjukdomar som inte är direkt relaterade till munhålan syns där och de kan också ge biverkningar på tandstatus, saliv och slemhinna. Det är en helt annan sak att se nerver, muskulatur och blodkärl på en riktig människa.
– Varför ska jag göra det här, jag ska ju hålla på med tänder, kan en del studenter säga. Men rätt snabbt inser de hur nära det är mellan tänderna och hjärnan, konstaterar Lars Winblad.

Sectrabord alternativet

Ändå är det bara tandläkarstudenterna på Karolinska institutet som får den här möjligheten. Varför?
– Det är absolut det bästa sättet att lära sig anatomi på. De som inte har tillgång till helkroppspreparat använder sig i stället av så kallade sectrabord. De fungerar som ett slags stora Ipads och är väldigt dyra, säger Björn Meister, professor på Karolinska institutet.
Starkaste känslomässiga intrycket fick Johanna Holmberg när eleverna skulle känna att likstelheten gått ur och fick hålla i en hand.
– Den var alldeles kall men jag kände tyngden av armen och tänkte: den här handen har hållit i så många händer i sitt liv.

Upptäck mer