Annons

Annons

Hon lär sig att hitta smärtans ursprung

På KI har sistaårsstudenterna lärt sig ett vassare sätt att ställa korrekt diagnos på patienter med orofacial smärta och käkdysfunktion.

De sprillans nya diagnostikkriterierna kommer att publiceras i januariutgåvan av Journal of Orofacial Pain. Det betydande internationella arbetet har pågått sedan 1992.
Sistaårsstudenten Hesaneh Fazlhashemi från Karolinska institutet är nästan klar med bettfysiologikursen. Undervisningen i ämnet smygstartade på termin fyra. Den mer omfattande kursen började på termin nio. Hesaneh lärde sig våren 2013 vilka symtom en patient måste uppvisa för att en bettfysiologisk diagnos ska kunna ställas. Hon lärde sig var det gör ont hos patienter med TMD-huvudvärk och var gränsen för nedsatt gapförmåga går.
Skillnaden mellan krepetationer och klickljud var också viktig att kunna. Efter en dugga på diagnostikteorin började arbetet med livs levande patienter. Hesanehs årskull var den första på Karolinska institutet som officiellt lärde sig de nya kriterierna –DC/TMD – även om de började införas året innan.
– Det var knepigt i början, berättar Hesaneh. Men efter ett tag hade jag koll på diagnostiken. Visst var det lite tufft att följa en mall till punkt och pricka under samtalen med patienterna, men smärtdiagnostik är ju jättesvår att skatta.

Smärtans ursprung

Hesaneh har redan haft nytta av sina nyvunna kunskaper under akutpassen på skolan. En patient besökte henne på grund av smärta. Om den var av odontogent eller muskulärt ursprung var hennes uppgift att avgöra.
– Att kunna skilja på smärtans ursprung är nyttigt att ha i kunskapsbagaget, berättar Hesaneh. Vi tar snart examen och kommer i vår vardag som tandläkare att bemöta dessa typer av patienter.
Malmö högskola var först i Sverige med att integrera DC/TMD-kriterierna i sin bettfysiologiska undervisning. De introducerades redan hösten 2012. De utgör en mer kliniskt användbar vidareutveckling av föregångaren RDC/TMD (Research Diagnostic Criteria for Temporomandibular Disorders). Det gamla diagnostiksystemet var ursprungligen utvecklat specifikt för smärtforskning. Det användes dock dels för undervisning på tandläkarhögskolorna i Sverige och dels i specialisttandvården.
– Arbetet med att vidareutveckla diagnostikkriterierna för kliniskt bruk i allmäntandvården började direkt 1992 när RDC/TMD-publikationen kom ut, berättar Per Alstergren.

Del i internationellt projekt

Docent Alstergren har varit med om att utveckla metodiken tillsammans med bland andra Thomas List från Malmö högskola och Malin Ernberg från Karolinska institutet. Arbetet utgör en del i ett stort internationellt projekt. Projektet bedrivs av International RDC/TMD Concortium där högskolor och universitet från hela världen samarbetar.
– NIC – USA:s motsvarighet till Vetenskapsrådet, har satsat stora mängder pengar på att ta fram DC/TMD. Över 15 miljoner US dollar har satsats på detta. Ett uttalat mål med DC/TMD är att det ska kunna användas i allmäntandvård och i specialistvård, med lite olika omfattning.
Det finns två stora skillnader gentemot den gamla metoden. Kriterierna är dels enklare och dels framtagna speciellt för kliniskt bruk (som motsats till ren forskning). De uppvisar även en hög diagnostisk säkerhet. För klinikern har det tillkommit frågor i de särskilt framtagna formulären. Patienten tillfrågas om den upplevda smärtan är bekant i syftet att sålla bort irrelevant smärta. Det har även tillkommit frågor om smärta refererad till andra strukturer. Huvudvärk förenad med TMD har dessutom lagts till i kriterierna – något RDC/TMD saknade.

En bra grund

Systemet lärs kontinuerligt ut till både studenter och specialister i dag. 40 av 48 aktiva svenska bettfysiologer har lärt sig DC/TMD. Diagnostiksystemet har fått en global spridning – specialister från Danmark, Tyskland, Finland, Thailand, Japan och Holland har också genomgått kursen. DC/TMD blir ett värdefullt redskap för blivande allmäntandläkare. För de som lär sig metodiken inom ramarna för grundutbildningen blir det lättare att hitta och diagnostisera patienterna, behandla och följa upp dem.
– Dessutom blir kommunikationen allmän- och specialisttandvård emellan bättre – vilket gagnar patienten, berättar Per Alstergren.

Upptäck mer