Implantatbehandling står högt i kurs

På toppen av den lilla skruvmejseln som följt med övningslådan till implantatsystemet fäster tandläkarstudenten Filippa Löwlund en minimal skruv. En skruv som sedan ska lirkas på plats i munnen, är tanken. Första gången Filippa Löwlund skulle utföra manövern försökte hon använda pekfingret.
– Fast den tekniken la jag ner med en gång. Man tror att man har mer kontroll men det är bättre att lita på mejseln, berättar Filippa Löwlund som går sista terminen. Skräckscenariot är att tappa ner något i svalget som patienten sväljer.
– Men det har inte hänt än på studentkliniken, framhåller Pernilla Möller, tandsköterska och implantatkoordinator vid odontologiska fakulteten i Malmö.
Sedan 2009 erbjuder studentkliniken implantat som behandlingsalternativ. Bakom initiativet står professor Ann Wennerberg. Målet är att alla studenter ska delta i åtminstone några av terapins moment. Helst både inom kirurgi- och protetikdelen.
– Här får man en handledning och stöttning som man aldrig kan få senare i livet, poängterar Pernilla Möller.
Filippa Löwlund instämmer. Uppbackningen borgar för ett mer avslappnat närmande till implantatterapins utmaningar. Patienterna är också inställda på att saker och ting kan ta tid vilket gör situationen mindre pressad än ute i det ordinarie arbetslivet.
Den bästa fingersättningen är ingen självklarhet för nybörjaren.
»Här får man en handledning och stöttning som man aldrig kan få senare i livet.«
Möjligheten till goda teoretiska och praktiska förberedelser, inom flera implantatsystem, bidrar också till känslan av en hanterbar situation, framhåller Filippa Löwlund.
Om studenterna har egna patienter kan de komma igång med implantatbehandlingar redan under termin sju och åtta. Men tanken är att det sker sista året. Filippa Löwlund har haft två egna patienter som fått varsin skruvförankrad bro utförd. En tredje hinner hon inte avsluta men har avverkat den inledande planeringen och kirurgidelen.
– Man lär sig mycket genom att vara med på operationerna, man får assistera och man hör hur kirurgen till exempel resonerar kring hur mycket ben det finns kvar i förhållande till vad de har sagt på röntgen, och att det kanske inte alltid stämmer överens, vilket kan leda till riktningsändringar för implantaten. Det ökar ju förståelsen när vi sedan sätter protetiken om vi vet varför vinkeln kanske är lite annorlunda mot hur det var tänkt, säger Filippa Löwlund.
Lång kö
Övning ger som bekant färdighet. En av Filippa Löwlunds patienter upp-fattade sin implantatbro som »okej« men inte riktigt som en naturlig del av munnen. En närmast obetydlig dragning med momentnyckeln förändrade saken.
– Att fästa lite till kan hjälpa väldigt mycket när det gäller patientens upplevelse av konstruktionen – som sin egen eller som en klump i munnen. Så det har jag också lärt mig, konstaterar Filippa Löwlund.
Hon ser implantat som ett naturligt inslag i dag, även för allmäntandläkare. Att kunna skruva av och sätta tillbaka en konstruktion ska man exempelvis inte behöva kalla in en specialist för, menar hon. Vid studentkliniken erbjuds i dag tre olika implantatsystem och genom tillverkarnas rabatter kan priserna hållas nere. Ryktet har spridit sig och kön är i dag lång. Pernilla Möller lider ingen brist på implantatpatienter att fördela. Ändå räknar hon inte med att utbildningens målsättning uppnås till hundra procent. Alla studenter är inte lika intresserade av protetik. Filippa Löwlund uppskattar att cirka 80 procent av hennes kursare varit med om någon del av en implantatbehandling.