Många nya tandläkare är missnöjda med den undervisning de får i oral kirurgi, men andelen som tycker att de inte har fått tillräckliga kunskaper varierar mellan skolorna.
Det visar Framtidens tandläkare, en stor enkätundersökning som Sveriges Tandläkarförbund gör med några års mellanrum. Den senaste undersökningen från 2010 visade att uppåt 90 procent av tandläkarna utbildade i Stockholm var missnöjda med den träning de fick i oral kirurgi. I Malmö var knappt hälften missnöjda.
Hanna Gelebo och Maja Vigren går åttonde terminen på Karolinska institutets tandläkarutbildning. De gör ett examensarbete om hur undervisningen i oral kirurgi skiljer sig åt på de olika orterna.
– När vi gick sjätte terminen ordnades en inspirationsdag för att komma igång med examensjobbet. Vi kände inte för något av det som presenterades, utan ville göra något om grundutbildningen, berättar Hanna Gelebo.
Samtidigt var handledarna intresserade av att få veta hur undervisningen i käkkirurgi kan förbättras, och så föddes idén.
Besöker skolorna
Studenterna tittar på föreläsningstimmar, undervisningsmetoder, case-metodik samt IT och virtuellt stöd, bland annat.
De besöker de fyra tandläkarhögskolorna och intervjuar kursgivare och studenter.
– Vi intervjuar också en representant från programnämnden eller motsvarande och pratar då främst om förbättringsarbete och hur kontakten och kommunikationen med kursgivarna ser ut, berättar Hanna.
Inför varje besök skickar studenterna ut en enkät till kursgivaren. Både enkäten och intervjuerna handlar om utbildningens utformning, grundläggande struktur och resurser, pedagogiska former, klinisk verksamhet samt IT-stöd och virtuellt stöd för undervisningen. Kvalitetsfaktorer, förbättringsarbete samt studenternas och lärarnas upplevelse av kirurgiundervisningen tas också upp.
Enkäten innehåller samma frågor och intervjuerna utgår ifrån samma standardfrågor, men samtalen blir väldigt olika.
– Det är relativt lätt att jämföra antalet poäng, scheman och kursinnehåll, men desto svårare är det att jämföra lärarnas och studenternas åsikter, konstaterar Hanna Gelebo.
Intervjuerna i Umeå gjordes i höstas och på KI i januari. Besöket i Malmö var i mars och i höst står Göteborg på tur.
Det är för tidigt att sammanfatta resultaten, men utbildningen i Malmö är extremt annorlunda, berättar Hanna.
– Kirurgi är inte ett ämne för sig och har ingen egen kursplan, utan alla ämnen går in i varandra. I Malmö har de problembaserat lärande och har en kursplan för varje termin i stället, säger hon.
En annan faktor som spelar roll är hur stora årskullarna är. På KI går ett 70-tal studenter sista terminen, men i Umeå är det bara runt 40.
Olika förväntningar
Det är också intressant att notera att studenter och lärare har olika förväntningar.
– Studenterna vill ha så mycket erfarenhet som möjligt under utbildningen, medan lärarna vill ge en bra teoretisk grund men inte så mycket kvantitativ klinisk träning.
Själv vill hon till exempel prova på hur man gör om det blir fraktur eller om man måste separera tanden i samband med en extraktion. Men om hon får göra det beror mycket på vilka patienter hon har.
– Är det bara en gång fram och tillbaka och så ut med tanden lär man sig inte så mycket, säger hon.
På KI löper examensarbetet parallellt med övriga kurser från termin sex och omfattar 30 högskolepoäng. Studenterna jobbar ofta två och två. Några är på labb, andra gör litteraturstudier, enkäter eller intervjustudier. Det är stor spridning på ämnena.
Examensarbetet redovisas dels som en skriftlig uppsats, dels muntligen. En del får presentera examensarbetet på en redovisningsdag inför hela kursen samt studenterna som går termin sex. De övriga gör poster till redovisningsdagen och presenterar sina exjobb i mindre grupper.
Foton/Illustrationer: Foto: Lena K Johansson
