Karin Garming Legert svarar på tidigare insändare om att det saknas tillräcklig evidens för påstående om förebyggande åtgärd i samband med tandextraktion under/efter antiresorptiv behandling med låg MRONJ-incidens.
Foto Karin Garming Legert: Gustav Gräll
Trots att risken för utveckling av MRONJ är väldigt låg hos patienter med primär osteoporos efter behandling med antiresorptiva läkemedel (AR), utan andra riskfaktorer, rekommenderas förebyggande åtgärder för att återskapa och bibehålla god munhälsa med primär prevention och reducering av antalet riskfaktorer.
I enlighet med vetenskaplig litteratur ska det alltid göras en individuell riskbedömning vid handläggning av patienter som behandlas/har behandlats med AR där olika faktorer beaktas, såsom
- läkemedelsrelaterade faktorer (typ av läkemedel, kombination av läkemedel, läkemedelsbehandlingens totala längd och andra läkemedel)
- patientrelaterade systemiska faktorer (dåligt allmäntillstånd, ålder, kroniska inflammatoriska sjukdomar, annan komorbiditet och livsstilsfaktorer)
- patientrelaterade lokala faktorer såsom tandrelaterade infektioner, dålig munhälsa/munhygien, anatomiska förhållande som till exempel exostoser.
När det gäller användande av antibiotika före och/eller efter ingreppet finns det ingen internationell konsensus.
Det är behandlarens ansvar att genomföra tandextraktioner/dentoalveolär kirurgi på ett säkert sätt där dessa riskfaktorer värderas. Som vid alla extraktioner rekommenderas ett icke-traumatiskt förfarande med separation av flerrotiga tänder och tilljämning av vassa benkanter innan till exempel en kryssutur placeras över alveolen.
Postoperativa kontroller bör alltid ske för att säkerställa god läkning. När det gäller användande av antibiotika före och/eller efter ingreppet finns det ingen internationell konsensus utan det är upp till varje behandlare att värdera patientens riskfaktorer och avgöra om det finns behov av antibiotikabehandling eller ej. Målet är att patienten ska kunna få behandling med AR-läkemedel och samtidigt löpa minimal risk att utveckla MRONJ.
Det finns en stor osäkerhet kring handläggning av patienter som behandlas med AR på icke-onkologisk indikation. Vid behov kan specialister med kirurgisk erfarenhet och kunskap inom farmakologi fungera som stöd i beslutsprocessen inför till exempel tandextraktion eller operativ tandextraktion på denna patientgrupp.
Patienter som behandlas med AR på onkologisk indikation ska bedömas och behandlas av specialist i käkkirurgi.
