På grund av det inflammatoriska påslaget i luftvägarna, bland annat i näsan, har astmatiker ofta svårt att andas genom näsan och de övergår då gärna till att andas genom munnen. Något som
i sin tur kan modifiera utvecklingen av både ansiktsskelettet och ansiktsmuskulaturen hos barn. Därför är det förväntat att astmatiska barn ska ha mer problem i mun och ansiktsområdet, men om det verkligen är så är dåligt undersökt.
En grupp brasilianska forskare ville därför ta reda på om det var någon skillnad mellan barn som har astma och dem som inte har det. Forskarna valde ut ett drygt 50-tal barn mellan sju och nio år gamla på en astmaklinik och jämförde med ett liknande antal jämnåriga elever från en offentlig skola. Barnen fick genomgå en klinisk tandundersökning och barnens föräldrar fick fylla i en enkät med frågor kring graviditeten, födelsen och tiden efter födelsen. Barnen fick även träffa en astmaläkare som klassificerade deras astma i olika allvarlighetsklasser.
Den främsta skillnaden var att närmare hälften av barnen med astma gnisslade och pressade tänder på natten, något som verifierades dels i föräldrarnas berättelser, dels i den kliniska tandundersökningen. Bland de friska kontrollerna var det endast cirka hälften så många, eller 27 procent, som gjorde det. De astmatiska barnen hade också i högre utsträckning orala problem med känsel och tuggande och sväljande.
Forskarna lyfter fram en hypotes om att pressande och gnisslande med tänderna på natten, eller bruxism, kan uppstå sekundärt till sömnstörande andningsproblem. Men eftersom forskarna inte hade undersökt barnen med polysomnografi kan de inte avgöra vilka av barnen som eventuellt hade sådana andningsproblem.
Annons
Annons
