Sami och Nilo är båda 19 år. De sitter inlåsta på ett Sis-hem. Sami för mordförsök och grovt vapenbrott, Nilo för mord och mordförsök. De har redan suttit i ungefär tre år. Nilo har åtta månader kvar, Sami sex.

Vi möts i ett rum med pentry på Sis-hemmet Klarälvsgården i Deje, mitt i Värmland. Intill ligger en korridor med några av de intagnas rum. Utanför finns en kal rastgård, omkring 120 kvadratmeter, omgärdad av ett högt stängsel. På andra sidan stängslet syns kohagar och idisslande kor. Kontrasterna är stora.

Båda killarna är klädda i mjuka sportkläder och keps. De berättar att många intagna har dåliga tänder. Nilo har haft stora problem med sina visdomständer men har haft svårt att få vård. Om någon som är inlåst på ett Sis-hem behöver åka till tandläkaren krävs transport med kriminalvården eller polis.

– Det är svårt att få tid eftersom vi inte bara kan åka dit hur som helst. Ett tag hade jag skit­ont varje dag, säger Nilo.

Även forskning visar att ungdomar som är placerade har sämre tandhälsa än andra. Men på Klarälvsgården har uppsökande tandvård blivit en del av vardagen. Folktandvården i Forshaga har länge haft ett samarbete med institutionen.

– Jag tog över för tre år sedan. Första gången kom fem ungdomar för undersökning – ­efter det har det varit fullt på besökslistan, berättar Carolina Strende, tand­sköterska på folktandvårdskliniken i Forshaga.

Sami säger att tandvården är bättre här än i häktet. Där gick han med tandvärk i ett halvår utan att få hjälp. För Nilo har det värsta varit att inte kunna påverka sin situation.

– Jag har ofta känt mig maktlös när det gäller mina tänder. Jag är ju en människa trots allt, säger Nilo.

Många ungdomar har flyttats mellan olika boenden och har liten eller ingen kontakt med vården. De söker sällan hjälp själva. Genom regelbundna undersökningar kan Carolina Strende upptäcka och åtgärda problem innan de blir akuta.

Säkerheten sätter ramar för vården. En ungdom med stökigt beteende får i regel inte lämna institutionen, inte ens för att besöka tandläkare.

– Det påverkar hela hälso- och sjukvården när säkerhetsaspekten prioriteras. Då riskerar vissa unga att stå utan vård, säger Hanna Backlund, kvalitetschef på Klarälvs­gården.

Dessutom krävs mycket logistik kring transporten till tandläkaren och besöket riskerar också att väcka ovälkommen uppmärksamhet.

– Tänk dig att sitta i ett väntrum med handfängsel och tre vakter. Här kan de lägga sig på britsen i vilrummet och få en undersökning i lugn och ro, säger Hanna Backlund.

Både Sami och Nilo berättar att de haft bra rutiner kring tandvård med sig hemifrån, men att de tappade bort dem under tonåren. Nu vill de fortsätta ta hand om sina tänder.

– Det handlar mer om utseende än hälsa, säger Sami.

Carolina Strende började i liten skala, en ungdom i taget. Sen växte förtroendet snabbt. I början ville några ha ”blingbling” på tänderna, men när det stod klart att Carolina fokuserade på hälsa blev besöken ändå populära.

– Det var som att de växte flera meter när jag berömde dem. ­Några hade inte varit hos tandvården på flera år. Jag märkte hur mycket det betydde att någon såg dem och tog dem på allvar, säger hon.

I dag besöker hon Klarälvsgården två gånger per termin – ibland oftare.

– Det finns en nyfikenhet, ett sug efter att få vård. Många har lärt sig att inte be om hjälp. Här får de en ny chans.

Undersökningen börjar med en enkel dialog: ”Hur känns det i munnen?”

Det är vanligt med problem med visdomständer eller misstänkt karies. Den kliniska undersökningen sker på en brits, utan röntgen. Carolina Strende önskar att kliniken kunde åka med mobil utrustning och att hon skulle kunna få ta med sig en tandhygienist. Då hade teamet kunnat erbjuda mer omfattande vård. Hanna Backlund har ansökt om en tandläkarstol till Klarälvsgården.

– Många står på medicin som påverkar munhälsan negativt. De behöver samma förebyggande vård som andra ungdomar med fungerande hemmaklinik, säger hon

Infärgningstabletter används för att synliggöra plack. Samtalen handlar om frätskador, snuslesioner, sura drycker och vikten av dagliga rutiner. De som haft tandställning har ofta god munhygien – vanan sitter i.

Ungdomarna får med sig säkerhetstandborstar, munskölj och ibland tandtråd. Vid behov ordnas fluoridtillskott. Det är ett anpassat profylaxbesök med låg tröskel och stor pedagogisk närvaro.

Att samordna vården är ofta en kamp. Många vet inte vilken klinik de är listade på. Det saknas ansvarsfördelning.

– Det är ingen som riktigt följer upp vården, säger Carolina Strende. Vi får ofta stå för både behandling och kostnad – trots att tandvårdspengen går till ungdomarnas ordinarie klinik.

Vissa hemmakliniker har till och med sagt att Forshaga inte får behandla ungdomarna, eftersom de inte är listade där. Men Carolina Strende menar att tandhälsa måste gå före byråkrati.

– Många placerade barn bor långt från sin tandklinik – inte bara de som är inlåsta.

Vissa har haft tandställning utan uppföljning. Några har allvarlig bettavvikelse som aldrig upptäckts.

– När vi får träffa dem över tid kan vi planera vården och koppla in specialister. Många placerade barn får inte sin lagstadgade rätt till tandvård, säger Carolina.

Tillit är avgörande. Tandvården är frivillig, men många kommer gärna.

– Jag tror att det handlar mycket om Carolinas bemötande. Hon visar respekt och nyfikenhet, säger Hanna Backlund.