Fråga:
En kvinnlig tandläkare har tagit över en större privatpraktik. Stämningen hos personalen är öppen, de verkar ha roligt tillsammans, och hon vill gärna bli »en i gänget«. När arbetsdagarna är slut hjälper hon till att plocka undan på kliniken så att fler kan gå samtidigt. Hon ber sällan om hjälp, utan gör det mesta själv för att inte verka lat. När de har personalfest sitter hon med hela kvällen på restaurangen till långt in på natten för att hon tror att hon måste. Men hon känner samtidigt att hon inte blir riktigt respekterad som chef. Hur ska hon bära sig åt för att få respekt?
Mona von Bahr svarar:
Det beror på vad man menar med att vara en i gänget. Att bli respekterad och bekräftad för den man är och för det man gör, att bli tagen på allvar och att bli lyssnad på är alla människors grundbehov. Men att bli kompis med sina medarbetare ingår inte i chefskapet. Med kompis menar jag att delge varandra sin privata sfär. Om relationen blir för nära och för jämlik blir det svårt att ställa krav och leda sina medarbetare.
Många kvinnliga tandläkare har behov av att bli just »en i gänget« och vill vara med i de kvinnliga tandsköterskornas gemenskap för att inte känna sig utanför. De manliga tandläkarna har inte samma problem eftersom de i egenskap av att vara män redan är utanför.
Kvinnliga chefer måste hitta en balans för kvinnogemenskapen. De måste hitta någonting de har gemensamt med de kvinnliga medarbetarna utan att för den skull komma för nära. Det kan vara till exempel böcker, djur, resor eller matlagning. Hittar de det har de lättare att acceptera varandras olikheter. Kvinnor har nämligen stort behov av att identifiera likhet med andra kvinnor för att känna sig trygga. Men det är genom olikheter som vi växer och inte genom likheter. Likheter ger trygghet men ingen utveckling.
Tandläkaren hjälper till att plocka undan, ber sällan om hjälp för att inte verka lat. Det är tydligt att den kvinnliga tandläkaren har stort behov av att uppfattas som snäll och hjälpsam. Hon har svårt för att ställa krav på sina medarbetare, av rädsla för att inte duga som den person hon är. Det kan vara ett tecken på dålig självkänsla.
En god självkänsla handlar om att stå ut med svåra känslor och om att ha tillgång till hela sitt känsloregister, till exempel vrede, skuld och skam, och acceptera sig som en bra person, förlåta sig själv när det blivit tokigt, och också känna att det är okej att göra fel.
Det finns många tandläkare som tror att personalen vill att de ska vara med under hela personalfesten. Ge dem utrymme att vara för sig själva. De har behov av att prata lite »skit« om tandläkaren och det går inte om du sitter med hela kvällen. De vill också prata om privata angelägenheter som tandläkaren inte har med att göra. Så lämna personalen i fred, var inte med till siste man hur gärna du än vill. Det är chefen som ska gå hem först.
Du måste stå ut med att inte få vara med och höra på allt. Om du inte står ut med det så passar du inte som chef. Att vara chef är ett ensamt jobb. För att klara av det behöver du träffa andra chefer där du kan få stöd.
Hon blir inte riktigt respekterad. Tandläkaren är otydlig i sin yrkesroll genom att hon gör det tandsköterskan ska göra – plockar undan och sällan ber om hjälp. Det är klart att hon inte får någon respekt. Hon respekterar varken sin eller tandsköterskornas kompetens genom att göra deras arbete. Det är bäddat för konflikter när man går in i den andra yrkesgruppens revir. Inom tandvården arbetar man i team där var och en har sin kompetens och där man kompletterar varandraför att kunna behandla patienten.
Till sist: Att bli respekterad handlar om att bli bekräftad för den man är och för det man gör och att se sig själv som en viktig person som duger. För att lyckas med det måste man först och främst duga inför sig själv, »jag är okej«. Om man inte gör det blir det svårt att duga inför andra. Du måste också bekräfta dina medarbetare och se dem som viktiga personer. Chefer som bekräftar sin personals förmågor och egenskaper och som är tydliga med att visa vad de förväntar sig av dem och vad de kan förvänta sig av chefen blir respekterade. Chefer som sätter gränser för vad som är tillåtet skapar trygghet och ger förtroende. De blir därför också respekterade.
