Fråga:
Fyra tandläkare delar på De trivs ihop och affärerna går bra. De kan remittera patienter till andra eftersom nästan all kompetens finns på plats. Medarbetarna trivs, stämningen på kliniken är utmärkt. Allt löper till och med på så bra att de funderar på att ta in en ny delägare. En av tandläkarna har en vän som rekommenderar en väns vän. Denne är intresserad. Efter ett möte där man diskuterar ekonomiska och praktiska förutsättningar med den nye aspiranten, fattar de beslut och den nye delägaren är snart på plats.
Men något händer med den goda stämningen efter en tid. Den nye tandläkaren drar sig undan, är inte lika öppen och tillgänglig som övriga på kliniken. Sinsemellan har de fyra tandläkarna lite oskrivna regler: Någon går alltid ut och handlar lunch och så äter de tillsammans. Då passar de ofta på att gå igenom frågor som berör arbetet. De delar också på uppgiften att köpa blommor när någon på kliniken fyller år.
Den nye delägaren däremot kommer tidigare, går tidigare, försvinner ut på luncherna och är inte engagerad. Det har börjat skapa irritation i den förr så trivsamma arbetsgruppen. Vad kan de göra? Man kan ju inte tvinga folk att vara sociala?
Mona von Bahr svarar:
När det ska komma in en ny delägare, är det naturligtvis viktigt att diskutera ekonomiska och praktiska förutsättningar. Men det räcker inte. Tandläkarna måste också, innan de eller den eventuellt nye delägaren kan fatta beslut, redogöra för vilka visioner de har, det vill säga vad de vill vara om fem år. De måste tala om vad de har för gemensamma mål för verksamheten och hur de vill att den ska utvecklas. Det kan handla om vårdfilosofi, personalfrågor, utrustning, kompetenshöjning, möjligheter till utveckling, både individuellt och i grupp. Ägarna måste också tala om vilka förväntningar de har på varandra och på sig själva, varför de valt att arbeta i en gruppraktik och varför de valt varandra. Det är ju faktiskt ett val som var och en gör och det är viktigt att man har klart för sig varför man väljer det man väljer.
Den nye delägaren drar sig undan, är inte så öppen och tillgänglig som de andra. Tala om för honom att ni ser att han drar sig undan och att ni vill att han ska vara med i diskussioner och i gemenskapen därför att han är precis lika betydelsefull och viktig som ni själva är. Bjud in honom så att han känner sig välkommen. Tala om att det är viktigt att alla är med och är tillgängliga för att samarbetet ska fungera er emellan. Delägaren kommer tidigare, går tidigare och försvinner ut på luncherna. Detta skapar irritation.
Det kan finnas många skäl till varför han kommer tidigare, går tidigare och inte deltar i luncher. Fråga honom, så får ni svar och slipper fantisera om varför han har de rutinerna. Men tala också om att ni brukar äta lunch tillsammans och att ni tycker att det vore trevligt om han vill äta med er. Att ledningsgruppen äter lunch tillsammans en gång i veckan eller oftare ger ett bra tillfälle att kommunicera och informera varandra om angelägenheter som berör arbetsplatsen både formellt och informellt.
De fyra tandläkarna har haft några oskrivna regler.
På alla arbetsplatser finns det olika koder och oskrivna regler. Det är helt omöjligt för en ny person att knäcka alla koder på en gång. Om det är så att de fyra tandläkarna var och en har olika uppgifter i smått som stort måste de naturligtvis involvera den nye delägaren i detta.
Tala om det för honom så att han blir initierad och känner sig välkommen in i gemenskapen. Ge honom ansvarsområden och framför allt fråga honom om vilka områden han kan tänka sig att ansvara för så att han blir delaktig.
Till sist. När det kommer en ny medarbetare till arbetsplatsen eller om någon slutar blir det nya roller och nya koder i en arbetsgrupp. Det här är ett bra exempel på det. När den nye tandläkaren inte deltar i de andras alla aktiviteter, ifrågasätts han och det skapar en viss irritation. Men det handlar om att vänja sig vid det nya, tolerera olikheter och att stå ut med att alla inte vill delta i alla informella aktiviteter. Det är bra att tydligt kommunicera om vilka aktiviteter alla bör delta i och inte skuldbelägga den som inte vill delta i allt.
