Fråga:
En medelålders tandläkare har arbetat många år i folktandvården. Hon har trivts bra, men känt att hon vill starta eget. Hon kommer över en privatpraktik på affärsgatan i stadens centrum. Hon har träffat mottagningens tandsköterska som hon fortsättningsvis tänker arbeta med. Praktiken är ganska omodern och tandläkaren sätter omgående igång med att investera i ny utrustning. Hon uppfattar tandsköterskan som lite reserverad, men tror ändå att det kommer att gå bra.
Men det är just vad det inte gör. Den första veckan hör hon från behandlingsrummet att sköterskan svarar patienterna på ett ganska avsnoppande och otrevligt sätt. Tandsköterskan gör inte heller det tandläkaren ber henne om på en gång. Hon verkar över huvud taget ganska motsträvig. När tandläkaren tar upp med henne att hon måste gå kurser för att kunna assistera vid vissa behandlingar påstår hon att hon inte har tid.
Vad ska tandläkaren göra nu? Vilka krav kan hon ställa på sin medarbetare?
Mona von Bahr svarar:
Att »ärva« en medarbetare är inte alltid så lyckat för någon av parterna.
En del menar att patienterna stannar kvar hos den nya tandläkaren om tandsköterskan finns kvar. Men min erfarenhet är att patienten inte är kvar för tandsköterskans skull. Om det däremot finns en tandhygienist på praktiken är sannolikheten att patienten stannar kvar större, eftersom patienten ofta har ett beroendeförhållande till tandhygienisten på samma sätt som till tandläkaren.
För den nya tandläkarens del är det ingen större vinst att ha kvar en medarbetare som jobbat tillsammans med föregångaren. Risken finns att tandsköterskan gör jämförelser med den gamle arbetsgivaren, dennes rutiner och förhållningssätt. Om den nya tandläkaren dessutom vill göra förändringar kan han/hon möta motstånd från tandsköterskan som kanske har gjort på samma sätt under flera år och är nöjd med det. För tandsköterskans del kan det också bli svårt eftersom den nya yngre tandläkaren förmodligen vill arbeta mer, längre dagar och med mindre ledighet.
Men det kan också bli lyckat för dem båda om de har samma målsättning med sitt arbete och om båda ser det som en utveckling och utmaning att få arbeta tillsammans. Tandsköterskan svarar patienterna på ett ganska avsnoppande och otrevligt sätt. Fråga tandsköterskan hur hon uppfattar sitt bemötande mot patienterna. Tala om för sköterskan hur du uppfattar hennes bemötande, att du hör att hon är otrevlig och avsnoppande. Exemplifiera så att hon förstår vad du menar. Fråga henne hur hon tror att patienterna uppfattar hennes bemötande och vad konsekvenserna i sådana fall blir. Tala om för henne att det inte är okej! Hon gör inte det tandläkaren ber henne om på en gång. Fråga tandsköterskan hur det kommer sig att hon inte gör arbetsuppgifterna på en gång när tandläkaren ber om det? Tala om varför du vill att hon ska göra arbetsuppgifterna på en gång och vilka konsekvenserna blir om hon inte gör det.
Tandläkaren har tagit upp med tandsköterskan att hon måste gå vissa kurser för att kunna assistera. Men då påstår hon att hon inte har tid. Om kurstiden räknas in i arbetstiden får hon betalt för den och kan därför inte säga att hon inte har tid. Tandläkaren måste vara tydlig med att tala om vad tandsköterskan behöver för kompetens för att kunna arbeta med henne och ge sköterskan förutsättningar för att få den kompetens som krävs. Om tandsköterskan av någon anledning inte vill skaffa sig den kompetensen, måste tandläkaren vara tydlig med att säga att de då inte kan arbeta tillsammans. Om tandsköterskan inte gör de arbetsuppgifter de kommit överens om har tandläkaren rätt att säga upp henne.
Avslutningsvis: När man ska rekrytera ny personal är det viktigt att tandläkaren talar om målsättningen med arbetet, vilken yrkesambition och vårdfilosofi som finns. Det är också viktigt att tandläkaren talar om vilka förväntningar han/hon har på sin nya medarbetare och vad medarbetaren kan förvänta sig av tandläkaren. De båda måste vara tydliga med vad de förväntar sig av varandra och vilken ambition som avses.
