Kan man säga att någon luktar illa?

Fråga:
En tandläkare har just börjat på kliniken. Han är lättsam att ha att göra med, är ungkarl sedan flera år tillbaka, och har inbitna vanor hemma. Att påstå att han städar ofta vore en överdrift och han är inte heller en av de trägnaste gästerna i hyreshusets tvättstuga. Den biten skötte hans förra flickvän. Den tandsköterska som ska arbeta med tandläkaren märker från början att han utsöndrar en ospecifik lukt, en blandning av svett, sura handdukar, och ofräscha kläder.
Första dagen tror tandsköterskan att det är en tillfällighet. Sedan tänker hon att hon kanske är överkänslig. Men så småningom börjar hon tycka att det är riktigt äckligt. Hon ser att även patienter och kolleger reagerar. De sistnämnda genom att undvika honom när han sitter i personalrummet, de går helt enkelt ut. Tandläkaren själv verkar inget märka. Tandsköterskan tycker bra om tandläkaren men står snart inte ut med att arbeta tillsammans med honom. Hon överväger om hon ska prata med honom om problemet men hon är samtidigt rädd för att såra. Kan man säga till någon rakt ut att de luktar illa? Och hur ska chefen agera?

Mona von Bahr svarar:
Tandläkaren har en ospecificerad dålig lukt.
Tandläkare och tandsköterskor jobbar väldigt nära varandra och känner varandras dofter väl. Och glöm inte patienten som känner allas dofter. Alla former av dålig lukt, oavsett om det är svett, rök, dålig andedräkt är förstås obehagligt och otrevligt. Det hade varit betydligt lättare om han hade luktat vitlök, rök, eller haft dålig andedräkt. Det går att härleda. Då kunde tandsköterskan lätt säga att »Nu luktar du för mycket vitlök – det luktar rök om dig – det luktar som om du har en infekterad tand«. Men att utsöndra en lukt som är relaterad till illa skött kropps- och klädhygien är något som berör det privata området. Det är förknippat med både skuld och skam och är därför mycket svårare att hantera. Det är det som gör det så svårt för tandsköterskan att tala med tandläkaren.
Hon är rädd för att såra honom.
Frågan är vad som sårar mest? Jag är helt övertygad om att det som sårar allra mest är att inte tala om för honom att han luktar illa. Skulle inte du vilja veta om du luktar illa? Det kan vara så att han är omedveten om problemet. De som lever i parförhållanden ger varandra feedback i hygienfrågor, men han är ju ungkarl. Det kan också vara så att han har resignerat inför tillvaron och slutat bry sig om sig själv. Ett symtom på det kan vara att strunta i hygienen. Oavsett orsak skulle han må bra av att få veta att han luktar illa. Inte initialt, men på sikt. Först då har han möjlighet att göra någonting åt sin situation. Det kanske rent av skulle bli ett lyft för honom att ta tag i sitt liv.
Kolleger och patienter reagerar också.
Om en arbetskamrats eller medarbetares livsstil påverkar arbetet eller arbetsplatsen negativt ska man tala med personen. Det kan annars bli ett arbetsmiljöproblem som på sikt kan få enorma konsekvenser. Tandläkaren kan bli utfryst av gruppen.
 
Tandsköterskan överväger om hon ska prata med sin chef.
Den här typen av samtal ska man ta så fort som möjligt innan det går för långt och blir för svårt att hantera. Det bästa hade varit om tandsköterskan tagit upp problematiken redan första dagen när hon upplevde att han luktade illa. Då hade det inte behövt gå så långt. Om tandsköterskan väljer att gå till chefen med problemet (chefen känner förmodligen redan till det eftersom de övriga kollegerna gör det) ska chefen stötta tandsköterskan så att hon själv vågar ta upp problemet med tandläkaren. Då blir det inte så stor apparat som det blir om chefen tar upp det med honom. Dessutom är det tandsköterskan som upplever situationen som mest besvärlig. Det här är också ett bra exempel på att chefen ska välja sina krig. Som chef ska du inte gå in i alla strider, men det du kan och ska göra är att stötta medarbetare så att de vågar konfrontera. Tandsköterskan tycker ju om tandläkaren, det är säkert ömsesidigt. Det är bra förutsättningar och ännu större anledning för henne att prata med honom.
Kan man säga till någon rakt ut att han luktar illa?
Ja, det kan man. Men förutsättningen för att det ska landa bra är att du är väl förberedd inför det svåra samtalet. Du ska ha klart för dig varför du ska prata med honom och vad du vill uppnå. Syftet är ju att stärka tandläkaren så att han ändrar sina hygienvanor. Det måste finnas en trygghet er emellan, det måste verkligen kännas i magen att du vill väl, och du ska skapa ett forum så att tandläkaren kan bibehålla sin självkänsla så intakt som möjligt. Börja samtalet med att utgå ifrån det som är bra. »Jag tycker om dig som person och jag tycker om att jobba tillsammans med dig därför att…«.
Var konkret! »Men jag upplever att du har en lukt som gör att det blir svårt för mig att jobba ihop med dig.« Då har du talat om din upplevelse samt konsekvensen av den. Det blir sakligt och begripligt. »Jag vet inte vad orsaken är? Är det något som du har märkt eller upplever?« Låt honom berätta, utforska problemet, var nyfiken och ställ frågor för att förstå orsaken och få reda på hur du kan stötta honom. Lyssna och bekräfta. Fokusera på framtiden för att komma vidare i samtalet. Tandläkaren kan reagera med att börja gråta, tandsköterskan får då visa empati och fortsätta att lyssna. När de har pratat färdigt och kommit fram till vad han kan göra för att komma tillrätta med sitt problem, ska de avsluta med att prata om hur samtalet har varit. Mona von Bahr

Till sist: Alla människor har rätt att uttrycka sina upplevelser. Det gör du genom att utgå ifrån »jag budskap« – jag ser, jag tänker, jag känner och jag vill. Om du utgår ifrån dig själv och låter din motpart göra detsamma utan att lägga skuld på den andre, skapar du goda förutsättningar för att hantera svåra samtal. Glöm inte att lyssna inåt och på den andre. Det är det som är det svåra. Lycka till!