Här är ett av de fall som diskuterades vid det etiska kaféet, och som kommenteras av etiska kommitténs ledamöter Boo Petersson och Rickard Axelsson:
En patient som sannolikt är påverkad av droger uppsöker kliniken. Man konstaterar att han har en käkfraktur i mandibeln. Den käkkirurgiska kliniken, som är belägen 500 meter längre bort, kontaktas. Där lovar man att ta hand om patienten omgående.
Patienten förklarar tydligt att han kan ta vara på sig själv och att han vet var den käkkirurgiska kliniken är eftersom han har varit där förut, han lommar i väg med remissen i handen.
Senare visar det sig att patienten aldrig besökte kliniken för att få behandling för sina skador.
Inga universella svar
Handlade personalen rätt som skickade iväg patienten med remissen i handen? Skulle kanske någon ha ledsagat honom dit? Hur långt sträcker sig tandvårdspersonalens ansvar – ska man behandla en patient som är påverkad av droger?
Både Boo Petersson och Rickard Axelsson påpekar att varje fall måste bedömas utifrån sina egna förutsättningar; det finns inga universella etiska svar. De fall som tas upp i etikserien ska ses som diskussionsunderlag och inte som rättesnören.
Båda är överens om att en patient som kommer med ett odontologiskt eller medicinskt problem måste tas om hand. Samtidigt måste hänsyn tas till varje person, som i detta fall exempelvis hur påverkad personen är, hur väl man känner vederbörande och hur oberäknelig eller farlig han eller hon är i påverkat tillstånd.
– Upplever man att personen är eller kan bli hotfull ska man inte behandla personen eftersom denne då utgör en risk för personalen. Är det fråga om en verkligt farlig situation måste man kontakta polisen, säger båda.
Måste samarbeta
Är personen lugn och samarbetsvillig eller känd av personalen på kliniken och man vet att han eller hon trots drogpåverkan inte utgör någon fara måste vederbörande få behandling. Förutsättningen är dock att personen samarbetar vid behandlingen.
I det aktuella fallet var skadan så grav att man beslöt att remittera honom till den käkkirurgiska kliniken för vård. Man tog kontakt med kliniken och förklarade situationen och skickade iväg honom med remissen i handen. Borde kanske någon ha ledsagat honom?
Både Boo Petersson och Rickard Axelsson anser att också detta måste bedömas från fall till fall.
– Patienten hade tidigare behandlats på den käkkirurgiska kliniken och man visste att han hittade dit. Det fanns ingen anledning att tro att han inte skulle gå direkt dit. Att skicka med en ledsagare bedömdes därför inte som nödvändigt. Hade det varit fråga om en person som kunde bli våldsam hade han ju kunnat utgöra en fara för ledsagaren.
Text: Mats Karlsson
Illustration: Anna Ödlund
