Ett yngre tandläkarpar köpte en praktik av en kollega på en mindre ort. Kollegan arbetade kvar under cirka ett år, vilket var överenskommet i köpeavtalet. När säljaren sedan slutade vid praktiken, för att som det var tänkt avsluta sin tandläkargärning och pensionera sig, började hon i stället några månader därefter arbeta hos den andre privattandläkaren på orten. Detta oroade det unga tandläkarpar som köpt praktiken av henne. Visserligen hade säljaren inte vad de visste tagit med sig journaler eller direkt kontaktat sina tidigare patienter, men med stor sannolikhet skulle en del av dem av vana fortsätta att gå hos henne.
Juridiskt hade försäljningen genomförts på sedvanligt sätt, men finns det etiska tvivelaktigheter? Tandläkaren hade ju tjänat pengar på att sälja sin praktik, samtidigt som hon senare valde att jobba hos konkurrenten
Rickard Axelsson svarar:
Rent juridiskt har det inte skett några oegentligheter. I köpeavtalet slogs det fast att tandläkaren skulle arbeta kvar ett drygt år. Hon skulle därefter pensionera sig. Hon tog så vitt man vet inte med sig några journaler. Så långt finns inget att anmärka – men det finns andra aspekter på det som sedan hände; man kan diskutera om det var etiskt rätt att tandläkaren sedan återupptog sitt yrke och började jobba hos den andre privattandläkaren på orten. Det är förståeligt att det unga tandläkarpar som köpt hennes klinik kände oro över detta eftersom det var fråga om en liten ort med ett begränsat antal patienter och vi vet att patienterna ofta fortsätter att gå hos sin tandläkare under lång tid.
Men konkurrens är ju enligt många tandläkare positivt – stämmer inte det?
Jo, i grunden är konkurrens bra, men då ska det vara rent spel. I det här fallet kan man diskutera om det var det. Det är en liten ort med stor konkurrens om patienterna, och det var stor sannolikhet att åtminstone en del patienter skulle fortsätta att gå hos den tandläkare som sålt praktiken. Hade samma sak inträffat i en storstad hade detta förmodligen inte orsakat samma bekymmer. Andemeningen i både Tandläkarförbundets etiska riktlinjer och Privattandläkarnas etiska regler är att man ska värna om varandra som kolleger och om yrkeskåren, utan att för den skull gå patienternas intressen förnär. Det bidrar till trygghet hos yrkesutövarna och till att bevara allmänhetens förtroende för kåren. Så blev inte fallet här.
Hade konflikten kunnat undvikas?
När köpeavtal skrivs är det viktigt att alla förutsättningar är tydliga och att parterna är helt överens om formuleringarna. Utgångspunkten i köpekontraktet var att den säljande tandläkaren skulle arbeta kvar en tid och sedan pensionera sig. Enligt min mening fanns inga oklarheter i kontraktet som skulle behöva leda till en konflikt.
Det mesta som gäller juridik går att täcka in i ett affärskontrakt. Men det finns alltid inslag av affärsetik vid köp och försäljningar, och det kan vara något som inte går att skrivas in.
Köparna av praktiken försökte vid flera tillfällen föra fram sitt missnöje till säljaren, men upplevde att de inte fick gehör för detta, vilket är tråkigt. När det uppstår sådana här konflikter är det viktigt att patienterna hålls utanför; om de som tvistar går ut och vädrar konflikten och smutskastar varandra offentligt riskerar man sitt och kårens goda namn, och inte minst kan det upplevas mycket olustigt av patienterna. I värsta fall känner sig patienterna vilsna och otrygga.
Vad kan då köparna i det här fallet göra för att behålla så många patienter som möjligt?
Något man alltid kan göra är att intensifiera marknadsföringen av den egna verksamheten för att befästa sin ställning på orten. Ett tips kan vara att börja med ett positivt och informativt brev till de patienter man har i sitt register.
Har den privattandläkare som lät kollegan som sålt praktiken hyra in sig något ansvar?
Om vederbörande kände till innehållet i affärsuppgörelsen mellan kollegan och det unga tandläkarparet, kan man ifrågasätta om det var rent spel enligt våra etiska riktlinjer att låta kollegan som nyss sålt till det unga tandläkarparet hyra in sig. Man kan få en känsla av att kollegan som sålde sin verksamhet både vill äta kakan och ha den kvar, och här är det kanske inte förenligt med god affärsetik.
