Patienten uppsöker kliniken för en protetisk behandling. Tandläkaren och patienten möts för första gången och patienten ställer en rad frågor, kring behandlingen, men också kring tandläkarens kompetens och erfarenhet och olika behandlingsalternativ. Patienten är mycket vetgirig, har hämtat in information om olika behandlingar på internet, verkar lite aggressiv i sitt frågande.
Frågor som patienten ställer är bland annat: Vilken utbildning har du? Vilken erfarenhet har du av just den här behandlingen? Varför ska hon överlämna sin tandhälsa just i dina händer? Har du varit anmäld till hsan eller Socialstyrelsen? Patienten har också synpunkter på sin tidigare tandläkares behandling.
Boo Petersson svarar:
Generellt är patienterna mer pålästa i dag än tidigare; det är inte som förr när man litade på att tandläkaren viss-te bäst. Jag ser det som positivt att patienterna har mer kunskap, men det ställer givetvis höga krav på min egen kunskap och att jag är uppdaterad.
Innan en behandling startar är det viktigt att patient och tandläkare är överens om vad som bör och kan göras. Informerat samtycke ska gälla, och det är viktigt att reda ut alla frågetecken, men också försäkra sig om att patienten verkligen har förstått vad behandlingen innebär och kostar. Ibland fungerar inte detta fullt ut, vilket framgår av anmälningar till hsan, Socialstyrelsen, patientnämnderna och förtroendenämnderna. Det kan bero på flera saker: tandläkare och patient talar förbi varandra, informationen är inte fullödig eller så har patienten inte tagit till sig den. Ett kostnadsförslag ska också presenteras.
Det kan vara svårt att avgöra om patienten verkligen förstått de fakta som lagts fram. Genom att fråga kan man försäkra sig om hur det förhåller sig.
Dessa patienter kan i vissa fall uppfattas som besvärliga, och de tar tid från mer produktivt behandlingsarbete. Men dessa samtal måste få ta tid; i längden tjänar man på det eftersom risken för missförstånd och konflikter i ett senare skede minskar.
Patienten ställer frågor om du som tandläkare har blivit anmäld till hsan eller Socialstyrelsen – hur svarar du då?
Inom tandvården är vi vana att bli synade, inte minst av hsan, Socialstyrelsen, patientnämnderna, förtroendenämnderna och Försäkringskassan. Patienterna kan själva ta reda på denna information, men jag anser att det är bättre att vara ärlig och berätta hur det förhåller sig, och om man blivit anmäld, varför, och hur det avlöpt.
Patienten ställer frågor om en annan tandläkares kompetens, kanske en kollega som tandläkaren känner – vad kan man säga i ett sådant fall?
Vårt etiska regelverk slår fast att man i sådana situationer ska utgå från att tandläkarna arbetar utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Om det framkommer eller man själv har vetskap om att vården har brister i något avseende ska man redovisa detta. Finns allvarliga brister i vården är vi skyldiga att informera myndigheterna om det. I vårt svar till patienterna måste vi vara ärliga, men ha i minnet att vi kanske inte känner till alla betingelser kring det som inträffat hos den tidigare tandläkaren som behandlat patienten. Har det uppstått komplikationer ska prio ett vara att avhjälpa bristerna så att patienten blir nöjd. När det gäller information om en kollegas behandling eller kompetens är det nödvändigt att ibland väga orden på guldvåg.
Om det finns brister i den tidigare behandlande tandläkarens vård – vad är då tillåtet att skriva om detta i journalen? Risk för att hänga ut kollegan och stämpla honom eller henne som en dålig yrkesutövare?
Man är skyldig att journalföra allt man upptäcker. Här finns inga undantag. Men man kan naturligtvis formulera sig på olika sätt i sådana sammanhang. Också här handlar det om att tänka igenom ordvalet.
