Tandläkaren hade arbetat på folktandvården i ett antal år. Efter att en patient klagade, upptäckte arbetsgivaren brister i tandläkarens diagnostik och dokumentation. Enligt folktandvården träffades en muntlig överenskommelse om att tandläkaren skulle vara mer noggrann med att dokumentera och planera behandlingarna och att han skulle förbättra röntgenunderlaget.
När brister uppdagades igen gjorde cheftandläkaren en riktad kvalitetsgranskning av tandläkarens rehabiliterande vård och gjorde en bedömning baserad på tio patientfall där patienterna fått fast protetik. Folktandvårdens granskning visade brister i behandlings- och sjukdomsplanering. En handlingsplan upprättades och tandläkaren fick en handledare.
Några månader senare slutade tandläkaren hos folktandvården och övergick till en privat arbetsgivare. Då anmälde folktandvården tandläkaren till IVO med motiveringen att det inte längre gick att ta ansvar för handlingsplanen och uppföljningen av tandläkarens vård.
Av folktandvårdens IVO-anmälan framgår det att tandläkaren inte hade behandlat färdigt karies och parodontal sjukdom innan patienterna fick omfattande protetik.
”[Tandläkaren] har ofta i avsikt att tillmötesgå patienternas krav förbisett behovet av sjukdomsbehandling och förebyggande vård. […] Den definitiva protetiken skulle inte ha utförts utan att grundsjukdomen först åtgärdats.”
IVO har gjort en egen bedömning av de tio patientjournalerna som ingick i folktandvårdens kvalitetsuppföljning. IVO anser att det finns skäl till kritik i samtliga fall.
Journalföringen är genomgående undermålig och enligt IVO har tandläkaren även brustit i att ge nio patienter en sakkunnig och omsorgsfull tandvård.
Enligt tandläkaren hade arbetsmiljön på folktandvårdskliniken varit pressad och kaotisk under flera år. Arbetsmiljön är bättre på den privata tandläkarmottagning som han nu arbetar på, anser han. Den privata arbetsgivaren har uppgett för IVO att tandläkaren är duktig och lyhörd och att det inte har kommit in några allvarligare patientklagomål.
